Football according to [njkc]

Idag avslöjades det att den fenomenale Boca Juniors produkten lämnar Manchester City efter att ha lämnat in en transferbegäran. Sorgligt för City men efter mitt mellanstadieberoende av CM så älskar jag rejäla transfers och effekten utav dem. Ett City utan spelaren Tévez överlever såklart, de har råd att köpa in ersättare men ikonen Tévez blir svårare att ersätta eftersom City, äntligen, haft en skicklig spelare som varit värd att beundra.




Tévez har funnits med i leken länge och ändå är han bara 26 år gammal. Han har hunnit med att bli Sydamerikas bäste spelare tre gånger (2003, 2004, 2005) och vunnit 13 titlar för tre klubbar. På 308 matcher har han nätat 137 gånger vilket innebär att han gör minst ett mål vart tredje match. Ett väldigt imponerande facit för en av världens mest energiske spelare och det värsta är att han inte har nått sin topp än; han har minst sex bra år framför sig. Även om media gör detta till en sensation så är hans val att flytta föga förvånande om man varit en av dem som följt honom en längre tid. Tévez vägrade plastikoperation för att tona ner det ärr över halsen som kom efter en olycka med kokande vatten som barn; han menade att det är en del av vem han är. År 2005 valde Tévez, som argentinare, att skriva på för Corinthians i Brasilien vilket är ett kontroversiellt och modigt val med tanke på den fientlighet som fortfarande finns mellan dessa länder och efter säsongen blev han vald till ligans bäste spelare som förste utlänning på 30 år.




Ett halvår senare vägrade han stanna och flyttade till en lågpresterande klubb i Premier Leauge: West Ham. Kräftgången i The Hammers var total men med matchens enda mål mot Manchester United i sista omgången så räddade Tévez kvar deras vistelse i högstaligan. På grund av att Media Sports Investment "ägde rättigheterna" till honom och Mascherano innebar det en total böteslapp på 29 miljoner pund för West Ham samtidigt som de redan betalat 12x2 för spelarna. 2007 nobbade han spel i Inter för att stanna i West Ham, en åsikt som ändrades när Manchester United kom med ett bud innebärande att West Ham gick till domstol - det löste sig till sist genom att United lånade Tévez. 2009 fick han ett för dåligt kontraktsförslag av sir Alex och valde då att gå till Manchester City som betalade 47 miljoner pund - nytt brittiskt rekord. I december 2010 väljer han att lämna in en transferansökan till City's styrelse och i januari 2011 kommer han sannolikt att lämna. För att sammanfatta en slutpoäng som media hittills missat: Tévez är den typ av karraktär som går sin egen väg - retar han upp några tusen människor är det bara en bonus. Det talas om diva, legosoldat och en man som aldrig kommer att spela för klubbens skull - jag vill snarare hylla Tévez för snacka om att han har integritet. Det handlar inte om pengar, det handlar om att vara lycklig.




För att spekulera: var passar han in och var kommer han att hamna? Själv tror jag att han är less på England och den enda klubb som har muskler nog att köpa loss honom är Chelsea som är dumma om de inte försöker då de är i behov av en forward om de ska försvara ligatiteln. Barcelona hade fått stor nytta av hans aggressivitet men jag vill inte se honom där med tanke på att han är dyr samtidigt som Barca får in Affellay i januari (absolut inte lika bra, men han kanske kan bli) samtidigt som de har både Bojan och Jeffren. Inter går knackigt och med en ny tränare kommer nya transfers. Real Madrid söker forward efter Higuains skada och de skyr inga medel när det gäller transfers, Ronaldo och Tévez hade förmodligen aldrig dragit jämnt med varandra dock. Det står med största sannolikhet mellan Marängerna och Milan som verkligen kommer att anstränga sig för att ta honom till Italien då Inzaghi är skadad, Ronaldinho är i dålig form och Pato är opålitlig. Folk pratar om Sydamerika, och ja så kanske det blir - vem vet när det kommer till Tévez som alltid går sin egen väg.

