Pink hearts, yellow moons, orange stars and green clovers
Orsaken till Mjällbys framtida framgång som tränare levereras omonterad i fyra delar. 1, Han var ordinarie mittback för en av världens bästa tränare, Martin O'Neill, under fyra säsonger i samma klubb som nyligen återanställt honom. 2, Mjällby var en Hard Worker när han spelade och är med all sannolikhet densamme som tränare. 3, Han vet hur man hanterar pressade situationer efter 49 landskamper. 4, Mjällby är revanchsugen eftersom han, liksom många andra, fick avsluta spelarkarriären i förtid.
Skotsk media har gett AIKs största kelgris genom tiderna ett ljummet mottagande och mycket talar emot honom: av tradition genererar Svensk fotboll inte tränare i världsklass och med noll års erfarenhet blir ett ledarskap över "The Bhoys" ett enormt uppdrag. Samtidigt tror jag inte att Neil Lennon är blåögd när han anställer Mjällby eftersom Neil har arbetat med Celtic i sammanlagt tio år och därmed vet vilken typ av person organisationen behöver. Det är bra för svensk fotboll att få ut tränare på den Europeiska marknaden och jag tror på Johan - gör du det? Blir full i skratt när tanken slår mig att Celtic kunde fått Henke om de hört av sig ett par månader tidigare, undrar vilket mottagande han hade fått... En notis är att Eslövs tränarutbildning håller så pass hög kvalité att en storklubb värvar en av deras elever omedelbart efter att han tagit examen, håller lilla Eslöv på att bli världskänt?
Om vi ändå är inne på svenska tränare utanför Sverige så bör Sven-Göran Eriksson nämnas: andre svensk att inte leda Sverige i det kommande världsmästerskapet. Är förbannad över att han inte tränar det svenska landslaget men jag vågar inte totalt rikta ilskan mot denne man som jag alltid beundrat så mycket. Däremot förstår jag kritiker som lyfter fram frågan om Svennis girighet och naiva läggning: Notts Countys representanter lovar det ena och det andra och han väljer deras tomma ord om solsken och gröna ängar före Sveriges finaste tränaruppdrag. Det känns omdömeslöst och återigen går vi miste om den tränare som jag alltid ansett vore perfekt att leda oss in i en ny tid av storhet.
Zlatans sjukt bedrövliga form ser ut att vara över *puhh* och det var nästan hjärtekrossande att bevittna Messi vs Zlatan under Real Zaragoza matchen för dryga tio dagar sen. Messi gör tre mål och Zlatan ett... på straff, Messi växte i mina ögon när han, som första ordinarie straffläggare, visar barmhärtighet mot Ibra och låter honom lägga straffen - nu ser det ut som att det Machiavelli draget fungerade då Zlatan varit pigg därefter och det märks på honom när snacket om Champions League final återigen börjar ventileras.
Inter ser inte ut att sakna Zlatan efter deras fantastiska segrar över Chelsea, ta mig fan att Mourinhos team grejade det och nu kan man på allvar se Inter som slutliga segrare. Men med all respekt för Chelsea så finns det bevisligen bättre lag kvar i turneringen och det ska mycket till för att Inter ska plocka forna finalisterna Manchester United samt mästarna Barcelona. Däremot är en förstaplatsen i ligan ingen garranti för "Nerazzurri": de kanske till och med måste lägga ner försöket till förmån för Champions League pokalen och jag vet inte vad som svider mest för deras supportrar: ett nytt svek i Europas finaste turnering eller att gå miste om femte raka Serie A titeln, båda två lär det inte bli.
I skrivande stund är Allsvenskans tredje omgång i full rulle, jag avvaktar med att uttala mig om resultat och annat eftersom serien inte har hunnit bli varm än: roligt var det dock att se MFF fansens tifo mot Örebro före himmelsblåtts 3-0 seger, är ingen Malmö supporter men jag älskar att se när det sätts färg på Allsvenskan som alltför ofta är torftig. Keep up the good works!
NJKC
Allsvensk Premiär
Allsvensk premiär 13/3 Kalmar FF – IFK Göteborg.
Allsvenskan drar igång idag och media basunerar alltid ut en kavalkad av spekulationer men det hör till uppladdningen och jag är inte bättre än att följa kårens exempel: här kommer därför mina spekulationer inför Allsvenskan!
Tabell
1, Elfsborgs IF
2, IFK Göteborg
3, Malmö FF
4, AIK
5, Kalmar FF
6, BK Häcken
7, Örebro SK
8, Helsingborgs IF
9, BP
10, Trelleborgs FF
11, GAIS
12, Djurgårdens IF
13, Mjällby AIF
14, Gefle IF FF
15, Halmstads BK
16, Åtvidabergs FF.
