Vardagsfotboll utifrån mitt, Jonas Carlbergs, perspektiv. Jag arbetar för John Bauergymnasiet i Hässleholm och för Skånes FF som fotbollsinstruktör och kombinerar det så gott det går med att även spela. Denna fotbollsblogg strävar efter viss objektivitet men många inlägg kommer garanterat bli mer personliga än menat. Underhållande hoppas jag iaf att det blir för fåtalet läsare som orkar med en.
I'm Back! De inte så ihågkomna eller särskilt episka ord som Arnold yttrade i en av de mindre framgångsrika uppföljarna till "The Terminator" känns, om än lite långsökt, träffande i sammanhanget. Efter ett par års frånvaro snickrar jag ihop ett inlägg för att det är VM - höjdpunkten av The Beautiful Game - och om Olof Lundh *host* sätter ribban för en läsvärd text så är det inte så svårt för andra att komma över tröskeln och in i den brasilianska värmen.
VM kan man väl säga har hittat hem! Jag kommer inte att gå in på den politiska situation som VM inneburit för Brasilien, vad som har behövts sägas har sagts av mer kunniga människor än jag och jag fokuserar på fotbollen således. Och det har varit en underbar fotbollsturnering hittills!
NJKC:s intryck av VM 2014 (hittills).
Trender: Målkamerorna är här, äntligen, det är viktigt att fotbollen moderniseras där den kan medan man har respekt för de signifikativa inslag som behöver bevaras. Domarna har spelat en stor roll hittills och det har dömts en lång rad straffar, alla straffar har även blivit mål! Tre självmål har trillat in i nätmaskorna, tydligen mer än hela förra VM i Sydafrika och det var under första omgången. Det känns tydligt att lagen i turneringen har ett aggressivt spel i offensivt straffområde. Filmningar är fortfarande väldigt aktuellt, vissa filmningar för fördelar och andra inte, det har trots starten varit goda omdömen från domarna. Omställningsspelet är påtagligt än en gång. Liksom de flesta VM syns det att vissa lag är ängsliga, såsom Belgien och Schweiz. De Sydamerikanska lagen ser spännande ut, framförallt var Colombia och Chile otroligt imponerande i sina första matcher mot Grekland respektive Australien. Ett par valar har redan kommit på fall: Uruguay, England, Portugal och framförallt Spanien har fått se sig besegrade. Italien, Tyskland, Frankrike och Argentina såg bekväma ut i sina matcher och deras mest tongivande spelare såg stabila ut, dessa fyra lag såg ut som potentiella kvartsfinalister även om Frankrike fick VM:s minst respektingivande lag som motstånd. Brasilien vinner utan att imponera, spelet ser väldigt statiskt ut trots offensiv förmåga i Hulk, Neymar, Oscar, Willian och Bernard. USA besegrade sitt VM spöke form av Ghana, endast Elfenbenskusten har vunnit premiärmatchen av de Afrikanska lagen. Inget Asiatiskt lag har lyckats vinna i premiäromgången. Bosnien gjorde sitt första VM mål någonsin och det ser bra ut inför deras möten mot Nigeria och Iran.
Omgångens lag:
van Persie (NL)
Campbell (CRC) Müeller (D) Robben (NL)
Cahill (AUS) Pirlo (ITA)
Blind (NL) Hummels (D) Varanë (FR) Cuadrado (COL)
Ochoa (MEX)
Motivering: Vad Holland gör är att fullkomligt klä av världens bästa landslag, därav tre spelare med i truppen. RvP såg klinisk ut, att jämföra med Benzema som enkelt avfärdade Hondurasbackarna - men mot mer kvalificerat motstånd i Spanien är RvP solklar på topp. Skytteligaledaren, Müeller är med såklart, liksom världens snabbaste fotbollsspelare Arjen Robben, Campbell från Costa Rica såg fantastisk ut och är i form efter en grym säsong i Olympiakos. Tim Cahill har länge varit en spelare i världsklass och är alltid tongivande. Pirlo är i sitt eget universum där han bestämmer villkoren. RvP:s fantastiska nickmål kom via assist från Daley Blind som med stabil kollektiv defensiv var delaktig i att avfärda spanska försök till anfall. Hummels gör ett stabilt nickmål mot Portugal och fick tyvärr gå ut skadad, tar risker som mittback men lyckas med det mesta. Varanë är redan en mittback i världsklass, och även emot klent motstånd mot Honduras, anser jag att han spelar en stor roll för Frankrike. Cuadrado är ytter, ja, men kan även användas som högerback, inte mig emot! Ochoa har hållt nollan dubbelt upp (jag räknar även in matchen mot Brasilien). Inga brassar med nej, Oscar var närmast till hands men han blev utkonkurrerad.
Omgångens Mest Spännande Spelare: Joel Campbell i Costa Rica var för mig helt fantastisk mot Uruguay och varvade stenhårda skott med teknisk briljans och moget spel trots sina 21 år. Arsenal kallar hem honom från Olympiakos till nästa säsong och det blir spännande att se hur han lyckas på Emirates.
Omgångens Hjärta: Clint Dempsey i USA är en inspiration och hoppas se mer av hans uppoffrande spelstil.
Omgångens VM Kung: Andrea Pirlo var kung i VM 2006 och även om han lånade ut kronan temporärt 2010 så finns det stor sannolikhet att han beslagtar den i Brasilien. Han saknar motstycke med sin speluppfattning.
