Football according to [njkc]

Ikväll känner jag för att reflektera över innebörden av dessa ord. Detta är inte några djupa tankar och jag vill inte pracka på andra mina åsikter eller predika för en ointresserad publik - faktum är att det helt enkelt har varit ett par insiktsfulla dagar som fått mig att se över mina egna värderingar och beslutfattningsförmåga.




Som ledare ska man ta beslut och acceptera konsekvenserna av det, oavsett positiva eller negativa resultat. Detta är för mig integritet; att man är man (eller kvinna) nog för att backa upp de beslut man fattar. Integritet är en av de främsta egenskaperna som utmärker en god ledare då deras motiv inte blir korrupta. Dessa personer är helt enkelt ärliga.




Vad som gör stolthet problematiskt är att det ofta inte är ett positivt drag hos en människa. En mycket stolt person gör inte nödvändigtvis fler fel än en med god integritet, däremot är denne för stolt för att erkänna sina misstag och för stolt för att acceptera konsekvenserna av dem. En tidig mentor sa åt mig att alla gör misstag, det är vad man gör efteråt som räknas; för mig är detta en svårighet. Jag är en dålig förlorare i mycket - men jag eftersträvar att lära mig av mina misstag och erkänna dem eftersom en god ledare och en bra person tillåter sig själv att göra det. Det är ingen svaghet. 




Det är därför frustrerande då personer i diverse ledarroller avsäger sig ansvaret vid motgång och tar full credit vid medgång, som t ex José Mourinho för närvarande. Jag är ett stort fan av honom men jag känner att det är orimligt att sätta sig i en offerposition när saker inte går som man har tänkt sig. Jag hade respekterat mer om han hade bitit i det sura äpplet och erkänt att 0-2 förlusten i Champions League semifinalen berodde till störst del på att han inte vågade anfalla, istället för att straffa Ronaldo och Benzema samt hitta på konspirationsteorier. Men Mourinho är, kort sagt, för stolt för det.




Jag tror att många unga har en skev bild av innebörden av stolthet och framförallt respekt. Man är inte svag då man erkänner misstag och man är inte stark för att man är fruktad. Avslutningsvis vill jag påpeka att det förmodligen inte finns en tränare i Sverige som är stoltare över femton spelare än vad jag är ikväll - och då menar jag "stolthet" i dess absolut mest positiva form.

[NJKC]

Älskar Silly Season, verkligen älskar det. Det kan nog till stor del bero på mina ungdomsår av Championship Manager beroende där man kunde signera bosmanspelare hejvilt för att sen sälja dem omedelbart för riktigt goda summor. På en god försäsong kunde man dra in över en halv miljard bara på att sälja av spelare som man stulit som bosmanfall. Nog om det, inlägget var inte tänkt att handla om CM nörderi (även om jag saknar att spela det...).




Vad jag känner gällande Silly Season i år är att det är snack om många spännande spelare, jag är faktiskt mer intresserad av detta ur en klubbvinkel: vilka klubbar behöver värva för att vinna Champions League nästa år? Nedan följer några förslag på vissa klubbar som inte är där än - klubbar som är där nu är t ex Real Madrid, Man U, Barcelona, Bayern München. Grattis till ännu en La Liga titel Barca!




AC Milan tog titeln och för min del, som inte följer Serie A särskilt hängivet var det en frisk fläkt att Inters dominans bröts, speciellt efter att de var regerande trippelmästare inför säsongen. Taye Taiwo (som jag föreslog i mars) och Phillippe Mexés är redan klara. Själv tror jag inte att Mexés gör någon storartad succé men med rätt omgivning (Silva) och rätt förebild (Nesta) kanske han höjer sig, han är ju fortfarande relativt ung. Milan behöver vidare värva en offensiv innermittfältare och alla pratar om Ganso som är fenomenal och verkligen inom räckhåll. Något mer som behövs? Känner att de har ett hyfsat allrount lag men Abbiati går definitivt att ersätta.




Inter gjorde ett magplask i år mest på grund av dåliga managerval för talang i truppen har de gott om. Benitez sög och Leonardo har hittills också sugit, frågan är om han kan resa sig efter att ha gått på knä under våren. Personligen ser jag gärna att Inter snappar upp en tränare med mer erfarenhet. Claudio Ranieri eller Luciano Spaletti hade jag sett som bra alternativ. Vad jag tror att Inter har är en skara spelare med enormt starka viljor och det kanske hade varit smart att göra sig av med ett par av dem, t ex Materazzi och Chivu som varit direkt destruktiva. För att ersätta dessa borde de snappa upp spelare som t ex Bragas lagkapten Rodriguez vars kontrakt går ut med säsongens mest överpresterande lag där han har varit extraordinär, eller Marco Donadel från Fiorentina eller Eden Hazard från Lille.




