Football according to [njkc]

För oss som följer den nyhetsvärld kring fotbollen har det varit svårt att undgå omröstningar och debatter kring vem som har varit världens bäste spelare från år 2000 till år 2009. Av alla spelare som det går att välja mellan så har jag kommit fram till min top 10 lista:


10, Oliver Kahn
En av världens bästa målvakter någonsin och för mig är det omöjligt att inte ha med en målvakt på listan. Bayern München vann allt när han var som bäst och VM silvret 2002 med Tyskland var en gåva till det tyska folket från "Oli". Enda målvakten någonsin att vinna titeln som VMs mest värdefulla spelare. Straffräddningarna mot Valencia i CL år 2001 gav en seger för hans Bayern. Som målvakt ur ett tekniskt perspektiv slår Buffon honom men den stabilitet och trygghet som Kahn visade som regent under tidigt 00- tal gör säkert övriga spelare lugna med honom som sista utpost.



9, Pavel Nedved
En personlig favorit som personifirerar kämpaanda, vinnarskalle och helt enkelt glöd. Det är sorgligt att Nedved gått miste om CL titeln och vore det inte för det nesliga gula kortet som han drog på sig mot Real Madrid så vette tusan om Juventus inte hade besegrat Milan, nu blev det förlust efter straffsparkar (2003). En av världens dyraste spelarövergångar och en av få som jag anser var värd sin vikt i just guld (ca 450 miljoner när han gick från Lazio till Juventus). 



8, Patrick Vieira
Den defensive mittfältspositionen är ett relativt modernt begrepp eftersom det växt fram hos diverse taktiker när de insett vikten av att täppa igen hålet mellan mittfält och backlinje. Dunga från Brasilien är den förste rollinnehavaren som jag minns och han hade allt defensivt ansvar i VM94 vinnarnas mittfältslinje (Coach Parreira beordrade Dunga att skälla så mycket han bara kunde på medspelarna som omöjligt kunde lära sig positionsförsvar). Nu åter till Vieira, modern tids bäste defensive innermittfältare. Hans förmåga att dirigera medspelare, täcka viktiga ytor och stoppa omställningar gör honom till ett defensivt geni och hans åttonde plats på listan stärks utav det faktumet att han även kunde spela bra fotboll som många "Volantes" har svårt för (Poulsen, Linderoth, Cambiasso, Melo, Hargreaves). De spelare som påminner mycket om Vieira under sina glansdagar (sämre teknik men bättre skott) är Xabi Alonso och Essien och jag tror mycket på båda inför VM10. 



7, Fabio Cannavaro
Fantastisk defensiv spelare (och kanske världens kortaste nickspecialist), har man någonsin sett en mer fysisk spelare göra det så fläckfritt som honom? Italiens guld i VM 2006 var svårtippat när Nestas frånvaro (pga skada) mer eller mindre utelämnade Cannavaro som fick spela med Materazzi, vars brutalitet aldrig kunnat väga upp Nestas elegans, men Fabio tog istället mer initiativ med bollen och visade att han även är en passningsspelare i världsklass. Den enda back någonsin att bli utsedd till världens bäste men nu när åldern sätter in sin rätt så är den toksnabbe Napoleanen borta från de allra största arenorna (endast två matcher i år för Juventus).



6, Xavi
Hans spelförståelse är en av många nycklar till Barcelonas framgångar i ligan och i Champions League (Man of the Match utsedd i CL finalen 2009) samt även Spaniens guld i EM (utsedd av Uefa till turneringens MVP). Knäskadan säsongen 05/06 medförde säkert något bra eftersom han efter den varit helt fantastisk som spelfördelare. I mina ögon är han världens bäste passningsspelare och kanske till och med världens just nu bäste spelare.



5, Ronaldo
Originalet, inte dykaren. Slog igenom i Holland så tidigt som 1995 och det gav honom en biljett till Sir Bobby Robsons Barcelona (som enligt uppgift sagt att han aldrig sett någon behandla bollen så bra som Ronaldo) där han gjorde succé och som 20 åring blev han yngst någonsing att (av FIFA) bli utsedd till världens bäste spelare (sammanlagt tre gånger). Tyvärr behöll Barca inte Ronaldo och det må vara ett av de dummaste beslut någonsin även om det innebar en massa pengar, istället fick man se hans fantastiska fart i Serie A. Att Ronaldo inte hamnar högre på listan är att han såg sin storhetstid väldigt tidigt och inte riktigt hade samma explosivitet under 00-talet (massor med skador) som tidigare. En fruktansvärd avslutare (vilket inte minst visades under hans "tjockhetsperiod" i Real Madrid) och i princip varje forward född under 80-talet har någon gång haft honom som största inspirationskälla.



