Three Lions
Englands kväll slutade inte som den borde. Med mål av Gerrard efter så lite som fyra minuter var det bäddat för målfest och engelsmännen skulle tysta de kritiker som påstår att de inte har chans på trofén även detta år: istället fick media sin poäng uppmärksammad. England hade massvis med målchanser men alltid stabile Tim Howard (sir Alex's gamle förstaval) vek sig inte, precis som resten av det amerikanska lägret.
England - USA 1-1, Royal Bafokeng Stadium. Underhållningsvärde: 3 av 5 vuvuzelor.
Matchen rivstartade, som sagt, efter fyra minuter när Gerrard med en elegant löpning bakom USA's mittbackar stöter in ledningen för engelsmännen, so far so good. England kontrollerar matchen och spelar fin anfallsfotboll utan att riktigt släppa in amerikanerna i matchen. USA har en del tuffingar i laget, bland annat Clint Dempsey och Oguchi Onyewu (som troligen hyllar Alexei Lalas med det skägget). Dessa två går in hårt i närkamperna och räds ingen, däremot oroas jag över hur pass mycket domarna bör tillåta: när engelsmännen började ge igen fick vi se direkt farliga kapningar och det håller inte i en så här lång turnering.
Robert Green, David James eller Joe Hart... Jag ville se Hart stå i kassen för jag känner att hans säsong i Birmingham har gjort honom förtjänt av det samtidigt som han inte gjort någon besviken under tiden i U21 landslaget och han har tagit chansen när han fått den i "det vuxna" landslaget. James lag Portsmouth blev nedflyttade i år och det säger väl det mesta. Green står för ett tafatt West Ham och har blandat magnifika matcher med sämre: han är ingen förstamålvakt. Det är inte lika horribelt som när Domenech lät Fabien Barthéz stå istället för Gregory Coupet i VM06 men snudd på. Greenes räddningsförsök är rent tekniskt uruselt eftersom man måste ha kroppen bakom bollen, då hade den studsat upp i bröstkorgen på honom istället och då hade inte USA bjudits in i matchen. I andra halvlek anfaller England med desperation och USA utnyttjar det och kan skapa ett par bra chanser och öka sitt bollinnehav.
I USA var Tim Howard stabil och gör inga misstag men det var en hel drös engelsmän som spelade väldigt bra fotboll och därför väljer jag en av dem. Glen Johnson hotade flera gånger från sin högerbacksplats, Gerrard gör mål och höjer ofta tempot i ett stundtals seg lagmaskin, John Terry gör en felfri insats och Ashley Cole plockade bort Landon Donovan effektivt. Den som höjer sig över mängden var för mig Emile Heskey som snyggt spelar fram till 1-0 målet, vinner nickduell efter nickduell mot huvudspelskompetenta mittbackar och etablerar bollen i farliga zoner, något som Frankrike saknade mot Uruguay. Matchens Lirare: Emile Heskey.
Anledningen att jag håller på England beror till stor del på tradition. Länge har det inhemska svenska spelsystemet färgats av engelsk struktur och det är så många av oss lärt sig att spela fotboll: press/täckning samt defensiv sida om sin motståndare i försvarsspelet och enkla passningar med intensiva löpningar i anfallsspelet. Tidigare har jag fått nöjet att se hur Fulham FC arbetar vid deras ungdomsakademi och i juli lämnar jag vackra Skåne för två veckor i London där jag kommer att få se hur Chelsea FC arbetar - förhoppningsvis är England kvar i turneringen då, jag hoppas och tror. England är skapare av det vackra spelet och har spridit det över världen (t ex Charles Miller i Brasilien), ofta förekommer det debatter gällande om det engelska spelsättet blivit utdaterat och förlegat - efter vad jag har sett så vet jag att vi i Sverige fortfarande kan lära oss enormt mycket och att deras system fortfarande är mest värt att eftersträva, inte det kortpassningsspel som finns i Spanien, fuskfotbollen i Portugal eller drivningsfotbollen i Brasilien.