Omgångens Största Pajas: Pepe, behöver vi säga mer? Ja, det är på sin plats. under en lång tid har Pepe besudlat fotbollens ädla konst med sitt svineri och efter att än en gång inte lyckats hålla huvudet kallt låter han det istället finns sin väg till Thomas Müellers gosiga lockar där det bevisligen inte hör hemma. Portugal må klara sig vidare ändå men de är alltjämt ett fantastiskt osympatiskt lag trots världens bäste spelare i truppen... var han med mot Tyskland?
Omgångens Sämsta Verklighetsuppfattning: Scolari, även om Fred och Marcelo imponerar oss med sina kreativa falltekniker så är det ett steg längre mot direkt idioti att försvara deras uppenbara fusk på det sätt som Scolari valt att göra. Låt gå att han vill ta pressen av dem, men kom igen - bara kom igen.
Omgångens Värsta Kalldusch: 1. Casillas & CO. 2. Cavani & CO. 3. Ronaldo & CO - utan inbördes ordning.
Omgångens Bästa Språklektionen: Joe Hart. Kom igen, just give him that f*cking ball!
Omgångens Snyggastie Mål: RvP:s nickmål, an instant classic!
Omgångens Bästa Skribent: Erik Niva, utan tvekan. Niva saknar motstycke i skrivandets konst i jämförelse med andra fotbollsskribenter. Han är the Natural Born Writer och i min smak en lyrical wordsmith motherf'cking genius. Där Olof Lundh misslyckas med en oförtjänt självbelåtenhet utifrån sitt eget perspektiv låter Niva berättelserna gå bortom det uppenbara och ger storyn sitt helt egna liv som den ödmjuke observatören han är. För den som vill se mer av honom, surfa in på Nivas VM Blogg. En outsider är käre Henrik Brandão Jönsson som för somliga må vara lite av en doldis, men för de som läser Offside så är han vida känd för sitt kunnande och sina exotiska artiklar.
Omgångens Sämsta Skribent: Olof Lundh, nuf' said.
Omgångens Bästa Kommentator/Studioankare: I brist på andra säger jag att Glenn Strömberg går in med god pondus som alltid, jag anser att han sätter sig in i spelarnas mentalitet på ett bra sätt och att han, med något undantag, har alldeles lagom entusiasm. André Pops är fenomenalt, jag har även ett gott öga till Anna Brolin Daniel Nannskog är ungefär lika speedad som en sockerrusig Anders Timell som vanligt och Johanna Frändén vet inte vad hon pratar om som vanligt - att hon ens är med i VM när Zlatan inte är där?
Omgångens Sämsta Kommentator/Studioankare: Erik Hamrén, alla vi svenskar är glada över att du följer med till VM för att se och lära men jag hade hellre sett att du åkt dit med det svenska landslaget i släptåg. Det känns märkligt att ta in vår förbundskaptens kritik eller bild av andra VM-lag när hans egna spelare får finna sig i att följa VM från soffan. Man ska inte sparka på den som ligger ner, men det känns som att Fotbollssverige är eniga.
Omgångens Dans: Colombia, helt fantastisk första match och trots Falcaos frånvaro ser de otroligt skarpa ut i sin offensiv, deras defensiv har inte direkt testats.
Med hopp om ett fortsatt fantastiskt VM med glädje, dans och spektakulära mål! [NJKC]
Nu har det plötsligt blivit höst. Regnet vräker ner över oss och åskan gör sig hörd titt som tätt. Översvämningarna kan stoppa spel på diverese arenor men ikväll har vi inneträning (thank God!). I LB07's fjortonårslag har vi bjudit in tränare vilket har varit ett uppskattat inslag. Ikväll kommer en brottartränare och leder anpassad fysisk träning och imorgon kommer en pedagog från BRIS och hjälper oss med mental träning. Det är roligt att spelarna tar till sig detta och intresserar sig för det. I längden kommer detta göra dem till mer medvetna spelare, och för att kunna åstadkomma förändring och utveckling krävs träning och att man är medveten om sin långsiktiga utveckling.
För att inleda: stort grattis till Elfsborg som bärgade SM Guld för ett par timmar sen. Tråkigt nog hamnar guldet inte i Skåne denna säsong, en tröst är i alla fall att det inte gick till Stockholm (AIK) eller Göteborg (Häcken). Roligt också för Jörgen Lennartsson, Klas Ingesson, Tobias Linderoth med fler - de har enormt bra tränare i Elfsborgs diverse led.
Skaffade FIFA 13i förrgår, sjukt jävla bra spel. Får inte sitta för mycket med det då jag har viktigare saker för mig - men som relaxmetod kommer det bli välanvänt. Har spelat mycket med PSG då de har ett riktigt roligt lag med Zlatan som viktigaste spelare. På tal om honom - visst fan är det väl utvisning på den satsningen mot St. Etiennes målvakt Ruffier? Det är nog inte många, förutom Raiola, som kan avdramatisera och skylla på domaren i det fallet.