4, Luis Figo
Kompetent i Barcelona under 90-talet och den sorg som uppstod hos Blaugrana efter hans avfärd till ärkerivalen var enorm. Tyvärr är allt inte glömt än men förhoppningsvis kan Figo försonas med Barcas svårflörtade fans med hjälp av hans gode vän Guardiola. Måhända att Figo är mer ihågkommen för hans prestationer i landslaget än de för klubblagen (Barca, Real Madrid, Inter) och han var helt otrolig för Portugal under EM00, EM04, VM02 och VM06. Det har visat sig svårt för Cristiano Ronaldo att fylla hans skor där han ersätter Figos defensiva slit med smutsiga blickar och gnäll. Att han har en sexig svensk fru, talar svenska och inte tog ett fullt dykarcertifikat (som alla andra portugisiska spelare) gör att man ser högre på honom än många andra giganter (som t ex Rivaldo). 



3, Thierry Henry
I mina ögon Premier Leagues bäste genom tiderna (vann skytteligan fyra gånger och den Europeiska guldskon två). Helt otroligt snabb med bollen och måste ha gjort fler snygga mål än fula (till skillnad från t ex Schevchenko och Del Piero). Det folk tycks glömma ibland är att Henry även är en kompetent framspelare som ofta agerar osjälviskt innanför straffområdet. Vad som gör Henry speciell (tillsammans med Vieira) är att han totalfloppade för Juventus och att han dessförinnan inte varit en målskytt av rang för Monaco. Med Arsene Wengers förståelse för Henrys styrkor (istället för att peka ut hans svagheter) så smälde han under sin första säsong in 26 mål på 47 matcher (att jämföra med 28 mål på 141 matcher för Monaco) och fortsatte att sätta skräck i hela Europas back kår. I Barcelona har han gjort flera mål men hans närvaro känns ofta oinspirerad och det förefaller naturligt att han avslutar sin karriär efter VM (handsen mot Irland är otroligt fuskigt och fult men var man måste fråga sig själv: hade jag inte gjort samma sak?). 



2, Ronaldinho
Under fyra säsonger i Barcelona var han så dominant att folk häpnade, vi alla minns Real Madrid fansens stående ovation åt honom efter att han fått Salgado spyfärdig av alla rundturer. Storheten i Ronaldinho var inte hans målskytte: det var hans underhållningsvärde, det hade aldrig tidigare varit så roligt att vara ett hängivet Barcelona fan (eller fotbollsfantast överlag). Ronaldinho behövde aldrig filma för Barca, han var så bra med bollen att försvarsspelarna näst intill var tvungna att sparka ner honom för att erövra den. Hans enorma leende innan och efter match kommer för evigt vara synonymt med den gladfotboll som belägrade Europa i fyra år, det är sorgligt att vi aldrig kommer få se en spelare med så uppenbar talang som höjde ribban för allt vad elegans innebär: både på och utanför plan.



1, Zinedine Zidane
Världens genom tiderna bäste spelare? Den frågan måste vi alla ställa oss eftersom man måste ta hänsyn till skillnaden mellan varje tidsepok. På 50 och 60 tal hade förmodligen flera svenska div 3 spelare kunnat på allvar slå sig in i landslaget som var ett av de bästa i världen. Puskas, Zizinho, Pelé, Garrincha, Charlton, Moore, Nordahl, Di Stefano, Eusebio m fl var alla exceptionella men spelaromsättningen, och därmed kvaliteten, är inte i närheten av den vi har idag. Maradona var en fantastisk tekniker men var han komplett? Definitivt inte. Om kanske inte "Världens Bäste Fotbollsspelare" genom tiderna så måste Zidane ha varit den mest komplette som världen någonsin skådat. Han kunde allt och var bäst på det viktigaste: driva, passa, finta, skjuta och hans spelförståelse var helt fantastisk. För mig en solklar etta efter hans pånyttfödelse under VM06, som Frankrike med all sannolikhet vunnit om han inte valde att avsluta sin karriär med en välriktad nick.