För mig är detta egentligen ett överflödigt inlägg eftersom det är vidspredd kunskap att de klubbar som omsätter mycket pengar kommer långt - Chelsea och Real Madrid är för mig de mest uppenbara exemplen, vilka har gjort att transfersummor höjs och spelarlöner skjuts i taket. Vill en klubb värva en spelare så måste de i nuläget vara beredda att inte enbart betala en väldigt hög transfersumma utan även ge honom en lön som inte står i proportion till dennes fotbollskvalitet. Det största problemet är att en kapplöpning startas om att få de bästa spelarna att skriva på eftersom man inte når framgångar med andra klassens spelare.




En klubb som anpassar sig och agerar smart, bland många andra, är Palermo som värvar smart utefter de resurser dem har. Palermo gör det klassiska: betala resonabla summor för unga talanger som Javier Pastore, Armin Bacinovic, Ezequiel Muñoz och Josip Ilicic samt ge förtroende åt äldre spelare som fortfarande har rutin av spel på hög nivå med en fortsatt hunger som Fabrizio Miccoli, Fabio Liverani och Cesare Bovo. Denna säsong har de slagit både Roma och Juventus samtidigt som de blev rånade på poäng mot Inter. Ett smart transfersystem innebär att man även säljer spelare när de vill gå medan de är heta på marknaden som Simon Kjaer som kom från FC Midtjylland för 40 miljoner och som senare såldes för 120 miljoner till Wolfsburg. Hur länge får de/vill de behålla Pastore?




Vad många påpekar är att historia har stor betydelse för klubbars status och visst är det något mytisk med klubbar som alltid varit bra, t ex Milan. Sheffield FC är världens äldsta fotbollsklubb då den grundades 1857 vilket gör fotboll till en över 150 år gammal organiserad lagidrott - detta är unikt när man har i åtanke dess nutida populäritet. Det är sorgligt att se klubbar med stor tradition kuvas av ett system som i slutändan inte är gynnsamt. Liverpools ekonomi verkar söndertrasad efter att de tagit över skulder från amerikanska affärsmän som inte har ett uns klubbkänsla eller fotbollsintresse men ändå upprätthåller illusionen av att de bryr sig: jag tror inte att mr. Gillett och mr. Hicks ägnat en tanke åt fotboll när de stått i ägarlogen och behållt masken för potentiella investerare.




En tråkig verklighet numera är att klubbar blir utmärglade då pengar hamnar i fickan hos framförallt spelare och agenter, jag är inte en agentvänlig person främst för att de flesta går över gränsen och sysslar med människohandel för att få mer pengar snarare än ändra livsvillkoren för unga spelare med stora drömmar. Att en person som Mino Raiola får uppmärksamhet är märkligt när han inte kan ett dugg om varken fotboll eller ödmjukhet - för tio-femton år sen fanns det inte på kartan att den typen av karraktär ens fick yttra sig. Alla klubbar borde egentligen se till vad deras resurser mäktar med annars kommer det att bli fler och fler konkursscenarion som skräckexemplet Leeds United. I denna kapplöpning måste till sist Barcelona skaffa en tröjsponsor för att, som alla vet, fortsätta vara en av världens ledande klubbar - det var såklart givet att det skulle hända förr eller senare men det är ändå sorgligt då det känns som att det äntligen blivit bekräftat att "Football is Business". Nåja, bättre att trygga ekonomin genom en tröjsponsor än att belåna sin stad, eller vad säger Florentino Perez som genomfört de fyra dyraste värvningarna genom historien?




