Feber
För mig är Champions League ett fenomen och finalen är den största årliga sporthändelsen inom idrottsvärlden men det är, liksom allt annat jag påstår, diskuterbart. Fascinationen kring Super Bowl förstår jag delvis men efter varje romersknumrerad gala som jag har sett så känns det som om uppladdningen väger tyngre än matchen. Super Bowl följs av miljarder tittare… undrar hur många det är bland dem som förstår reglerna och hur många som har följt lagens framfart under säsongen.
Champions League är inte lika komplicerat samtidigt som det är fritt från politiskt vinklade budskap. Super Bowl vore en mer stimulerande upplevelse om man slapp höra Queen Latifah kraxa fram ”America the Beautiful” och se en upp och ner vänd clown dricka Budweiser trettio gånger samma natt. Champions League finalen är aldrig krystad och förefaller alltid vara en vanlig fotbollsmatch (om än med större prestige) utan överflödiga onödigheter. Det är både enklare och mer lockande att dras in i det böljande spel som fotboll erbjuder än det pop-kulturella, avbrottspåtvingade hormonkrig som football lyfter fram.
Det där var en notis i bloggen som handlar om den första rundan av Champions League’s åttondelsfinaler. Spännande och tät har den varit: returmatcherna kommer bjuda på fyrverkerier.
Åttondelsfinaler rond 1
Lyon – Real Madrid 1-0 (1-0 Makoun)
De före detta franska stormästarna slog till rejält i den här matchen när de avvärjde ett för dagen tamt Real Madrid. Bollövertag hade bortalaget men svårt att skapa rejäla målchanser och när de väl närmade sig stod en alldeles fenomenal Hugo Lloris ivägen: får Lyon behålla honom en säsong till? Fråga mig efter VM. Kaka fick till stor del skulden för nederlaget men han slog ifrån sig, jag vill påstå att matchförloppet inte färgades av Kaka utan av Toulalan som gång på gång låste Real´s djupledsspel, Galacticós höga bollinnehav kan därför förklaras: de vågade inte slå många avgörande passningar utan tvingades söka nya ytor. Inför nästa match saknar Real viktiga Xabi Alonso och ”El Desafiador”: Marcelo. Jag tippar trots Lyons övertag på avancemang av Real Madrid, de har bred trupp och har varit väldigt starka på hemmaplan i år.
Milan – Manchester United 2-3 (1-0 Ronaldinho, 1-1 Scholes, 1-2 Rooney, 1-3 Rooney, 2-3 Seedorf)
En stor snackis inför matchen var att Beckham skulle möta sin fosterklubb och sin mentor: sir Alex Ferguson. Becks var inte spektakulär: han har nått den åldern där man måste vara exceptionell för att fortfarande mäkta med något, som t ex Zidane. För egen del var jag mer spänd på hur Ronaldinho skulle hävda sig mot formstarka engelsmän och han gjorde det utmärkt. Under en halvtimme togs vi bakåt i tiden och fick uppleva den fräna talang som inte var ett uttröttat party-animal. Ur Ronaldinho’s skugga reste sig ett annat djur och såg till att United har shotgun på kvartsfinal. Rooney imponerar mer och mer och jag anser att han just nu är världens bäste forward. Mot West Ham senast ser hans nickmål väldigt lätt ut, det är för att Rooney är tekniskt fulländad: på ett funktionellt vis.
Porto – Arsenal 2-1 (1-0 Varela, 1-1 Campbell, 2-1 Falcao)
Fabiansky och Almunia är denna omgångs svagaste målvaktspar. De på förhand svagare korten t ex Fiorentina, CSKA, Olympiacos, Stuttgart; har kompetenta förstamålvakter (Frey, Akinfeev, Nikopolidis, Lehmann) och Arsenal kan på allvar aldrig utmana om Champions League titeln förrän de också har det. Denna match blir de straffade när unge Fabiansky klantar sig rejält. En händelserik och efterlängtad comeback av Sol ”Shaft” Campbell i Champions League och det är roligt att ha honom tillbaka, vem vet: han kanske blir bomben i Capello’s trupp till Sydafrika. Det arv Mourinho lämnat Porto är kvar: de är fortfarande väldigt strukturerade och starka, deras chanser att avancera vidare är väldigt goda. Spelare som Hulk och Bruno Alves kan man inte annat än gilla.
Bayern München – Fiorentina 2-1 (1-0 Robben, 1-1 Kröldrup, 2-1 Klose)
Man kan tycka att detta är en match som Bayern borde dominera; de är formstarka, har stor rutin i Champions League och talangfull trupp men trots det kan de inte avvärja Fiorentina bättre och med stort flyt kniper en seger via en tveksam straffspark och en ännu tveksamare utvisning på Gobbi. Robben är ett glädjeämne för van Gaal och håller han sig skadefri kan Bayern’s tid i år bli lång. Sebastian Frey är en stor målvakt och en favorit för mig att ersätta en rad målvakter i diverse ”storklubbar” i Europa: Wenger är en fena på att värva fransmän och Frey vore den perfekte värvningen.