Toppskiktet
Motiveringen lyder: Elfsborg har fortfarande ett starkt lag från förra säsongen och med seriens bästa mittfält och en skadefri Emir Bajrami som omställningsspecialist vinner Elfsborg Allsvenskan. IFK Göteborg kanske tappar Tobias Hysén i sommar men trots det är stommen kvar i spelare som Gustav Svensson, Christensen och Sigurdsson. Vad som talar emot Änglarna är deras tunna anfall bortsett från Hysén, Robin Söder är en fantastisk talang men hans skadebenägenhet stoppar honom från att på allvar bli seriens stora skyttekung, detta problem lider inte Malmö FF av när de har triangeln Ofere – Figueirido – Larsson plus Agon ”Kalla mig inte Super-Sub” Mehmeti som joker. Kan Roland Nilsson äntligen vända på skutan och styra mot Lennart Johanssons pokal? Utan vapendragaren Gren får Rolle chansen att visa vad han går för men jag tror inte att det räcker hela vägen. AIK med Micke Stahre som boss är välförtjänta regerande mästare men deras spelartapp har varit för stort för att bortse från. Markus Jonsson och Ivan Obolo var jätteviktiga för AIK förra året och sådana spelare ersätter man inte med enkelhet även om de har en klart spännande värvning i Eguren, hoppas han håller sig vid liv med tanke på hans påstådda höga blodtryck och övertända Bajen ”fans” – eftersom Hammarby är i Superettan (haha) så är det realistiskt att han klarar sin andra Sverige vistelse när risken för derbygalenskap är eliminerad. Jag hoppas att Gnaget tar sig långt i Champions League, det hade varit ett välbehövligt uppsving för svensk fotboll.
Mittenträsket
Det är svårtippat att hitta vinnare bland de lag som varken är fågel eller fisk, har gjort ett försök till det i alla fall: Nostradamus[k] som jag är. Kalmar känns tunna i år men deras välfungerande djupledsattacker och Brasseimport gör att dem även i år hamnar högt. Häcken imponerade förra året och knep en femte plats, vilket är deras bästa någonsin och de snuddar på det igen med Peter Gerhardssons attraktiva fotboll och krav på hårt jobb från spelartruppen. Jag tror inte på Helsingborg, inte på grund av att Henrik Larsson packat sina saker och rest söderut (om än några kilometer) utan på grund av Conny Karlsson. Behandlingen av Bosse Nilsson är för jävlig: Bosse har gjort så mycket för klubben och det är tråkigt att han ska behandlas som resterna från gårdagens buffé. Så pass mycket kvalité har Sveriges bäste outbildade tränare inom truppen att de ska kämpa om en placering i övre halvan av tabellen men risken finns att de faller kort.
John Alvbåge är en mycket duktig målvakt och en av seriens vassaste sedan hans återkomst till Örebro, det räcker långt för gnällbältorna. Brommapojkarna har Sveriges bästa ungdomsverksamhet som genererar mycket duktiga spelare. Michael Almebäck, Robin Ekdahl, Philip Haglund och Kristoffer Nordfeldt är alldeles utmärkta exempel. Nu har de värvat hem en ung kille från italienska Lecce: blir André Möllestam viktig för Stockholms nästbästa lag? De har även lyft upp ett par yngre talanger och det blir spännande att se hur BP klarar av konkurrensen i tabellen. Trelleborg och GAIS känns som ganska typiska mittenlag, de har en del bra spelare och en del mindre bra. Wanderson kan dominera under våren för att äntligen få ett proffskontrakt, lyckas han med det tappar GAIS en fantastisk spelare, misslyckas han kan Alexander Axén lika gärna bänka honom för den mentala knäcken lär bli för massiv wonderful Wanderson. Trelleborg har en fantastisk tränare i Tom Prahl och det är orsaken till att deras prenumeration på Allsvenskan varit permanent de senaste säsongerna men de har ärligt talat en för tunn trupp för att utmana topplagen, men nedflyttning tror jag inte på: det finns sämre lag i serien.