Att ett lag som Palermo har en stark trupp med en begränsad ekonomi är till stor del beroende på bra ledning av deras Sportchef, Walter Sabatini som nyligen lämnade sin post. Varje storklubb gör klokt i att försöka värva världens bästa stab vilket kostar oändligt mycket mindre än att försöka värva in världens bästa spelartrupp - med kompetent organisation löser sig det mesta. Varje klubb måste på satsa arbetsnarkomaner som vill nå framåt kollektivt och undvika att beblanda sig med kräk likt Oliver Cabrera som skulle gå över lik för att skaffa sig ett nytt sommarhus. Ser man på hans klienter kan man räkna upp många som det skitit sig för då de spenderar mestadelen av sin tid på en bänk i en utländsk andradivision istället för att höja statusen på Allsvenskan och gå miste om landslagsspel, som hade gynnat oss i det långa loppet.

[NJKC]

När tre spelare från samma klubb blir nominerade rör det såklart upp känslor hos många supportrar runt omkring som inte känner att just deras spelare blir uppmärksammade. Mina personliga nomineringer hade getts till Xavi, Wesley Sneijder och Bastian Schweinsteiger som varit fantastiska i både klubblag och landslag.




Inter vann sin trippel och Sneijder var bäst där efter en enorm utveckling (till stor del Mourinhos förtjänst) samtidigt som han vann ett VM silver med Holland. Xavi är Barcelonas och Spaniens viktigaste spelare eftersom de flesta anfall går genom honom samtidigt som han tar ett underskattat defensivt ansvar. Det var intressant när vissa ifrågasatte att han valdes före Fabrégas inför EM 2008 men efteråt gick det inte att tvivla på vem som var bättre när Spanien vann samtidigt som Xavi blev utnämnd till player of the tournament och faktiskt (om möjligt) varit ännu bättre de två säsongerna därefter. Schweinsteiger har alltid varit väldigt underskattad men växte enormt i år när han gick från yttermittfältare till innermittfältare och såg till att Bayern München efter ett par usla år tog en tysk dubbel och slog ut Man Utd i CL semifinalen för att sedan förlora mot Inter - men den historien vet ni. I VM var han fenomenal och ingen saknade lagkapten Ballack som förmodligen stoppat upp tyskarnas djupledsspel istället för att sätta fart på det. Dessa tre var mitt logiska val.




Nu när nomineringarna avslöjats så blir jag dock inte chockad eftersom i mina ögon så är även Messi och Iniesta värda att bli nominerade. Messi hade kanske sin bästa säsong någonsin fram till VM och det var inte för så länge sen (mot Arsenal i CL kvart) som media över hela världen sa att Messi var världens absolut bästa spelare, det ska inte glömmas. Iniesta har varit skadad mycket, med honom i laget tror jag att Barca försvarat sin CL titel från förra året men så blev det inte eftersom Keita inte kunde ersätta honom (och jag tycker fortfarande att Inter hade flyt som gick vidare - läs tidigare inlägg från juni). Iniesta har däremot varit ovärderlig när han spelat i både landslag och klubblag vilket märkts då de förlorar oftare utan honom - Schweiz kan skriva under det.




När det kommer till de tio bästa i världen är det svårt att ta ut tre som sticker ut speciellt eftersom fotboll bedöms subjektivt - det kunde kanske lika gärna blivit Sneijder, Robben, Drogba eller Schweinsteiger, Forlán, Maicon eller Ronaldo, Eto'o, Puyol? Vinner man ingen titel blir man inte nominerad, därför blir Ronaldo, Rooney m fl. utelämnade. Vad som förmodligen väger över åt de tre nominerades sida var att en antagligen var MVP i VM (Xavi) en avgjorde VM finalen (Iniesta) och en var bästa spelare i klubblag overal (Messi). Är det ett skämt att dessa tre är nominerade: NEJ! Mina sympatier går till främst Sneijder och Schweinsteiger för om det är någon förutom Barca trion som skulle fått det i år så var det dem.




För mitt eget nöjes skull: "NJKC's topp 15 spelare år 2010"

1. Xavi, Barcelona
2. Sneijder, Inter
3. Schweinsteiger, Bayern München
4. Iniesta, Barcelona
5, Messi, Barcelona
6, Forlán, Atl. Madrid
7, Drogba, Chelsea
8, Robben, Bayern München
9, Ronaldo, Real Madrid
10, Özil, Real Madrid
11, Maicon, Inter
12, Rooney, Man Utd
13, Puyol, Barcelona
14, Julio César, Inter
15, Villa, Barcelona

Bubblare: Klose, Pique, Casillas, Lahm, Fabrégas.