Borussia Dortmund vann i år Bundesliga med ett enormt ungdomligt lag. Vad som är trist är att andra klubbar har en tendens att köpa sönder uppstickare som dessa. Real Madrid har redan värvat Nuri Sahin men det kanske inte betyder så mycket om de kan knyta an sig mittfältare som har mycket att bevisa, som t ex Trochowski från Hamburg och en vass forward som de har råd med t ex Benzema om Mourinho vill bli av med honom som det ryktas om. Annars har de en fantastisk stomme i Kehl, Subotic, Hummels och Götze.




Chelsea fick ganska väntat en tuff säsong eftersom de envisas med att behålla ålderstigna spelare och värvat dåligt i form av Benayoun, Torres, Ramires samtidigt som de gjorde sig av med Sturridge på lån. David Luiz var en bra värvning och de har en skara spelare som är värda att bygga vidare på såsom Luiz, Cole, Zhyrkov, Sturridge, Malouda och Mikel. Vad de måste göra är att bli kvitt sitt Terry-Lampard-Drogba beroende för det håller inte länge till samtidigt som Anelka, Ferreira och Bosingwa måste bort. Kaká är de intresserade av men det krävs något rejält för att köpa loss honom. Vad Chelsea hade mått bra av är att verkligen anstränga sig för att köpa loss yngre och riktigt etablerade spelare: Sánchez och Agüero ser jag som perfekta spelare.




Arsenal är på nytt ett flopplag och det har bara blivit störigt att höra Wengers bortförklaringar. Äntligen har spelarna börjat säga ifrån och Arsenal har pengar att värva för - varför inte köra igång? Som Pires uttryckte sig så är de för unga och obrittska. Squillaci, Almunia, Bendtner, Denilson, Rosicky och Eboué har de absolut ingen nytta av och varför inte våga köpa loss Carlton Cole och Scott Parker från West Ham, Ashley Young från Aston Villa, Leighton Baines från Everton, Charlie Adam från Blackpool och ta tillbaka Seb Larsson via bosman från Birmingham. Dessa spelare vet vad Premier League handlar om och jag tror att t ex Scott Parkers tuffhet definitivt hade gett dem övertag över skitlag som Stoke.




Manchester City är också ett lag värt att kommentera. De har i och för sig pengar nog att köpa vem dem vill, men hur de disponerar dem är en annan fråga. Även City är intresserade av Kaká men det är nog svårt att locka dit honom då han verkar gå på annat än endast fotbollen, staden ska ju vara trevlig också och Madrid, där han har en ganska bra lön, är nog mycket trevligare än Manchester. De gör nog klokast i att hitta en ersättare åt Tévez och Adebayor vilket såklart är svårt men en av världens mest underskattade spelare Diego Forlán borde verkligen göra skillnad för dem med tanke på vilket understöd han hade fått från mittfältet.


Det var det hela, säg ifrån om något är bortglömt

[NJKC]

Fyra omgångar har gått i serien för vår del, tre segrar (en tyvärr på WO) och en förlust hittills. I helgen vann vi borta mot Vinnö med 8-1 men kunde vunnit med väldigt mycket mer då vi tyvärr var väldigt ineffektiva framför mål. Såklart går vi för serieseger. Hittills med alla spelade matcher inklusive inomhusturneringen i Åstorp där vi kom trea och träningsmatcherna så har vi ett facit på 11 vinster, 4 förluster, 0 oavgjorda vilket såklart är godkänt. Tempot på träningarna är bra och det märks att spelarna är hungriga.

[NJKC]

Innan varje säsong så finns det alltid spelare som är kända men som inte har slagit igenom rejält, och under säsongen så kommer det spelare som sticker ut rejält som man förväntansfullt börjar följa i hopp om att de tar steget fullt ut. Vilka spelare har slagit igenom under detta år och vilka är värda att hålla utkik efter under säsongen 2011/2012? Detta är några spelare som verkligen tagit världen med storm och som med största sannolikhet kommer att göra det även nästa år.

