Alkohols (bristande) Relation till Fotboll

Juletid för mig innebär att spendera den med familjen och jag skulle aldrig drömma om att inte göra det. En jul utomlands är näst intill lika illa eftersom svensk jul måste vara bland det bästa som finns. Nu börjar man tyvärr sakta inse att julen är över och att man snart kommer att hamna i ekorrhjulet igen men nyår stundar som tur är. Julen medför en kollektiv alkoholkonsumtion som heter duga (systembolagets chefer njuter nog lite mer under klappinköpet än oss vanliga dödliga), i och med att man stundtals får dåligt samvete av denna faktor så känns det logiskt att skriva om alkohols relation (eller bristande relation) till fotboll.


Ett fenomen som man lockas av när man kommit en bit in i tonåren är att "alkohol gör tillvaron roligare". I vissa fall stämmer det, under nyårsfesten så bör man kunna dricka champagne med gott samvete eller så kan man ta ett par öl i after-ski puben om man råkar vara i Åre. Faran kommer när man gör ursäkter för att supa till som t ex "det är fest på studentkåren" eller "det är lill-lördag" och inte nöjer sig med att dricka alkohol en eller två gånger i månaden, mer behövs inte. Unga talanger som intresserar sig för alkohol växer faktiskt på träd och det är när dessa gör ursäkter för sitt drickande eller helt enkelt tar oansvariga beslut som karriärer kan skadas. Min första rejäla fylla kom i samband med det träningsläger som nio av tio seniorlag har i mars månad strax innan seriestarten. Det är då detaljer ska finslipas (t ex fasta situationer, anfallsvapen etc.) och laget ska svetsas samman. Ett problem som jag tror flera seniortränare har är att sätta ner foten och förbjuda sprit under ett läger, eller ens att spelare under arton inte ska dricka alkohol under lägret. Det är inte lätt att skapa lagsammanhållning om en spelare tycker att det är vansinnigt roligt att raka av håret på en däckad spelare, om lagkaptenen fyller nytillskottet från juniorlaget eller att finslipa en hörnvariant om hälften innanför straffområdet inte kan nicka dagen efter "det stora sjöslaget".

 




Det fotbollslag som jag spelar för har bra lagsammanhållning och jag känner mig lyckligt lottad eftersom detta lag har brist på grupperingar: man kan ha roligt med en lagkamrat vare sig denne spelar i a-lag eller b-lag eller är tio år äldre. För det mesta spelar vi bra fotboll tillsammans men under vissa matcher eller turneringar kan det plötsligt gå bedrövligt för att en och annan person kan bedöma hela arrangemanget som "oseriöst eller "på kul" och då faller strukturen i laget lättare än ett korthus. Nu är förvisso nivån inte särskilt hög och mycket står inte på spel men det är just dessa anledningar som alltid nämns av den bakfulle spelaren. För mig spelar det ingen roll, det är när bakfulla spelare låter de andra i gruppen jobba å deras vägnar som gör mig irriterad. Det känns som ett stort snyltande. Efter en dålig prestation har man vett nog att hålla käften för att man inte kan rättfärdiga sig själv, men kan man skryta om hur mycket man drack dagen innan efter en dålig prestation? - "Vore jag inte så bakis så hade jag lätt gjort mål i det läget". Hur ofta har man inte hört det?


 

De som väljer att inte dricka sin egen kroppsvikt i jägermeister och sova tre timmar dagen innan en inomhusturnering är definitivt inga helgon, däremot har de mer sunt förnuft än de som föredrar exemplet ovan framför en stillsam kväll i hemmet, en tvspels-turnering eller mys med flickvän/pojkvän dagen före match. Den turnering som vi senast deltog i gick inget vidare. Det kan förklaras på många vis men den största missen i mina ögon är att man i ett ledarskap måste sätta gränser; tillåter man spelartruppen att supa till dagen innan så är det felaktigt att sedan beskylla dem för att svika laget, har inte redan ledaren gjort det i förstaläget? Är man ledare så ska man vara seriöst inställd till uppgiften, det är väl bättre att kliva fram ställa krav på de involverade att sköta sig än att gråta över spilld mjölk och skapa osämja efteråt? När det finns så stor vilja att vinna under och efter en match, varför finns det inte även innan? Vet man om att man hatar att förlora och ligger sömnlös över det så är det en tröst att veta att man gjort allt man kunnat för att förhindra det. Men sen finns det som sagt det som kan strunta i en ledares instruktioner men då har ledaren alltid rätt att konfrontera problemet.



"Festa innan match" faktorn går att demolera sålänge det ställs krav. Att ordföranden, huvudtränaren, juniorlagstränaren, spelarna i gruppen, åskådarna eller materialaren tar avstånd gör att de som tycker att drickandet innan match är okej förstår att det kanske inte är okej för andra. Fotboll är en lagsport och det är upp till var och en att göra sitt bästa för laget, att shota klockan tre på natten i Malmö om man ska spela i Eslöv sex timmar senare är inte att göra sitt bästa för laget. Det är väl det som fotboll i slutändan handlar om: laget. Vill man så gärna bli packad så kan man väl syssla med en individuell sport där bara (bak)fyllot lider av motgången? Föreställ er Paul Gascoigne bakfull under en match: det har väl hänt...? Föreställ er Usain Bolt bakfull när han ska springa 100 m: helt otänkbart...?


 

NJKC




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0