Kommentera gärna!
[NJKC]

Detta är ett intressant begrepp, något som används för att lokalisera de supportrar som man anar kan vara en bluff. De som inte alls är riktiga fan för att de inte hållt på ett lag tillräckligt länge. Är det verkligen vad som borde definiera en supporter: envishet före hängivenhet?




En vis man gjorde en liknelse att lojalitet för sitt lag är som att ha lojalitet åt sin fru: när äktenskapet blir förjävligt så skaffar man sig en älskarinna, när situationen blir ohållbar så skiljer man sig och skaffar en ny kärlek som tillfredställer de behov man har och då blir man istället lycklig. Vad som är viktigt för de flesta, inte för alla, är att man var där under de dåliga åren - att man härdade ut för att tilltron överglänste känslan av att bryta äktenskapet bara för att man haft ett par dåliga år. I mitt liv vill jag påstå att jag stöttat tre lag helhjärtat: HIF, Lazio och FC Barcelona. Vad som var på tapeten när jag var yngre var att man skulle ha ett lag/liga. Så helst ett engelskt, ett italienskt, ett spanskt, ett svenskt och gärna ett exotiskt/unikt lag (tänk Olympique Marseille eller Ajax) - det är hela fem lag som man borde följa med stor omsorg. Alla har rätt att vara ombytliga, ingen ska säga åt en hur man ska tänka men risken med ett klubbyte är att man längre inte blir respekterad i sin roll som fotbollssupporter.




HIF har alltid funnits där, jag har inget konkret minne av hur det etablerades men det blev så och det är så det ska vara, mitt intresse för Allsvenskan har tyvärr försämrats mycket just för att HIF gjorde dumma val som kostade dem en plats som bäst i Norden, vilket de ett tag var efter att de besegrat Inter och gjort ett framgångsrikt gruppspel i CL men tyvärr fick de hybris - vem i sitt rätta sinnelag betalar Michael Hansson 200,000 kronor i veckan?? Magplask för HIF och eftersom de var det sista laget att kunna utmana i Europaspel så sjönk statusen för Allsvenskan under 2000-talet och därmed mitt och många andras intresse. Men med Malmö FF med intakt trupp plus något nyförvärv så kanske vi får se dem i CL, vilket jag tror att vi alla i landet längtar efter - då kanske man slutar skämmas för svensk fotboll när man läser upp diverse lag vars namn man inte kan uttala.





Lazio var ett fantastiskt lag när Sven-Göran Eriksson ledde dem 1997. Min far var väldigt glad för Svennis och såhär i efterhand är det svårt att tänka sig en svensk vara ledare för ett av världens allra största stormakter. Min favoritelva från tiden mellan 1997-2003 kan jag i huvudet: Marchegiani - Favalli, Mihajlovic, Nesta, Pancaro - Nedved, Simeone, Verón, Mancini - Crespo, Salas. För mig innebar det stor sorg som pojke när främst Nedved, Nesta och Verón såldes som än idag är tre av mina största favoriter genom alla tider (speciellt Nedved), för mig dog allt vad Lazio innebar när deras ikoner försvann och kvar lämnades ett lag som inte gick att känna igen. Sen när Di Canio började göra fascistgrejer så dog den lilla gnista som fanns kvar - dock är jag är glad att jag fick se en av mina barndomshjältar live, om än för en annan klubb.





FC Barcelona fick jag upp ögonen för när jag endast var sex år gammal då min pappa varit utomlands och kom hem med en Romario tröja till mig och en Laudrup tröja till min bror, med motiveringen att Romario gjorde mycket mål och att Laudrup var en väldigt pålitligt back. Den tröjan bar jag tills den slets ut, inte sömmarna utan till sist föll den isär, vilket jag fortfarande grämer mig över (den är dock förevigad på mitt studentfoto!). Det känns fel att påstå att man stöttade en klubb när man inte är gammal och mogen nog att själv förstå det, däremot kan jag säga att när jag fick den där tröjan så var det kärlek vid första ögonkastet och det har alltid varit kvar.