Javier Pastore, Palermo
Neven Subotic, Borussia Dortmund
Joe Hart, Manchester City
Edson Cavani, Lazio
Ignazio Abate, AC Milan
Nuri Sahin, Borussia Dortmund
Mats Hummel, Borussia Dortmund
Mario Götze, Borussia Dortmund
Thiago Silva, AC Milan
Jan Eriksen, Ajax
Alexis Sanchez, Udinese
Javier Hernandez, Manchester United
Luis Suarez, Liverpool

Kommentar:
Vissa har kanske redan gjort sitt genombrott förra året (t ex Suarez, Hart) men då ansågs de mer som lovande prospects, nu är du fullblodiga världstjärnor. För att spekulera så anser jag att:

Mats Hummel är näste John Terry, fast med bättre teknik.

Thiago Silva kan vara den komplette mittbacken och att backlinjen i Brasilien och AC Milan kommer att kretsa kring honom i flera år framöver.

Sanchez kommer att gå från Udinese (kanske inte nästa säsong) för en galen summa. Förmodligen till Real Madrid när de tröttnat på någon av Özil/Ronaldo/Di Maria

Joe Hart övervinner sin närmaste konkurrent, Ben Foster, och är Englands förstemålvakt en lång tid framöver.

Javier "Chicharito" Hernendez kommer se till att Berbatov tappar suget för fotboll på Old Trafford's läktare.

Mario Götze slår sig in i det tyska landslaget om något år vilket ger drömmittfältet Götze - Kedhira - Schweinsteiger i VM 2014. Med Özil som vänsterforward, Müller som högerforward och Gomez som centertank.

[NJKC]

[NJKC]

Är inte den som spekulerar mest gällande "tänk om scenarion" men efter att ha sett några nostalgiska youtube klipp kom jag mest att tänka på spelare som spåddes lysande framtider som senare i livet inte levt upp till dem fullt ut. Det finns många anledningar till att en karriär inte går som planerat och många spelare som varit fantastiska som personer och som spelare fick aldrig sin chans, sin tid trots oändligt många träningstimmar och ett helt liv tillägnat den passion vi kallar fotboll. Således vill jag skriva ett inlägg tillägnat några utvalda spelare där "tänk om scenarion" och deras livsöden är värda att reflektera över.




Sebastian Deisler fostrades i mindre klubbar i sin födelsestad Lörrach, Tyskland, innan han som femtonåring tog steget till regionens största klubb: Borussia Mönchengladbach. Efter tre år i deras ungdomssystem fick han debutera som artonåring och tog en fast plats på innermittfältet. När de relegerades flyttade Seb till Hertha Berlin där han drabbades av sin första korsbandsskada vid nitton års ålder, trots den motgången tog han sig tillbaka och gjorde sig ett namn som en av de största talangerna inom tysk fotboll.




Bayern München såg sin chans och värvade honom samt Michel Ballack och Zé Roberto inför säsongen 02/03 där tanken var att han skulle konkurrera med forna storspelaren Jens Jeremies. Återigen kom olyckan i form av knäskador och under de fem år som Deisler tillhörde Bayern München spelade han endast 62 matcher (ca 12 matcher/säsong). Den press som byggdes upp på Seb av att vara en dysfunktionell spelare i ett av världens största lag förde honom in i en djup depression och han blev inlagd på klinik under 2003.




Seb jobbade sig tillbaka från sina fysiska och mentala problem och hade säsongen 04/05 slagit sig in i startelvan för Bayern. Med Michel Ballack på väg till Chelsea ansågs Deisler som den naturlige ersättaren som central mittfältare. Tyvärr kom ännu en knäskada och Deisler missade VM på hemmamark sommaren 2006. Även om han på nytt kom tillbaka erkände han att han var totalt mentalt utmattad och drog sig tillbaka från världsfotbollen, endast 27 år gammal. På tio säsonger spelade Seb 173 matcher, i snitt 17 matcher/säsong när det normala ligger runt 50/säsong och opererade sina knän sammanlagt sex gånger på åtta år.




Ricardo Oliveira är den typen av spelare som alla tränare vill ha: en som gör mål. Han har gjort över hundra mål i sin karriär för klubbar som Santos, Valencia, Betis, Zaragoza och AC Milan. För Oliviera lekte livet när han som målskytt för Betis såg till att de tog sig till Champions League för första gången någonsin, men ett skadat knäligament som ådrogs mot Chelsea såg till att hans säsong 05/06 hämmades.