För egen del händer det grejer. Jag tog i förra veckan mitt Uefa Advanced Diploma som tränare vilket var väldigt skönt. Den instruktör som bedömde mig var Lasse Jacobsson som varit Allsvensk tränare för Öster och Halmstad, han var mycket duktig och det var lärorikt att lyssna på honom. Det gick väldigt bra på kursen, över förväntan faktiskt och jag fick ett fint omdöme. Det är skönt att ha detta med sig i bagaget när jag inom kort ska söka jobb som lärare, min dröm är att jobba målmedvetet inom en bra fotbollsakademi eller fotbollsgymnasium men det dröjer nog tyvärr ett tag. Utbildningsmässigt tar jag nu sikte mot Uefa Youth Elite, men vet inte riktigt hur det ser ut med ansökan och antagning men det löser jag när det blir aktuellt. Uefa Pro är inte på tal på flera år, men någon dag hade jag gärna stoltserat med den också - väldigt få tränare når den nivån och det är värt att försöka. Om det är förvirrande att hänga med i fackspråket så ser tränarstegen ut så här. Jag fick träffa många bra människor under denna kurs och jag hoppas att vi ses igen.
Klart blir också att jag lämnar Höörs IS inför säsongen 2013. Sammanfattat har det varit roliga år i Höör och jag var inte främmande för en ny tränarroll inom föreningen, men det finns för många fördelar med att söka sig till något nytt i Malmö istället. Så på måndag kommer jag sitta i möte med en klubbchef för en elitförening här i stan och jag hoppas på att ges en härlig utmaning som ungdomstränare på nytt. Det ska bli jätteroligt att arbeta aktivt för att utveckla mina nya spelare och forma dem inför framtiden. För egen del hoppas jag att detta kan leda till akademijobb i framtiden, det är ganska nära nu fast det dröjer, som sagt, innan något konkret dyker upp. Klubben som jag ska till passar mig som handen i handsken, både jag och ledningen är angelägna om att komma till en bra deal för båda parter.
Till något annat: tråkigt att Trelleborg trillar ner till div. 1! Den luckan hoppas jag verkligen att Lunds BK kan fylla genom att besegra Värnamo i kvalet. Jag tror spontant att de väger för lätt men större mirakel har hänt. I Allsvenskan fick Örebro gärna åka ner, de har alltid varit ett tråkigt lag som man har noll intresse för. Tillika kunde gärna Sundsvall, Gefle och Syrianska gärna åkt ner för min del med. Roligt för Östergötland att de har ett par lag att räkna med nu också, Åtvid och Peking överraskade mig rejält, trodde verkligen inte att de skulle hamna på övre halven. Kul också att Öster går upp, alla gånger i Växjö har gjort att man uppskattar hela deras idrottsområde med, och med Myresjöhus Arena kommer de säkert dra folk.
Hade precis ett relativt långt samtal med en barndomsvän, f.d lagkamrat och numera tränarkollega. Vi uttryckte båda vår frustration över hur unga spelare blir behandlade av omgivningen i seniorlag rent generellt, såklart utgick vi från egna erfarenheter men den bild som fanns för oss för sådär åtta-nio år sen är exakt densamma för dagens generation spelare i övre tonåren. I många klubbar är det konstaterat att en spelare som kommer från det egna juniorlaget måste ha tålamod och vänta en viss tid på att spela sig in i a-laget, en acklimatiseringsperiod kan vi kalla det. Under denna period ska seniorerna härda spelaren, medan tränaren näst intill ignorerar spelaren då tiden måste prioriteras på andra områden. Spelaren måste såklart acceptera detta och anpassa sig till hur stämningen i truppen är - det finns sällan utrymme att vara sig själv eftersom det är begränsad plats i omklädningsrummet för diverse personligheter. I flera fall kvittar det hur bra spelaren än må vara, begreppet "rutinerad" går alltför ofta före begrepp såsom "talangfull", "ambitiös" eller "entusiastisk" i en tränares bok.
Nu är det så att en tonåring rent mognadsmässigt inte är i samma välutvecklade stadie som en spelare i 25 eller 35 årsåldern, personligheten är mer otrygg och utanpå kläderna hos en tonåring som gärna både vill passa in och vara sig själv på samma gång. Bakslag inom fotbollen har direkt koppling till tonåringens egen självbild och självkänsla. En ung kille, eller tjej, identifierar sig såpass mycket med sin spelarroll att sinnesstämningen utanför planen påverkas av prestationen planen: presterar jag dåligt är jag mindre värd och ignorerar tränaren mig så existerar jag inte. Det är en komplicerad process för en tonåring och som tränare har man makt att påverka detta positivt, men tyvärr får det ofta negativ effekt genom likgiltighet inför problemet.
Många klubbar, stora som små, beklagar sig över att ungdomssektionen inte producerar tillräckligt många egna produkter till seniorlaget och istället för att ta ansvar för problemet och förebygga inför framtiden konstaterar de att detta är ett oföränderligt tillstånd i föreningen: vår klubb producerar inte tillräckligt bra seniorspelare! Men i verkligheten finns det många unga spelare som mycket väl kan växa in i a-laget, både spelmässigt och relationsmässigt. Det vakuum som existerar mellan juniorfotboll och seniorfotboll behöver inte vara så komplicerat som många gör det till så länge man har en verksamhet som inkluderar tonåringarna och en omgivning som vill utveckla, snarare än hålla tillbaka, spelaren. Detta vakuum gör att många till sist ger upp och slutar spela fotboll, eller kanske söker sig till en annan klubb. Laget som var två år äldre än mig och min förre lagkamrat var topp tre i Skåne i sin årskull och idag spelar bara två fotboll, liksom oss för andra klubbar och inte över division fem fastän det var tio-tolv stycken som haft förutsättningar att spela mycket högre upp. Slöseri med tid och talang...?