Rent aktivt började jag se Barcelonasekvenser i samband med Ronaldo's ankomst. Sir Bobby Robson plockade med honom från PSV Eindhoven inför säsongen 96/97 eftersom han aldrig någonsin sett en spelare behandla bollen så väl under så hög fart - Ronaldo gjorde 34 mål på 37 matcher för Barca vilket är helt fantastiskt. Ledningen i Barcelona började göra korkade drag, och för mig var det värst när de sålde Guardiola och en viss Luis Figo i början av 2000-talet, det var katastrofalt för fansen att förlora dem eftersom de inte bara var skickliga fotbollsspelare, de var själva symbolen för Barca's fenomenala spel: Guardiola som pivoté och maskinist samt Figo som var fansens stora favorit: ALLA älskade Figo. Som resultat av usla värvningar började Barca även betala höga summor till egna spelare, bland annat Nano och Trashorras vilket innebar att när de lärt sig av sina misstag vägrade att ge en talangfull kille en skälig lön - han spelar numera för Arsenal. Kaos rådde mellan 2000-2003 pga tränare som inte förstod klubben; dåliga och dyra värvningar gjordes (Reiziger, Overmars, Mendieta, Saviola, Ronald de Boer, Zenden, Cocu, Petit m. fl) samtidigt som det inte satsades på ungdomar. Tack gode gud för Rivaldo, annars hade det varit en färglös tid.





När mitt "intresse" för Barcelona förvandlades till passion var det Juan Laporta's förtjänst. Nu är han dock i blåsväder men den potential som Barca hade blev total när han efterträdde Juan Gaspart och började tänka smart genom att anställa en oetablerad ung tränare som kände till klubben väl: Frank Rijkaard. De inhemska spelarna från La Masia, främst Xavi, Messi, Puyol och Iniesta växte genom tillkomsten av internationella stjärnor och grunden lades till denna nutida stormakt. Det gick att känna igen det Barca som man fäst sig vid, ödmjuka trots sin briljans. Två år med fem titlar följdes av ett misslyckat år med en falnande Ronaldinho och en krass Rijkaard banade väg för Guardiola. Återigen valde Laporta en oetablerad tränare som var väl insatt i klubben och det visade sig vara ännu ett lyckodrag - jag hade inte bytt bort Pep för två Mourinho's (de hade nog inte kunnat samsats eftersom ingen av dem funnit sig i att vara assisterande).



En åttaåring ser Barca vinna sex titlar på en säsong och spela den roligaste fotboll han sett så han börjar hålla på dem istället för Liverpool som pappa gör, nästa säsong ser han Inter slå ut Barcelona i CL och börjar därför stötta dem istället när de vinner Europas finaste turnering - en tjugofemåring som håller på Parma ser också Champions League finalen och lockas av Inters spel men vågar inte hålla på dem på grund av rädslan för att bli stämplad som medgångssuporter - vem är egentligen klokast? Pojken som gör som han själv vill oavsett vad pappa eller någon annan säger eller en vuxen karl som inte är man nog att stå för att han föredrar underhållande fotboll före tråkig och istället lider av det för resten av sitt liv? Jag vet inte svaret - kanske vet ni? Just nu är Barcelona den klubben som många säger är mainstream, att ingen höll på dem innan Zlatan, att alla kommer att sluta hålla på dem när Messi lämnar men vet ni vad: det får dem gärna säga eftersom jag de senaste sju säsongerna njutit av exceptionell fotboll och då är det värt att ibland anklagas för att vara en falsk "medgångssupporter"

[NJKC]

Har varit kass med att skriva, helt enkelt haft andra saker att tänka på. Trots det så har läsarantalet stigit rejält vilket är skitkul - You Rock! För att göra ngt roligt för er kommer här några random fotbollsbilder som fick mig att skratta som fan - enjoy!

