Fotbollssegregation
Idag hade vi Idrott och Genus på temat med en för mig obekant fessor. Det var en jätteinspirerande lektion och jag kände mig benägen att koppla detta vidare till fotboll, med en segregerande prägel. Vad som slår mig främst är den klassindelning som finns i fotboll, främst gällande dam kontra herrfotboll, sexualitet och till sist elitsatsning.
Eftersom det är svårt för mig att få total klarhet i hur vi kan höja statusen för damfotboll så vill jag lägga en enkel personlig kommentar: De som förespråkar damfotbollens relevans skäller ofta på männen och kräver att de ska få bollen i rullning fastän deras intresse är lågt, vore det inte bättre att söka andra forum och utnyttja bristvaror på marknaden: t ex spridandet av tidningar som endast fokuserar på damfotboll för att locka människor som faktiskt är intresserade. Make the difference yourself, kräv inte det av andra.
När spelare når en viss nivå med sitt fotbollande så blir det tabu att prata om sin sexuella läggning i media, eftersom det fortfarande är skottpengar på homosexuella inom fotbollsvärlden (och idrotten i övrigt). Det har tonats ner efter millenieskiftet till stor del på grund av inflytelserika spelare som David Beckham (som ju är metrosexualitetens anfader) där det är okej att inte vara supermanlig och ändå vara en respekterad klasspelare. Justin Fashanu var en stor spelare på åttiotalet som gick ut med att vara gay och det följde efter honom hela karriären, han blev exempelvis mobbad av sina lagkamrater och tränare då han spelade för Nottingham Forrest - efter hans avslutade karriär begick han självmord till stor del på grund av denna påverkan.
Det system för talangutveckling som vi har i Sverige kan delas in breddverksamhet och elitverksamhet. Vi har föreningar som öppet satsar på elitnivå, t ex Brommapojkarna, IF Elfsborg, IFK Göteborg etc. samtidigt som det finns mindre föreningar som format en verksamhet som sträcker sig till alla. Detta system har ofta kritiserats där främst föräldrar såklart vill skydda sina barn samtidigt som de vill att de ska bli framgångsrika fotbollsspelare - kan man få både och? Att exkluderas ur en klubb för att man inte är bra nog kan verka tufft men samtidigt så vet föräldrarna om förutsättningarna när de sätter sina barn i den typen av verksamhet, då de accepterat detta system från början blir det hyckleri när de senare väljer att kritisera det.
En av Sveriges största talangfabriker
För att vidareutveckla Sverige som fotbollsnation, och fotboll i största allmänhet, behövs en elitverksamhet eftersom spelare utvecklas enormt genom konkurrens, tävling och press vilket är direkt bevisat. Denna metod är inte för alla och känner man så som förälder kan man istället välja en breddförening, problemet då är att man inte kan skryta på jobbet om att sonen spelar för Malmö FF eftersom han spelar för Lunds BoIS. För att utveckla detta system till det bättre så borde vi tillämpa den standardisering som finns i flera klubbar i större ligor (t ex Barcelona, Fulham, Chelsea m fl) där tränarna som valt att ta bort en spelare hjälper denne till en ny förening - det handlar om att skapa ett nätverk med klubbarna runtomkring och se till att spelaren inte känner sig mindre värd för att han eller hon går till en breddförening: chansen kanske dyker upp igen genom hårt jobb.
Ett resultat av Elitverksamheten i fotbollsvärlden.
Ibland är det, enligt min mening, bra att exkludera eftersom det handlar om personlig utveckling: det är inte rättvist för en sämre spelare att stanna kvar i ett högpresterande lag eftersom denne sannolikt inte kommer att utvecklas lika bra som i en jämnare miljö. Mitt råd är att föräldrarna fattar ett genomtänkt beslut och ser olika scenarion av det: 1, mitt barn ska spela i en breddförening för att ha roligt med sina vänner och utvecklas utefter de förutsättningarna. 2, mitt barn ska spela i en elitförening, räcker han inte till ska jag acceptera tränarnas beslut och hitta ett nytt lag men är han talangfull så ska jag hjälpa honom allt jag kan för att se till att han blir så bra som han själv vill. Vi lever i ett konkurrerande samhälle där vi ständigt måste prestera för att komma någon vart, borde det vara annorlunde på fotbollssplanen...?
Ikväll så måste jag studera friidrott eftersom vi har tentamen i övningsval och hur man ger relevanta instruktioner - ska ta en välbehövlig paus nu genom att titta på de nya avsnitten av Family Guy och Dexter. Ciao!