Stuttgart – Barcelona 1-1 (1-0 Cacau, 1-1 Ibrahimovic)
Offensiv press är Barca’s kryptonit, vilket Atletico Madrid bevisade för dryga veckan sen. Stuttgart vågade utmana, hålla i bollen, slå tidiga inlägg (vänsterbacken Molinaro slog ett par crossbollar i världsklass) och det gav bra resultat matchen igenom. Den massiva omställningstaktiken innebar 1-0 till Stuttgart när högerbacken Gebhart slår ett inlägg, som måste ha fått Daniel Alvés grön av avund, vilket blir inprickat av den livsfarlige Cacau. Barca såg loja ut, främst duon Yaya och Sergio: som det geni han är byter Pep Guardiola ut den ena problemfaktorn mot ett offensivt vapen i Henry och placerar Iniesta centralt. Äntligen fick Barcelona fart när de hade boll och kvitteringen av Zlatan (som var offside) ger det rättvisa resultatet 1-1. Inför returen vill nog alla Barca entusiaster se mycket mer från de regerande mästarna och Guardiola har lovat att de höjer sig ett snäpp.
Olympiacos – Bordeaux 0-1 (0-1 Ciani)
Mellberg, det här känns inte bra. Tråkigt nog kommer vi inte få två svenskar i kvartsfinal när Bordeaux står i vägen. Segern var knapp i en tät match och Ciani's kompetens innanför straffområdet blir den avgörande faktorn för Bordeaux’s avancemang till kvartsfinal: jag tror aldrig att Greklands nästbästa lag kan vända borta på Chaban Delmas. Bordeaux har bättre form och starkare trupp. Chamakh’s anställning har förlängts i minst sex månader till, det innebär att jag vågar utropa Bordeaux till ett lag med rätt att skrälla, kom ihåg att de vann sin grupp klart före Bayern och Juventus. Med facit i hand är Mellberg nog väldigt nöjd, och lite skadeglad, över att hans nya kamrater klarar sig bättre än de gamla.
CSKA Moskva – Sevilla 1-1 (0-1 Negredo, 1-1 González)
För mig är detta resultat omgångens överraskning. Att möta ryska lag på bortaplan är inte lätt för de Sydeuropeiska men Sevilla skötte sig bra, antagligen stärkta efter den blytunga bortavinsten mot Mallorca i La liga. ”Tennsoldaterna” dominerade dock planenligt och visar hur fantastisk trupp de har när de kan starta med CL debuterande nyförvärvet Keisuke Honda, vilken spelade som om han gjort det hela livet. Serbiske mittfältaren Krasic kommer vara en av VM’s stora och jag önskar verkligen att CSKA går vidare så att man får se mer av honom: det är för tidigt för mig att mista vår bekantskap och jag märker att jag får en släng av separationsångest när jag tänker på det. Negredo har varit okej för Sevilla i år och han dyker upp ibland och stöter in viktiga mål, jag väntar mest på att Kanouté ska vakna ty han har legat på avkylning hela säsongen.
Inter – Chelsea 2-1 (1-0 Milito, 1-1 Kalou, 2-1 Cambiasso)
En av de mest hypade matcherna på förhand visade sig bli den bästa. Fullt rättvist vinner Inter på hemmaplan och äntligen har det lossnat för dem i Champions League. Mourinho har rätt: Inter är starkare utan Ibra: med Etoo, Milito, Motta och Sneijder inköpta för fräscha Zlatan pengar har de en offensiv kraft som medför att de på allvar kan utmana de stora lagen i Champions League. Milito’s 1-0 föregås av en vacker passning av Etoo, ett översteg av Sneijder och en gudomlig första touch som fick mannen som ”ingen kan få ur balans”… ur balans. Tempot i matchen var väldigt högt och det smällde rejält ibland, däremot tror jag inte att det var avsiktligt i de flesta fall, det gick bara för fort. Julio Cesar var stabil efter hans bilolycka tidigare i veckan men hans fummel på Kalou’s mål kan man inte skylla på trafiken, sådana smekningar ska han avvärja varje dag i veckan. Filmningar är tyvärr en stor del av fotboll idag: det tog Drogba 30 sekunder att rulla rundor: sorgligt nog är det inte hans personbästa. Milito gör ett svanhopp strax därefter men inser det själv och reser sig snabbt: bra av Mr. Gonzalez att ge honom det gula, så ska det va! Kalou får inte straff med sig efter uppvaktning av Samuel men det är nära, avgörande är att han gör karaktärsdraget att kasta upp armarna innan man görs ner: som hämtat från en krigsfilm där soldaten blir skjuten precis innan han når skyttegraven, synd annars hade nog Chelsea haft ett bättre utgångsläge. Cambiasso blir matchhjälte och Inter har ett jätteläge att gå vidare: sjabblar José…?
Det var en fantastisk omgång och jag längtar redan till returen: än är man inte mätt. Snart drar Allsvenskan igång och i sommar är det VM, de kommande månaderna är en ljus tröst i detta vintermörker.
NJKC