Hur ska man då som tränare förhålla sig till de spelare som är yngre? Många tränare är medvetna om problemet och ofta är det de spelare som biter ihop och sväljer sin stolthet som till sist påstås vara "av det rätta virket" och får sin chans efter att ha spelat andrefiol i en eller två säsonger efter en 35 åring vars bäst-före datum gick ut för ett par år sen. Det är dessa unga spelare som snällt fyller på vatten, pumpar bollar, bär västar, putsar skor om det krävs, ställer sig i mitten av kvadraten, hämtar bollar som skjutits långt åt helvete bort från planen och som får sitta på sämst plats på avbytarbänken. Men är det dessa spelare som vi tränare vill få fram? De som inte vågar vara sig själva, vars personlighet inte får ta plats, som inte får ha synpunkter och som är otåliga? Den man är som person avspeglas ofta på planen, och den som är osynlig i ett omklädningsrum blir ofta osynlig på planen. Jag, personligen, föredrar spelare som lämnar ett bestående avtryck, sen kan det visas på olika sätt. Nu är jag 25 år gammal och fyller på vatten när det behövs, plockar koner åt tränaren efter träningen och kan hämta en boll som skjutits iväg - det ska inte förknippas med ålder och jag hämtar hellre bollen själv än trycker ner en sextonåring och tvingar honom att göra det.
Vad alla klubbar behöver, och då menar jag verkligen alla klubbar, är en tydlig arbetsroll som gör den här övergången mellan junior och seniorfotboll smidigare så att tonåringen i den egna klubben inte befinner sig i ett omklädningsrum med ett gäng främlingar och en tränare som inte bekräftar tonåringens värde eller existens. Det är lättare att komma till en ny klubb som utomstående 25 åring än att flyttas upp som talangfull sjuttonåring från den egna klubbens ungdomssektion - är inte det en väldigt förvrängd situation? En rättvis tränare bör se till helheten hos varje individ, om spelaren är 15, 25 eller 35 är oväsentligt - den bästa för dagen ska spela även om denne råkar sakna just "rutin". Nej, sagt från en ungdomstränare tillika f.d ungdomsspelare så är det min stora förhoppning att tränare verkligen tar ansvar för sina yngre spelare som behöver det mer än de äldre. Är man mångsidig som tränare klarar man av att bidra till en kortare acklimatiseringsperiod för spelaren, och som sker på dennes villkor och inte på sin egen. Vad är då "det rätta virket"? Det finns inget enkelt svar - men sitter någon på det så får ni gärna bidra med en kommentar.
Mint sagt ett tag sen jag var här och kollade läget. Många som fortfarande surfar runt lite på bloggen, kul att se även om jag inte har mycket att säga nuförtiden. Rent spontant blev jag sugen att skriva litegrann om vad som händer och sker. Here it goes
Stockholmslagens supportrar är fantastiska i sin hängivenhet och deras tifon kan ingen fotbollsmänniska annat än att älska - men de måste samtidigt vara bra dumma i huvudet när de vet om att deras lag bötfälls ifall de har igång bengaler och annat. Bättre att dessa pengar omsätts till mer nyttiga saker, i Djurgårdens fall kunde alla dessa pengar som bokstavligt talat bränts upp investerats i bättre spelare. Det var bara ett lag på banan idag och AIK visade att de är ett topplag samtidigt som Djurgården, som regel de senaste åren, är ungefär lika spännande som ett glas mellanmjölk. Djurgården vinner några matcher och helt plötsligt är de, som vanligt, medias kelgris och anses som Sveriges för tillfället bästa lag. In the immortal words of Chuck D: "Don't Believe the Hype!"
NHL lockout igen, det känns återigen bara som att girigheten från bådas sidor stoppar alla hockeyälskare från att göra vad de helst gör - late night hockey på Canal +! Detta, i samband med att Zlatan tydligen "bara" tjänar 77 miljoner om året får mig verkligen att längta efter ett universeelt financial fair play för världens fotbollsklubbar. Det är inte rimligt att spelarlöner och värvningssumor ska omsättas på det sätt som det gör och att klubbars ekonomi står och faller med detta år efter år efter år efter år. Kvaliteten på fotbollen kommer inte att försämras och spelare är inte mer värda än vad allmänheten anser att de är värda. Förhoppningsvis kan Uefa vara handlingskraftiga och ange tydliga regler och riktlinjer så att andra aspekter av sporten kan gynnas, t ex välskötta gräsplaner, billigare säsongskort för supportrar, billigare tv-avtal, uppkomst av fler samhälleliga tjänster såsom Boost (ledda av FC Rosengård) eller en utökad scoutingverksamhet i u-länder så att deras akademier kan omsätta fler spelare och därmed skapa ännu bättre liv och utbildningssituation för drabbade ungdomar. Lättare sagt än gjort, men man måste börja någonstans!
Det är med stort nöje som jag ser flera lag floppa i Europas stora ligor så här inledningsvis av säsongen. Liverpool är lika skrattretande dåliga som vanligt - trots de överdrivet höga förväntningarna... också som vanligt. Vakna och lukta på morgonkaffet: Liverpool har inte vunnit Premier League ännu och har inte åstadkommit något påtagligt sedan 2005 (CL seger mot Milan, enligt mig den bästa och mest spännande finalen någonsin), sänk förväntningarna och arbeta progressivt inom klubben för att få skutan på rätt köl igen - Liverpool är en fantastisk klubb med rik historia men de har på senare år inte hittat rätt på fotbollsplanen och det är ett tecken på att de inte hittar rätt inom organisationen heller. AC Milan var, som många spått om, illa ute när de sålde Silva och Zlatan och den standard de har visat upp ger förståsigpåarna rätt. Roligast av allt är såklart att Real Madrid, de regerande spanska mästarna, endast ligger på tionde plats med fyra poäng i bagaget efter fyra omgångar. Helt makalöst att La Liga redan är avgjord. Nu hoppas jag att "Real+Barca i toppen av tabellen trenden" kan brytas och att t ex Valencia, Sevilla, Malaga, Atl. Madrid etc kan visa varför den spanska ligan är bäst i världen. Mourinho är en man värd all respekt och jag hoppas att han lämnar för en klubb med mindre divaliteter, färre speglar i omklädningsrummet, mer påtaglig arbetaranda och mer fair play - Manchester United är klippt och skuret för Mou när Fergie, god forbid, går i pension.