För att ta sig tillbaka lånades Oliveira ut till São Paulo för att få speltid - ett lån som förlängdes med nio dagar då Oliveira bönade Real Betis ledning om att få spela finalmatchen i Cópa Libertadores, Sydamerikas motsvarighet till Champions League, men ledningen vägrade att låta honom spela. São Paulo förlorade där mot Nacional efter sammanlagt 2-3 efter två matcher. Detta skapade en konflikt mellan honom och Real Betis som botfällde honom för den sena ankomsten, och även en bötfällning för att han deltagit i en medicinsk undersökning för AC Milan, dit han som konsekvens gick. 




Ett av världens största par fotbollsskor skulle Oliveira fylla när han köptes in av AC Milan för att ersätta ikonen Andrey Schevchenko. I gengäld fick Betis mittfältaren Johann Vogel samt den nätta summan 17.5 miljoner euro. I sin debut gjorde han mål på Lazios Angelo Peruzzi men under sin årslånga vistelse på San Siro mäktade han bara med fyra mål till. Denna seriösa svacka berodde på att hans syster, Maria Lourdes, kidnappades i Brasilien och hölls i sex månader. Till sist släpptes hon oskadd. Tillsammans med Diego Milito bildade Oliveira istället ett mäktigt anfallspar i Real Zaragoza under 1.5 års tid innan han återförenades med Real Betis. Numer spelar den 31 årige Oliveira för Al Jazira i Abu Dhabi där han, föga förvånande, öser in mål.




Rubén de la Red ansågs som en av Real Madrids mest lovande talanger, inte bara under tvåtusentalet utan någonsin och gjorde debut på innermittfältet som nittonåring. Tyvärr var tre år i Madrids a-lag inte så berikade som Rubén hade hoppats på och således blev han såld, men en återköpsoption, till Getafe. Där gjorde han sig ett namn som en av seriens bästa playmakers. Tillsammans med sin forne Real Madrid kamrat, Esteban Granero, var Rubén starkt bidragande till att Getafe nådde så långt som kvartsfinal i Uefacupen 2008 där det till sist blev stopp mot Bayern München.




Presidenten för Real Madrid, Ramon Calderon, var såpass imponerad av Rubéns utveckling att återköpsoptionen utnyttjades och han befann sig återigen på Estadio Santiago Bernabéu. I spanska Supercupen, augusti 2008, gjorde han ett mäktigt mål på Valencia, vilket följdes upp av ett härligt mål mot Racing. Rubén de la Red började på allvar etablera sig i ett av världens bästa lag som 23 åring och ansågs vara en man för det spanska landslaget i konkurrens med spelare som Xavi och Fábregas.




Den 30e oktober 2008 kollapsade de la Red på planen under en cupmatch och lades omedelbart in på sjukhus. Efter månader av tester framgick det att Rubéns hjärta hade en defekt som innebar att han även skulle missa nästa säsong också, 09/10. När Raul Albiol värvades fick han Rubéns tröjnummer, 18, men Albiol lovade att om Rubén skulle ta sig tillbaka skulle han omgående få tillbaka det. Albiol fick behålla tröja nummer 18, och det sista som Rubéns gjorde under en fotbollsmatch var att kollapsa mot Real Union den 30e oktober 2008, 23 år gammal.

Ikväll är det dags för Milan att bärga hem Scudetton och det har varit en lång väntan för de kräsna Rossoneri. Sju år sen var senaste gången Milan tog titeln vilket känns märkligt på något vis. Kan vara för att de ständigt varit tongivande och i toppstriden av Serie A samt tog Champions League titeln både 2003 och 2007.




Det lag som Milan mönstrade säsongen 03/04 var ett av de starkare i modern toppfotbolls historia och de kom till försäsongsträningen stärkta av en Champions League seger ett par månader tidigare. Andriy Schevchenko var med största sannolikhet den spelare som gjorde skillnaden detta år med sina 24 mål, samtidigt som Nesta och Maldini var ett omutligt mittlås bakom de fantastiskt kreativa Andrea Pirlo och Kaká. De gick mot en nästintill perfekt säsong efter att ha besegrat Deportivo med 4-1 på hemmaplan i CL kvartsfinal men fick stryk i Spanien med hela 4-0 och gick därmed miste om semifinalen. I år har de haft greppet hela säsongen, liksom då, i år har de åkt ut i CL kvartsfinal efter en blek insats, liksom då - kommer historien att upprepa sig? Det tror jag nog.




Vinner Zlatan ännu en titel i år sållar han sig till de allra största och kritiker har rätt i mycket av det de säger men fortfarande är Zlatan en vinnare och har varit så sedan han tog plats på scenen i Italien säsongen 04/05, detta innebär att han vunnit ligan sju år i rad om det händer ikväll igen.