Det är galet egentligen hur vinterkylan påverkar vårat Skåne. Tågen går inte, olyckor blir vardagsmat och det går inte att träna utomhus. Tyvärr har det varit såpass kallt att jag varit tvungen att ställa in träningar vilket jag verkligen aldrig gör. Men nöden har ingen lag och det gäller att se en helhetsbild och tänka långsiktigt: det är inte roligt för någon och vi blir inte bättre spelare av att spela fotboll på en bandyplan. Jag hoppas att vintern vänder i februari så att förhållandena blir bättre och närvaron högre - då är vi på gång!



Tur i oturen är då att jag kan underhålla mig på något vis och inte faller in i en vardagstristess utan fotboll. Idag tog jag mig i kragen och tränade med Stehag och även om det är ny tränare har inte mycket ändrats: det var såklart sjukt roligt (även om tränaren förolämpade mig genom att säga att mitt sätt att möta boll påminde honom om Henrik Rydström... vad fan hände med Fredrik Ljungberg liknelserna som jag vant mig vid!?) - vi hade en bra skottövning innan vi spelade, tyvärr har vi endast 75 min till träning så man hann inte bli särskilt utmattad. Sträckte mig dock efter en halvtimme vilket var ganska väntat med tanke på att mina framsidor är lika ömtåliga som Cristiano Ronaldo innanför ett straffområde.




På tal om denna karraktär; krossen av Real var antagligen det bästa jag sett med Barcelona. Jag menar inte glädjeruset efter matchen för det peakade för mig när de vann CL 2005 med en fenomenal Henrik Larsson och när de slog ut Chelsea i CL's semifinal 2009 (Iniestas skott *wow*), det som slog mig var att Barca rent spelmässigt aldrig sett mer dominanta ut mot ett såpass kompetent motstånd. De vilade när de hade boll och slog till så fort det blev luckor i marängförsvaret och en 5-0 seger har sällan varit så rättvis. Barca var närmare sex och sju noll än vad Madrid var att reducera. För att inte koncentrera sig på Barca's anfallsspel (som var perfekt) så var ett talande defensivt exempel hur de tvingade Realförsvararna att spela hem till Casillas: när det hände tog hela laget ett steg upp och tvingade Casillas att antingen slå ut en boll åt ytterbackarna där de som regel tappade boll eller slå ett längre uppspel som Pique och Puyol enkelt tog hand om. När Barca erövrar boll i offensiv zon så är de bäst i världen på att etablera sina anfall, alla deltar aktivt och alla är ständigt spelbara. Nej FC Barcelona, jag har aldrig sett något liknande. "Jaja, vad är väl en dag på Camp Nou..."




VM i Ryssland 2018 och VM i Qatar 2022... Qatar - har de ens ett landslag? Jag blev glad över att ryssarna får arrangera ett VM, med tanke på hur deras liga expanderat och med EM framgången senast så tror jag nog att de kan hävda sig, även om det är låååång tid kvar tills det bär av. Däremot så förstår jag för mitt liv inte hur Qatar kunde få ett världsmästerskap när de är rankade som nr 70 i världen utan ett enda deltagande i VM - har de ens en schysst arena? Min instinkt säger mig att Sepp "the Emperor" Blatter siktar på världsherravälde snarare än den tradition som ett världsmästerskap innebär. England är ett huliganiserat land fortfarande; Birmingham - Villa är ett tecken på det och många har fortfarande starka minnen av hur de engelska "supportrarna" betedde sig i Tyskland 2006 och där har ni det, brittiska bråkmakare: det är helt och hållet erat eget fel. Jag kommer att se ett VM live en dag, men jag hade helst undvikit att gå till mitt hotell med en Sverigetröja på mig om jag traskat i Birmingham eller vissa delar av London - då kanske Qatar passar bättre om tolv år...?

[NJKC]