För egen del rullar det på med skola och annat. Läser Uefa Avancerad och hoppas på diploma i oktober och spelar för Höörs IS i div. 3, vi har fortfarande häng på kvalplatsen uppåt med tre omgångar kvar. Det är med stor stolthet som jag spelar för HIS eftersom det är en klubb med härlig mentalitet och en skitbra spelartrupp på alla sätt och vis. Samtidigt är jag glad över att vara delaktig i flera spelares utveckling fortfarande även om jag inte jobbar lika frekvent som tränare längre.
Det är ingen som ifrågasätter att Sverige inte lyckats bra i detta EM. Men Hamrén borde definitivt vara kvar som förbundskapten. Jag vill gärna ge en kortfattad förklaring varför:
1. Offensiven. Sverige visar mot England vad som saknades mot Ukraina - offensivt mod. Att våga delta i spelet genom kreativa löpningar, avgörande passningar och att utmana med boll. Martin Olsson var en skugga mot Ukraina, mot England visar han flera gånger varför han är eftertraktad på spelarmarknaden. Seb Larsson är en av Sveriges bästa detta EM. Ola Toivonen är en klasspelare om han lär sig att prestera mot bra motståndare, därför bör han söka sig till större ligor. Elm är en fantastisk tvåvägsspelare som kan äga en hel match på egen hand - ge honom ännu mer utrymme så får han tillfälle att växa in i landslagsrollen. De offensiva riskerna betalar sig inte denna gång, vi måste lära oss att spela den här typen av fotboll samt involvera riskminimering.
2. Rutin. Sverige har ett oerfaret lag men får i och med detta välbehövlig rutin inför kommande VM kval. Om spelare som Lustig (som fått lida för ett enstaka misstag i detta EM), Wernbloom, Elm, Martin Olsson, Pär Hansson, John Guidetti växer med uppgiften och får mer rutin så har Sverige en ljus framtid inom kort. Hamrén har också inte mycket rutin av dessa mästerskap och detta ger en välbehövlig lärdom. Vill påminna om att Sverige missade VM 98 och i EM 00 såg Sverige mycket sämre ut än vid denna gång.
3. Zlatan. Erik Hamrén har en enormt bra relation med Zlatan Ibrahimovic som, trots Sveriges förluster, varit strålande i EM. Om Hamrén är kvar två år till och får fortsätta med detta lag där Zlatan har en huvudroll kommer han garanterat fortsätta att prestera. Han har fler år kvar i mästerskapet och jag tror att hans bästa prestation inte ligger i dåtiden.
4. Ledarstaben. Hamrén har varit väldigt modig och nytänkande och han tog de spillror som Lagerbäck lämnade kvar till detta EM - det får vi inte glömma eller förringa. Det är tydligt att kommunikation och stämningen är mycket högre nu än vid Lagerbäcks år vid rodret, det handlar till största del om att ledarstaben är öppen och vill spelarna väl och inte har behov av att sätta dem på plats. Harmoniska spelare ger bra resultat - nu såg det sådär ut men det är svårare att spela vacker anfallsfotboll än värdelös defensiv fotboll. Ser man Greklands utveckling efter deras EM vinst för åtta år sen har den gått rakt neråt - har Sverige denna offensiva skicklighet kan det avspeglas i den defensiva.
Summa sumarum känns det såklart bittert med sortin i EM, men i all realistisk anda så kan Sverige inte mäta sig med de större fotbollsnationerna, ännu. Säga vad man vill om Ukraina, men deras inhemska liga är ljusår bättre än vår och vi har överlag för dålig koll på dem för att bedöma deras kvalitet. Jag tror bestämt att det inte ger spelarna någon trygghet alls att byta förbundskapten och Hamrén har gjort allt han kan och kan inte direkt lastas för dessa resultet. Spelarna gör individuella misstag, däribland Lustig. Nej - bättre att vi blickar framåt mot VM i Brasilien om två år med en mer välsmord lagmaskin där Hamrén leder oss utanför planen och Zlatan på den.
Nu har EM startat, äntligen! Det tippas en hel del och såhär skrev jag i samband med lottningen inför EM:
Grupp A är på förhand den enklaste gruppen där Grekland ur den svenska seedningsgruppen fick Ryssland, Tjeckien och värdnationen Polen. Den är däremot väldigt öppen: Polen kan skrälla som värdnation, Tjeckien är ett ständigt sovande lag, Ryssland var fantastiska förra EM och Grekerna har kvar sin spelidé från EM 2004 då de vann hela mästerskapet. Arshavin, Pavluchenko, Zyrkov och Probrenyak har inte infriat i Europeiska ligorna och de avsaknar stjärnor, men det tror jag är bra: förra EM tog de sig till semi utan storstjärnor, nu har de flera välkända spelare samt ett par doldisar som t ex Bilyaletdinov från Everton och Beretzutskiy från CSKA. Ryssland vinner och Tjeckien klarar med nöd och näppe av Polen och Grekland.