[NJKC]
Eftersom det är svårt för mig att få total klarhet i hur vi kan höja statusen för damfotboll så vill jag lägga en enkel personlig kommentar: De som förespråkar damfotbollens relevans skäller ofta på männen och kräver att de ska få bollen i rullning fastän deras intresse är lågt, vore det inte bättre att söka andra forum och utnyttja bristvaror på marknaden: t ex spridandet av tidningar som endast fokuserar på damfotboll för att locka människor som faktiskt är intresserade. Make the difference yourself, kräv inte det av andra.
När spelare når en viss nivå med sitt fotbollande så blir det tabu att prata om sin sexuella läggning i media, eftersom det fortfarande är skottpengar på homosexuella inom fotbollsvärlden (och idrotten i övrigt). Det har tonats ner efter millenieskiftet till stor del på grund av inflytelserika spelare som David Beckham (som ju är metrosexualitetens anfader) där det är okej att inte vara supermanlig och ändå vara en respekterad klasspelare. Justin Fashanu var en stor spelare på åttiotalet som gick ut med att vara gay och det följde efter honom hela karriären, han blev exempelvis mobbad av sina lagkamrater och tränare då han spelade för Nottingham Forrest - efter hans avslutade karriär begick han självmord till stor del på grund av denna påverkan.
- "How do you spell that? Okay: Cristina Rona . . ."
Englands VM målvakt David James påpekade att fotbollsvärlden behöver en omställning och att spelare som är homosexuella inte borde vara rädda för att komma ut ur garderoben - för mig som fotbollstränare så är spelarnas sexuella läggning irrelevant sålänge de passar in i gruppen och presterar på planen: jag tror att gaykillar och gaytjejer kan göra det också. Det vore kanske bra för framtida spelare att inte känna ett utanförskap som skapas av bakåtsträvare i ett, relativt, tolerant idrottssamhälle. Nog om det!
Liston "Gaybasher" Söderberg
Det system för talangutveckling som vi har i Sverige kan delas in breddverksamhet och elitverksamhet. Vi har föreningar som öppet satsar på elitnivå, t ex Brommapojkarna, IF Elfsborg, IFK Göteborg etc. samtidigt som det finns mindre föreningar som format en verksamhet som sträcker sig till alla. Detta system har ofta kritiserats där främst föräldrar såklart vill skydda sina barn samtidigt som de vill att de ska bli framgångsrika fotbollsspelare - kan man få både och? Att exkluderas ur en klubb för att man inte är bra nog kan verka tufft men samtidigt så vet föräldrarna om förutsättningarna när de sätter sina barn i den typen av verksamhet, då de accepterat detta system från början blir det hyckleri när de senare väljer att kritisera det.
En av Sveriges största talangfabriker
För att vidareutveckla Sverige som fotbollsnation, och fotboll i största allmänhet, behövs en elitverksamhet eftersom spelare utvecklas enormt genom konkurrens, tävling och press vilket är direkt bevisat. Denna metod är inte för alla och känner man så som förälder kan man istället välja en breddförening, problemet då är att man inte kan skryta på jobbet om att sonen spelar för Malmö FF eftersom han spelar för Lunds BoIS. För att utveckla detta system till det bättre så borde vi tillämpa den standardisering som finns i flera klubbar i större ligor (t ex Barcelona, Fulham, Chelsea m fl) där tränarna som valt att ta bort en spelare hjälper denne till en ny förening - det handlar om att skapa ett nätverk med klubbarna runtomkring och se till att spelaren inte känner sig mindre värd för att han eller hon går till en breddförening: chansen kanske dyker upp igen genom hårt jobb.
Ett resultat av Elitverksamheten i fotbollsvärlden.
Ibland är det, enligt min mening, bra att exkludera eftersom det handlar om personlig utveckling: det är inte rättvist för en sämre spelare att stanna kvar i ett högpresterande lag eftersom denne sannolikt inte kommer att utvecklas lika bra som i en jämnare miljö. Mitt råd är att föräldrarna fattar ett genomtänkt beslut och ser olika scenarion av det: 1, mitt barn ska spela i en breddförening för att ha roligt med sina vänner och utvecklas utefter de förutsättningarna. 2, mitt barn ska spela i en elitförening, räcker han inte till ska jag acceptera tränarnas beslut och hitta ett nytt lag men är han talangfull så ska jag hjälpa honom allt jag kan för att se till att han blir så bra som han själv vill. Vi lever i ett konkurrerande samhälle där vi ständigt måste prestera för att komma någon vart, borde det vara annorlunde på fotbollssplanen...?
Ikväll så måste jag studera friidrott eftersom vi har tentamen i övningsval och hur man ger relevanta instruktioner - ska ta en välbehövlig paus nu genom att titta på de nya avsnitten av Family Guy och Dexter. Ciao!
[NJKC]
Kommentarer
Trackback