Heta matcher idag också, även om Algeriet - Slovenien är ganska sömnig. Tycker att det är en rolig anekdot att Algeriets lagkapten Manzouri är för dålig för att starta, kanske en felprioritering från Algeriets stab...? Vi får väl se!
[NJKC]
England - USA 1-1, Royal Bafokeng Stadium. Underhållningsvärde: 3 av 5 vuvuzelor.
Matchen rivstartade, som sagt, efter fyra minuter när Gerrard med en elegant löpning bakom USA's mittbackar stöter in ledningen för engelsmännen, so far so good. England kontrollerar matchen och spelar fin anfallsfotboll utan att riktigt släppa in amerikanerna i matchen. USA har en del tuffingar i laget, bland annat Clint Dempsey och Oguchi Onyewu (som troligen hyllar Alexei Lalas med det skägget). Dessa två går in hårt i närkamperna och räds ingen, däremot oroas jag över hur pass mycket domarna bör tillåta: när engelsmännen började ge igen fick vi se direkt farliga kapningar och det håller inte i en så här lång turnering.
Robert Green, David James eller Joe Hart... Jag ville se Hart stå i kassen för jag känner att hans säsong i Birmingham har gjort honom förtjänt av det samtidigt som han inte gjort någon besviken under tiden i U21 landslaget och han har tagit chansen när han fått den i "det vuxna" landslaget. James lag Portsmouth blev nedflyttade i år och det säger väl det mesta. Green står för ett tafatt West Ham och har blandat magnifika matcher med sämre: han är ingen förstamålvakt. Det är inte lika horribelt som när Domenech lät Fabien Barthéz stå istället för Gregory Coupet i VM06 men snudd på. Greenes räddningsförsök är rent tekniskt uruselt eftersom man måste ha kroppen bakom bollen, då hade den studsat upp i bröstkorgen på honom istället och då hade inte USA bjudits in i matchen. I andra halvlek anfaller England med desperation och USA utnyttjar det och kan skapa ett par bra chanser och öka sitt bollinnehav.
I USA var Tim Howard stabil och gör inga misstag men det var en hel drös engelsmän som spelade väldigt bra fotboll och därför väljer jag en av dem. Glen Johnson hotade flera gånger från sin högerbacksplats, Gerrard gör mål och höjer ofta tempot i ett stundtals seg lagmaskin, John Terry gör en felfri insats och Ashley Cole plockade bort Landon Donovan effektivt. Den som höjer sig över mängden var för mig Emile Heskey som snyggt spelar fram till 1-0 målet, vinner nickduell efter nickduell mot huvudspelskompetenta mittbackar och etablerar bollen i farliga zoner, något som Frankrike saknade mot Uruguay. Matchens Lirare: Emile Heskey.
Anledningen att jag håller på England beror till stor del på tradition. Länge har det inhemska svenska spelsystemet färgats av engelsk struktur och det är så många av oss lärt sig att spela fotboll: press/täckning samt defensiv sida om sin motståndare i försvarsspelet och enkla passningar med intensiva löpningar i anfallsspelet. Tidigare har jag fått nöjet att se hur Fulham FC arbetar vid deras ungdomsakademi och i juli lämnar jag vackra Skåne för två veckor i London där jag kommer att få se hur Chelsea FC arbetar - förhoppningsvis är England kvar i turneringen då, jag hoppas och tror. England är skapare av det vackra spelet och har spridit det över världen (t ex Charles Miller i Brasilien), ofta förekommer det debatter gällande om det engelska spelsättet blivit utdaterat och förlegat - efter vad jag har sett så vet jag att vi i Sverige fortfarande kan lära oss enormt mycket och att deras system fortfarande är mest värt att eftersträva, inte det kortpassningsspel som finns i Spanien, fuskfotbollen i Portugal eller drivningsfotbollen i Brasilien.
Heta matcher idag också, även om Algeriet - Slovenien är ganska sömnig. Tycker att det är en rolig anekdot att Algeriets lagkapten Manzouri är för dålig för att starta, kanske en felprioritering från Algeriets stab...? Vi får väl se!
[NJKC]
Kommentarer
Trackback