Grupp B måste ses som den absolut tuffaste och ganska skönt att Sverige slapp den med tanke på att Tyskland och Holland är två av de tre bästa lagen i världen. Tyskland har ett helt fantastiskt lag med ordentlig bredd, rutin och lovande yngre spelare som Neuer, Hummels, Badstuber, Özil, Götze, Müller, Boateng och Kroos. Danmark kommer inte vidare, deras spelstil är för snarlik ovanstående men de har sämre tempo i det. Portugal kan absolut utmana om Ronaldo är på G och medspelarna kan höja sig ett snäpp, de jobbar åtminstone utan press. Tyskland går som gruppetta vidare tillsammans med Holland, som är helt fenomenala när de inte drabbats av skador.
Grupp C handlar såklart om vem som tar andraplatsen efter Spanien, svårt att säga vilka av Kroatien, Irland och Italien som kan plocka poäng av dem. Irland är tillsammans med Polen och Ukraina sämst i mästerskapet och det ska ske ett mirakel om de går vidare. Kroatien är ett stabilt lag med spelare som Pranjic, Srna, Raketic, Modric och Olic. De stod för ett styrkebesked när de slog ut Turkiet i Play Off. Italien är som vanligt med i snacket, är det befogat dock? Italien har lyckats förnya landslaget med spelare som Abate, Marchisio, Montolivo och Balotelli och med Di Natale i målform är de vassa. Spanien vinner såklart, Kroatien kommer tvåa - tror att det finns för många viljor och konkurrens i det italienska laget och det är till deras nackdel. Kroatien kan bli den stora överraskningen i EM.
Grupp D har starka lag där alla kan ta poäng av alla. Sverige undvek tungviktarna Holland, Spanien och Tyskland (vilket Hamrén poängterade) och fick starka England samt underpresterande Frankrike tillsammans med värdnationen Ukraina. Chanserna för Sverige ser mer än goda ut. England måste ses som favoriter, men de har sina hål och går förr eller senare in i väggen, det vet vi. Sverige inleder mot Ukraina, vilket är väldigt bra då Sverige mötte dem i augusti och har bra koll. Frankrike halkade in på ett bananskal och hade minst sagt flyt mot Bosnien - de är inte bättre än Sverige. Vad jag ser som det stora problemet är vad alla pratar om, Zlatan Ibrahimovic. Är han skadefri och hungrig går Sverige vidare, är han skadedrabbad och divig efter allt Serie A fjäsk är vi körda. I Grupp D går Sverige vidare som gruppetta på 7 poäng (vinst mot Fra och Ukr, 1 p mot Eng) och England som tvåa på 5 poäng (vinst mot Ukr och oavgjort mot Sve och Fra).
I kvartsfinal ser vi alltså Ryssland Tjeckien Tyskland Holland Spanien Kroatien Sverige England
Vilka vinner? Jag tror på Tyskarna, de har sett oförskämt starka ut sedan Löw eran tog fart och det är dags för dem att vinna ett mästerskap. De är fullkomliga och deras snabba omställningsspel tror jag mer på än t ex Hollands tuffare tag och Spaniens bollinnehavsförmåga. Men det är ett otroligt spännande och öppet mästerskap - snacka om att man längtar! Missa inte EM 2008 krönikan på tv4 Sport som börjar nu. Oddsen för EM, alltid underhållande läsning!
Jonas Carlberg Idrott II, 61-90 hp Lärarutbildningen Malmö högskola
SYFTE
Denna artikels huvudsakliga syfte var att bevisa hur transformeringen av engelsk fotboll under 90-talet har moderniserat europeisk fotboll, mer specifikt norsk fotboll. Ingar Mehus & Guy Osborn (2010) undersöker vidare vilka skillnader som finns hos supportergrupper gällande motiv för närvaro (attendance), direkt och indirekt konsumtion samt identifiering med lag (team).
BAKGRUND
I artikeln “Consuming Football – The Norwegian Experience, the English Impact and the possibilities of Interdisciplinary Research” skriven av I. Mehus och G. Osborn publicerad i Scandinavian Sports Studies Forum, vol.1, s 89-113, 2010 argumenterar författarna för att transformeringen av engelsk fotboll har stått som modell för en modernisering av den norska motsvarigheten. I deras mening är fotboll en global sport och för att förstå norska supportrars hängivenhet och konsumtionsmönster är regleringen av sporten i sig samt internationella supportrars beteende av intresse.
Den totala åskådarsiffran för den norska högstaligan ”Tippeligan” har ökat kraftigt under 2000 talet från drygt en miljon åskådare till över två miljoner under en säsongs tid. Denna ökning är näst intill parallell med ökningen i den engelska högstaligan, Premier League. Vad som intresserar författarna är att engelsk fotboll transformerades under 90-talet då, bland annat, försäljningen av TV rättigheterna medförde en ökad intäkt till främst Premier League klubbarna vilket gav en markant ökning av det totala åskådarantalet vid matcher.
