Dialog
Detta är ett dumförklarande inlägg åt mig själv eftersom jag kommer att diskutera en del självklara saker. Men för mig är det ändå nämnvärda tankegångar eftersom många, inklusive mig själv, faller in dåliga vanor gällande just den väsentliga kommunikationen mellan tränare och spelare. Ska använda mig av några självupplevda exempel.
Exempel 1: En juniorlagstränare sliter med sitt lag och är oerhört ambitös; de tränar fyra gånger i veckan under försäsongen och har stenhårda konditionspass utan boll. Under denna tid är tränaren noga med att berömma spelarna för deras hårda jobb och deras respons är väldigt bra. När serien är över har de vunnit en match, spelat en oavgjord och förlorat sexton matcher.
Exempel 2: En spelare gör sitt livs sämsta träning; den andra andningen inträffade aldrig och passningar, drivningar och hemåtjobb blev lidande. Under träningen är spelaren väldigt självkritisk och går igenom enstaka moment i huvudet och bryter ned dem för att förstå vad som inte stämmer. Spelaren är även noga med att tänka igenom sina förberedelser: "Drack jag tillräckligt mycket vatten, har jag sovit tillräckligt, borde jag ha fokuserat mer?" Efter träningen är spelaren deppig, tränaren kommer fram och säger: "Bra jobbat idag, du verkade vara på hugget!"
Exempel 3: Under en spelövning uppträder en spelare lojt och behandlar inte bollen särskilt väl, vilket syns väldigt tydligt. Tränaren observerar detta och tar spelaren till sig och ger några enkla instruktioner men spelaren visar ingen direkt kontakt. Ute på planen igen agerar spelaren lika dåligt och när tränaren denne gång ger en hög verbal instruktion utan att ta spelaren ur spelet blir denne arg, lämnar planen och går mot omklädningsrummet, tränaren låter spelaren gå iväg.
Vad som är relevant är att tränarrollen måste vara ytterst ärlig, spelartruppen kan avslöja det annars, men samtidigt respektfull. I första exemplet försökte tränaren bygga upp spelarnas självförtroende men efter några förluster började denne jaga vinster och spelarna värderades inte längre efter vilja och nedlagt arbete utan efter resultat - det gick från en bra till en ohållbar situation. Vore tränaren ärlig från början med att vinster var viktigt så hade spelarnas förtroende säkerligen inte försvunnit, istället vaggades de in i en falsk trygghet och självupplevelsen försämrades när tränaren inte längre berömde deras insatser.
De övriga två exemplen är frekventa - vad jag tänker mest på när sådana situationer händer är att tränare ofta väljer genvägar. Visst är det enklare att säga "bra jobbat" till en spelare som underpresterat och ge en klapp på axeln istället för att försöka förstå problemet och motverka att sådana tillfällen uppstår igen? Man gör inte en spelare en tjänst genom att säga att denne gjort bra ifrån sig när 90 minuter av skitprestation säger annorlunda - det är spelaren väl medveten om. Tillika är det enklare att låta en spelare kliva av en träning utan påföljder vilket innebär att situationen med största sannolikhet kommer att upprepas. Det är en svår balansgång där tränaren ibland måste säga vad spelaren vill höra och ibland vad spelaren behöver höra. Jag tror att skillnaden mellan omtyckta tränare och avskydda tränare ligger mycket i det.
[NJKC]
Exempel 1: En juniorlagstränare sliter med sitt lag och är oerhört ambitös; de tränar fyra gånger i veckan under försäsongen och har stenhårda konditionspass utan boll. Under denna tid är tränaren noga med att berömma spelarna för deras hårda jobb och deras respons är väldigt bra. När serien är över har de vunnit en match, spelat en oavgjord och förlorat sexton matcher.
Exempel 2: En spelare gör sitt livs sämsta träning; den andra andningen inträffade aldrig och passningar, drivningar och hemåtjobb blev lidande. Under träningen är spelaren väldigt självkritisk och går igenom enstaka moment i huvudet och bryter ned dem för att förstå vad som inte stämmer. Spelaren är även noga med att tänka igenom sina förberedelser: "Drack jag tillräckligt mycket vatten, har jag sovit tillräckligt, borde jag ha fokuserat mer?" Efter träningen är spelaren deppig, tränaren kommer fram och säger: "Bra jobbat idag, du verkade vara på hugget!"
Exempel 3: Under en spelövning uppträder en spelare lojt och behandlar inte bollen särskilt väl, vilket syns väldigt tydligt. Tränaren observerar detta och tar spelaren till sig och ger några enkla instruktioner men spelaren visar ingen direkt kontakt. Ute på planen igen agerar spelaren lika dåligt och när tränaren denne gång ger en hög verbal instruktion utan att ta spelaren ur spelet blir denne arg, lämnar planen och går mot omklädningsrummet, tränaren låter spelaren gå iväg.
Vad som är relevant är att tränarrollen måste vara ytterst ärlig, spelartruppen kan avslöja det annars, men samtidigt respektfull. I första exemplet försökte tränaren bygga upp spelarnas självförtroende men efter några förluster började denne jaga vinster och spelarna värderades inte längre efter vilja och nedlagt arbete utan efter resultat - det gick från en bra till en ohållbar situation. Vore tränaren ärlig från början med att vinster var viktigt så hade spelarnas förtroende säkerligen inte försvunnit, istället vaggades de in i en falsk trygghet och självupplevelsen försämrades när tränaren inte längre berömde deras insatser.
De övriga två exemplen är frekventa - vad jag tänker mest på när sådana situationer händer är att tränare ofta väljer genvägar. Visst är det enklare att säga "bra jobbat" till en spelare som underpresterat och ge en klapp på axeln istället för att försöka förstå problemet och motverka att sådana tillfällen uppstår igen? Man gör inte en spelare en tjänst genom att säga att denne gjort bra ifrån sig när 90 minuter av skitprestation säger annorlunda - det är spelaren väl medveten om. Tillika är det enklare att låta en spelare kliva av en träning utan påföljder vilket innebär att situationen med största sannolikhet kommer att upprepas. Det är en svår balansgång där tränaren ibland måste säga vad spelaren vill höra och ibland vad spelaren behöver höra. Jag tror att skillnaden mellan omtyckta tränare och avskydda tränare ligger mycket i det.
[NJKC]
Kommentarer
Trackback