Rock Bottom
Jag vill passa på att erkänna att jag höll tummarna för att Djurgården skulle åka ner i fjol, känner att de varit på tok för självgoda efter sina tre SM guld där deras spelare kompletterade varandra perfekt: Andreas Isaksson, Andreas Johansson, Markus Johannesson, Johan Arneng, Abgar Barsom, Mattias Jonsson, Tobias Hysén, Johan Elmander bidrog stort till Djurgården under sina respektive tider där. Det starkaste mittfältsparet som jag sett i Allsvenskan kan ha varit Kim Källström och Stefan Rehn säsongen 2002. Vilka spelare har de nu? Det är ett profilfattigt Stockholmslag vi ser i dagsläget och Järnkaminerna får hålla tummarna, fingrarna, tårna ja i stort sett alla kroppsdelar för att deras uppflyttade juniorer ska palla för trycket – annars åker de ur. Mjällby har en mer spännande trupp än de flesta bottenlagen med livsfarlige Marcus Ekenberg som lagkapten och de kan överraska många inledningsvis med starkt försvarsspel och en kreativ spelare i Tobias Grahn, första tio omgångarna kan de mycket väl ha en, utefter deras förutsättningar, bra placering. Däremot håller Listerlänningarna inte en hel säsong och de kommer att få kriga storartat för att undvika kval och nedflyttning, Tobias Grahn blir till sist petad för att han är för gnällig. Gefle och Halmstad har båda ett fantastiskt lågt underhållningsvärde och gör fantastiskt få mål: skönt för dem att det finns de som släpper in fler. Dessa lag borde nästan betala för att få sina matcher sända i TV. Båda har länge varit aspiranter på nedflyttning och i år tror jag att karma till sist gör sin rätt så att något av dessa fantasilösa lag försvinner, åtminstone är vi av med Ljungskile! Åtvidaberg kommer sist: vågar någon sätta emot?
Vilka spelare imploderar?
Jag tror inte på Rajalakso och Oremo i Djurgården, Kenny Pavey är en riktig tönt, Erik Sundin har för dåligt första tillslag för att ersätta Henke, Daniel Mendes har emotionella problem samtidigt som hans filmningar inte passar in i Kalmar FFs härliga spelstil, Bapupa får vi se igen om 18-24 månader, Halva Halmstads spelartrupp får inte förnyat kontrakt när de åker ner, Rick Kruys i MFF kommer snart skeppas över sundet, Tobias Grahn kommer förr eller senare flippa ur, Mathias Ranégie är ingen landslagsman. Ursäkta om detta verkar negativt men det är så jag känner.
Vilka spelare exploderar?
Emir Bajrami är viktig för Elfsborg i år och är han i form kommer landslagsmannen att dominera på vänsterkanten även i år. Tobias Hysén var kanon förra säsongen och jag ser ingen anledning för uppehåll. Daniel Larsson i Malmö är ingen tekniker men fasen vad han kan springa, i ett offensivorienterat Malmö kan han ösa in mål. Wanderson är en stor snackis men har han hunnit ladda om mentalt? Jag tror det, men det varar bara fram till sommaren. Djordjic gör en stark säsong för AIK även om han är lika stabil som Martin Mutumba är allmänbildad. Erik Edman är spännande men han kommer att överglänsas av Joel Ekstrand i HIFs backlinje. Ett par andra backar som kommer visa framfötterna ytterligare är Jasmin Sudic i Malmö och Michael Almebäck i Örebro.
Flykten från Allsvenskan.
Känner att Allsvenskans stora problem är att spelare som inte är redo försvinner från ligan på grund av lockelsen om fetare lönekonto samt en ofta naiv jakt på proffsdrömmen. Vi kan inte konkurrera ekonomiskt med de största ligorna och tyvärr inte med mindre ligor som till exempel den grekiska eller den turkiska. Med hopp om bättre levnadsstandard och optimism om att ”allt ordnar sig när jag kommer dit” försvinner spelare från Allsvenskan fastän flera bevisligen inte varit mogna uppgiften, ett typexempel på det är Andrés Vasquez som IFK Göteborg hade stora förhoppningar på och var är han nu? Han får inte ens träna med FC Zürichs reserver. Pappa Vasquez är hans agent och var säkert glad åt lite extra slantar på kontot men vore det inte för hans dåliga bedömning så kanske Andrés varit en del av förra sommarens fantastiska U21 lag? Varje tonåring i de etablerade svenska klubbarna har agenter som ordnar provspel över hela Europa, en fråga de måste ställa sig är: kan min klient klara av det, är han redo för det och påverkar min drivkraft honom negativt? Under lågkonjunkturen har de Allsvenska klubbarna blivit bättre på att hålla i sina spelare och undvika att köpa in ekonomiska floppar: vem vill ha en ny Quirinho? Samtidigt är toppklubbarna mindre värvningsfriska (förutom Real Madrid som trots miljardvärvningarna är ute ur CL: kharma is a funny thing!) och det gör att Svensk fotboll får tid på sig för en nystart.
Detta problem bottnar till stor del i att lönerna är på tok för höga inom fotbollen, inte enbart spelarlönerna utan feta affärsmän som Malcolm ”Fat Cat” Glazer, Takshin Shinawatra, Luciano Moggi, Roman Abramovitj med fler gör miljarder på denna aktiva industri. Vore Sepp Blatter en klokare man skulle han ha satt upp lönetak och spelarrestriktioner mycket tidigare. Ett bra krav är att en viss procent av seniorspelartruppen måste komma från det egna ledet, nästa steg är att kräva att klubbarna endast får betala en viss procent av sin årliga inkomst i löner: då undviker man ett nytt Portsmouth, Valencia, Leeds, Fiorentina, Lazio med fler.