För att beskriva starten av engelsk fotbolls transformering diskuterar författarna den katastrof som skedde vid Hillsborough stadion 1989 då 96 Liverpoolsupportrar dog då ena läktaren rasade. Katastrofen rubricerades som ett misslyckande av poliskontroll och förändrade det engelska landskapet av fotbollskonsumtion till det negativa. En transformering av engelsk fotboll var tvungen att ske och den mest väsentliga var att Premier League bildades och klubbarna blev vinstdrivande institutioner. Färre åskådare släpptes in vilket gav högre priser och en rikare konsumtionsgrupp än tidigare; supportergruppen som enhet var därmed förändrad. Motiv för närvaro (attendance), direkt och indirekt konsumtion samt identifiering med lag (team) skapade fullt ut denna transformering och författarna argumenterar för att detta var starten för moderniseringen av europisk, och mer specifikt norsk fotboll.
METOD
Den huvudsakliga anledningen att detta område undersöktes av Mehus & Osborn (2010) var att, utifrån transformeringen av engelsk fotboll, undersöka om den har stått som modell för moderniseringen av andra europeiska länder; i detta fall med Norge som utgångspunkt. Författarna försökte även förstå deltagandet vid livematcher genom att analysera de generella motiv för närvaro (attendance), indirekt och direkt konsumtion samt identifiering med lag (team) som åskådare har.
De har genom en empiristudie observerat åskådare under två hemmamatcher för Rosenborgs Ballklubb och genom frågeformulär (questionnaire) undersökt relationerna mellan motiv till deltagande, identifiering med lag (team), samt direkt och indirekt konsumtion. De har valt att förklara dessa centrala begrepp och hur de påverkat både transformering och modernisering utifrån en vid variation av referenser.
Det är nämnvärt att Mehus & Osborn (2010) arbetar utifrån olika fält, denna artikel kan således benämnas som en interdisciplinär och korsdisciplinär ansats. De har strävat efter att genom en empiristudie förstå de underliggande sociologiska faktorer som lett till en modernisering av norsk fotboll och det ökade åskådarantalet. De menar att det krävs en uppfattning om lagen (law) som väsen och genom empiristudiens fokus på sportåskådare kan det argumenteras om lagen har en roll att spela i att avslöja och förklara praktiska områden.
En statistisk modell utvecklades som strävade efter att förklara variationerna i åskådardeltagande (attendance).
RESULTAT
Mehus & Osborn (2010) sammanställde data från åskådare som besökte två Rosenborgsmatcher, detta har redovisats i fyra tabeller med olika variabler av betydelse som exempelvis; hur många matcher de besökt tidigare, hur långt de har färdats, ålder, sociala motiv och media konsumtion (hur intensivt de följer sitt lag).
50.9 % av åskådarna i denna studie närvarade vid tre hemmamatcher eller färre under en säsong och 67.1 % köpte biljett till enstaka matcher. Den grupp som mest sannolikt närvarar under säsongens första match var unga män med säsongsbiljetter och nära avstånd till stadion (32.9 %). Den tillfrågade grupp som deltog i den andra matchen, mitt i säsongen, hade fler kvinnor, hade rest längre och drygt en femtedel hade säsongsbiljetter (19.5 %).
Till viss del kan det göras skillnad på dessa skaror; vid den första matchen deltog de mer ”traditionella supportrarna” och vid den andra deltog den nyare, högkonsumerande anhängarskaran med en stor grupp bestående av familj och kvinnor.
Studien visade också att det största motivet till identifiering med ett fotbollslag var underhållningsvärde, och även till stor del beroende på den sociala känslan av att tillhöra en grupp. Manliga anhängare identifierar sig mer med sitt favoritlag än kvinnliga. Yngre anhängare identifierar sig också mer med sitt favoritlag än äldre. Personer med högre utbildning identifierar sig avsevärt mindre med sitt favoritlag än de med låg utbildning.
Relationen mellan motiv, identifiering och deltagande. Underhållningsmotiv var det vanligaste till identifiering (44 %). Sociala motiv hade inte någon direkt koppling till identifiering, men stor koppling till deltagande. Resultaten visar även att de lagändringar som infördes under 90-talet i England och Wales gav ett större deltagande där av flera olika grupper vilket också är fallet i Norge.
DISKUSSION
Denna artikel, skriven av Mehus & Osborn (2010), var för mig väldigt intressant eftersom den bekräftar områden som jag personligen tidigare reflekterat över. Genom att kategorisera olika supportergrupper gör de en distinktion som, utöver artikelns syfte och dess resultatsammanställning, väcker många diskussionsfrågor.
Då författarna elegant belyser hur transformeringen av engelsk fotboll initierades och verkställdes har de definierat startskottet för, det som idag populistiskt kallas för, ”modern fotboll”. För mig, med denna artikel som utgångspunkt, begränsas modern fotboll inte av spelet i sig utan omfattar även områden som marknadsföring, konsumtion och anknytning då det tidigare sträckt sig mot en mer homogen grupp. Numer finns det en mängd olika motiv till varför en person väljer att gå på livematcher.
Att Mehus & Osborn (2010) valt att använda Norge som säte för dess undersökning är såklart på grund av tillgänglighet; de påpekar även att den engelska transformeringen även kan appliceras på flera andra länder. För oss i Skandinavien (och Sverige närmare bestämt) är detta lätt att relatera till eftersom en liknande situation har skett under tvåtusentalet, tyvärr inte lika framgångsrikt eftersom svenska klubbar inte har haft så pass stora resurser som lag i t ex England och Norge har vilket har lett till sämre resultat och en lägre ambitiös supporter skara.
Vad författarna gör fängslande är att de problematiserar en väsentlig supporterfråga om vad en riktig supporter innebär. Ofta är det en primär fokusering av media på de fans som syns mest och väsnas mest; unga män, vad Mehus & Osborn (2010) poängterar är att de fans som köper mycket varor, följer matcher via dyra TV kanaler och går till matcher i familjeenheter bidrar mycket till spridandet av fotboll som helhet och absolut räknas som ”riktiga” supportrar.
Stundtals är denna artikel färgad av lagformuleringar från rättsväsende vilket gör den mer svårläst men då detta används som ett medel för att beskriva sociologi och hur det har påverkat transformering såväl som modernisering är det nödvändigt, men bidrar inte till en förbättrad estetik. Resultaten var grundliga och djupgående men stundtals svårtolkade.
REFERENSER & MÅLGRUPP
Referenssystemet som använts i artikeln är noggrant. Referenserna som de har använt sig av är vetenskapligt förankrade och saker påstås inte utan en teoretisk bakgrund. Vidare så ger de genom sina referenser en rik historisk bakgrund som gör deras hypotes mer trovärdig. Mest sannolikt riktar sig denna artikel till människor som ur ett historiskt och sociologiskt perspektiv vill förstå hur en modernisering av fotboll uppstått. Det går även att föreslå att denna artikel kan användas av organisationer som hanterar diverse åskådare ska förstå deras motiv och hur dessa ska kunna utnyttjas affärsmässigt.
ARTIKELREFERENS
Mehus, I. & Osborn G. Consuming Football – The Norwegian Experience, the English Impact and the possibilities of Interdisciplinary Research (2010). Publicerad i Scandinavian Sports Studies Forum, vol.1, s 89-113. Tillgänglig 2011-06-07: http://www.sportstudies.org/content/vol_1_2010/089-113_vol_1_2010_mehus-osborn.pdf
Mitt bloggande är som en komplicerad on-again off-again relation som t ex Ross & Rachel i "Vänner" hade. Ena stunden är vi jättetajta, andra dagar är det bättre att vi inte interagerar alls. Vad som kommer att ändra dynamiken i min och bloggens förhållande är att jag har fått jobb som skribent för Matchdax.se där jag får en hygglig månadslön för att göra denna hobby som har gett mig så mycket och tar mig ännu ett steg närmare att snart kunna försörja mig helt på fotboll - en verklighet som kan vara endast ett par år borta. Jag gör helt enkelt som Rachel i sista avsnittet av "Vänner" och tar flyget och lämnar Ross (bloggen) på flygplatsen - skillnaden är att jag inte lär komma tillbaka en kvart senare.
Jag har alltid velat att mitt skrivande ska leda till något mer konkret och ett forum med fler läsare. Så jag gör ett clean break i denna on-again off-again relation för att ta mig an något större, något mer spännande och framförallt något som ger en schysst eftergift. Snart kommer jag igång på matchdax.se och jag råder er alla att kolla efter mig och alla andra talangfulla skribenter där om ni har tyckt om vad som har erbjudits här sedan tidigare.
Som de flesta kanske vet är jag inget fan av Rel Madrid, men jag respekterar det motstånd de står för, Mourinhos kompetens och att de har några fantastiska spelare i laget. Vad jag däremot inte respekterar är deras portugisiska mittbackspar Carvalho och Pepe. Gång på gång skämmer dessa herrar ut sig i matcher med större fokus med deras smutsiga spel, det är bortom tufft, hårt och fult. Igår skulle Carvalho kunnat få tre gula kort och Pepe skulle fått tre gula och utöver det ett solklart rött för stämplingen mot Messi, vilket tyvärr inte upptäcktes av domaren.
Real Madrid har en image om att vara en hårtspelande vinstmaskin och deras facit i år är imponerande och ju mer jag ser dem spela desto mer beundrar jag deras stil. Därmed sagt så växer mitt tidiga Real Madrid hat fram när jag ser ett kräk som Pepe visa sitt rätta jag. Vore jag General Manager för Real så hade jag efter säsongen gett mig på jakt efter två nya eleganta mittbackar istället för lastgamle Carvalho och psykopaten Pepe.
Vilka mittbackar finns som alternativ? Jag tror att Thiago Silva, AC Milan och Neven Subotic, Dortmund hade varit ett spännande alternativ då båda har sina bästa år framför sig och har just det som Real och Mourinho (oftast) står för: Disciplin.
Fantastiskt härligt klipp! Men folk borde ge Song lite cred för passningen också ;) Hoppas att Henry kan vara ett utropstecken för Arsenal under de dryga två månader han kommer att vara där. Vågar man spekulera om att han kanske stannar ännu längre? Det får nog NY Red Bulls tränare Hasse Backe att skruva på sig.
2012 kommer att bli mitt år - jag känner det på mig! Så hoppas att världen inte går under men det känns ganska osannolikt. Shit that's going down:
Skånecupen (gör speldebut för Lilla Torg) den 2/1 Det är sista året på lärarhögskolan, kämpar nu med en uppsats om Charles Dickens - klar imorgon förmiddag. Fortsatt jobb som baws på JB Fgy Uefa Advanced blir av precis som talangutveckling för SkFF och Höörs IS Barcelona (äntligen!!!) i påsk EM Sommar! Är skadefri för första gången sen tonåren.
Det enda som jag känner mig benägen att investera i är ett par grymma fotbollsskor som ska bli mina vapendragare - men det får helt enkelt vänta. Tackar inte heller nej till tips om sommarjobb heller för den delen, behöver cashmoney inför hösten där CSN medel ser mörkt ut. Så ser det ut för mig, hur ser det ut för er?