Nu ser vi fram emot en härlig säsong av svensk fotboll: må bästa lag vinna!
[NJKC]
Gott & Blandat vol. IV
Vad jag fann mest nämnvärt i veckans godispåse var att en förälder hotat sin sons tränare med stryk om dennes grabb inte fick mer speltid, nu är den hetlevrade föräldern skyldig tränaren tiotusen kronor och egentligen en uppriktig ursäkt. Engagerade föräldrar är en förutsägbar skara: nöjda sålänge systemet gynnar deras barn. Större klubbar i Sverige som t ex GAIS, Hammarby, Malmö FF hamnar ofta i blåsväder när de släpper spelare för att vidareutveckla de få som staben anser ha bäst chanser att lyckas. Man läser aldrig om missnöjet hos de föräldrar vars barn är kvar: systemet fungerar. Har man som förälder problem med organisationen eller om barnet inte trivs i miljön är de bästa alternativen att tala med klubbens ansvariga eller placera barnet i en ny miljö, aldrig att ta till våld: vare sig verbalt eller fysiskt.
Holländska lag är inte heta i Europa även om den inhemska ligan (Eredivisie) håller klass. I Ajax regerar Luis Suarez (tydligen från Uruguay: trodde oförklarligt att han var från "Mehíco") och i PSV Eindhoven är en finlandssvensk kung. Ola Toivonen har ett fantastiskt flyt i sitt spel och driver boll både funktionellt och i hög fart. På 35 matcher för PSV har han gjort 18 mål, en annan före detta Malmö FF spelare gjorde åtta färre på lika många matcher när denne representerade Ajax.
Suaréz succé bygger till stor del på att han levererat i Europa League, tyvärr är Ajax's sejour slut för i år när Juventus blev för svåra: "Den Gamla Damen" möter Fulham i nästa omgång dock utan Buffon och Amauri, skräller Hodgson's Hammersmiths? Toivonen har inte levererat lika mycket som han gjort i ligan och hans anfallskollega från -09's fantastiska U21 EM lag, Marcus Berg, är kvar i leken efter PSV's drabbning med Hamburg. I Zlatans frånvaro talar jag för många när jag vill se honom ta för sig mer i den blågula tröjan. Fortsätter de båda offensiva männen i denna stilen blir Eredivisie två profiler fattigare efter sommaren (Premier League för båda?).
Lagerbäck i Nigeria blir verklighet. Personligen har jag aldrig varit ett fan av Lars: hans mängd av karisma fyller inte en skokartong. Däremot var han länge den mest lämpade att leda det svenska landslaget och Lasse har gjort mycket för oss som fotbollsnation, därför respekterar jag honom som fotbollstränare: vi får se om "The Super Eagles" behåller honom länge nog för att tröttna på hans idétorka. Det är stort för Lagerbäck att ta hand om världens femtonde bästa landslag och jag tror, samt hoppas innerligt, att det går väl för honom.
I vårat egna landslag är Chippen tillbaka och Jonas Olsson får äntligen chansen. Finlir och grisfotboll vankas. Däremot tvivlar jag på Chippen, han var slö under sina senaste landslagsuppdrag och Bajrami är en man för framtiden vilket den stilige listerlänningen definitivt inte är. Kommer Jonas Olsson in för sent? Kanske, han borde fått sin chans när han hämtades till Premier League från NEC Nijmegen. Den holländska en mot en stilen har varit nyttig för Landskronasonen och det visar han ofta, vore inte West Brom. så beroende av honom hade de släppt honom för länge sen och han behöver ta ett steg upp: omgående.
Stackars Aaron Ramsey. Stackars jävla Aaron Ramsey. En annans idioti får han lida för och trots krokodiltårarna vill jag se Shawcross få en lååång avstängning efter "tacklingen". Fotbollsvärlden behöver bli bättre på att skydda spelarna och detta bör exemplifieras och sända ut tydliga signaler: det är inte okej!
Vilka är värdiga mästare av Premier League? Ingen hittills, inte ofta man ser mästartakter hos de främsta lagen då de förlorar mot klart sämre motståndare. Det kan debatteras att topplagens instabilitet beror på den jämnhet som Premier League presenterar, däremot håller jag med Mourinho när han säger att Chelsea förlorar för mycket för att vara ett mästarlag. Det kan mycket väl avgöras i sista omgången.
I skrivande stund tar jag mig en titt på senaste numret av Offside. Sysslar absolut inte med smygreklam eller så, måste ändå rekommendera Offside som är personlig, genomtänkt och stimulerande: något alla "fotbollsvetare" måste sträva efter.
NJKC
