The Replacements
Innan idag spelade jag träningsmatch och såhär i efterhand känner jag mig ungefär som Kung Théoden när han fick hästen över sig i Sagan om Konugens Återkomst - stel men värt det. Det är märkligt hur jag värderar alla små saker som hör en match till nu när jag inte spelar regelbundet, det är som att gå ut med en före detta flickvän där man återupptäcker de anledningar som gjorde att man blev kär från första början.
Tidigare i min blogg har jag uttryckt min ambition om att ha en substitutnation under VM: eftersom Sverige inte är med behöver jag hålla på något annat lag för att göra turneringen mer engagerande. VM är världens största sportevenemang och inträffar bara vart fjärde år, därför är det synd och skam att gå miste om eufori även om denna upplaga inte serverar varmrätt.
Av 32 deltagarländer har jag valt ut fyra lag som ligger närmast till hands och ett av dessa fyra lag kommer jag att definitivt heja att på under VM. Vad jag gör nu är att väga för- och nackdelar för att till sist komma fram till det lag som passar mig bäst. Huvudsakligen handlar det om nivå av attraktiv fotboll och inte om det lag som har störst chans att vinna turneringen men eftersom lagen erbjuder olika former av fotboll behöver jag även ha småsaker i åtanke. De nominerade är: Brasilien, Elfenbenskusten, England och Spanien.
Brasilien är världens genom tiderna bästa fotbollsnation och som alla andra år en av de stora favoriterna till ännu en förstaplats i VM. De vann det Sydamerikanska kvalet men drog sig för att imponera stort med endast nio vinster på arton matcher. En tung vinst brassarna har med sig i bagaget är 3-1 på bortaplan mot Argentina (som också är en av VMs segertippade trots att de halkade in i turneringen på ett bananskal med tvivelaktigt ledarskap) där de visar att de fortfarande är att räkna med. "Selecao" har hamnat i en främmande situation än tidigare, det usla spelet i senaste VM turneringen med skyhöga förväntningar, dåligt organiserade spelare och oinspirerat anfallsspel ledde till att Parreira's sambafotboll förkastades av föbundet. Numer ställer Dunga upp med ett hårt arbetande försvarsspel och vassa omställningar mot snabba yttrar (Maicon, Alves, Robinho) som får hål på de flesta lag. Ronaldinho passar inte in i Dunga's koncept eftersom han är en bolförande spelare på en oangenäm plats. Dunga ser hellre att innermittfältarna tar större initiativ med bollen och att kantspelarna därav bidrar med kreativa löpningar, numerära överlägen och omställningar - lägg till att Ronaldinho är ifrågasatt som ledargestalt pga hans förkärlek till sena nätter och festande.
Vad som talar för Brasilien: Hårt arbetande och ansvarstagande spel samtidigt som Kaká trivs fantastiskt bra i sin roll som innermittfältare där han får stor frihet och ansvar i det offensiva spelet. Kantspel i världsklass.
Vad som talar mot Brasilien: Svaga forwards: Adriano, Luis Fabiano och Vágner Love skrämmer inte slag på motståndarna, däremot är Pato väldigt spännande men han måste explodera för att det brasilianska folket inte ska uppleva ännu ett fiasko i världens största turnering.
Varför intresserar Selecao mig? Deras vackra böljande spel och tekniska spelare gör alltid Brasilien till ett sevärt lag som underhåller rejält, däremot är det ingen garranti eftersom förra VM var ett stort fiasko samtidigt som de är profilfattiga i år. Det är en plåga att hoppas på att Ronaldinho är med, jag tror tyvärr att de kommer längre utan honom och det känns tråkigt att sambafotbollen är i en djup svacka i ett spelsätt som inte erbjuder mycket kreativitet med boll.
Côte d'Ivoire (världens vackraste namn på ett land?) nämns som ett skrällag men det beror endast på att turneringen spelas i Afrika och att det inte känns fullt befogat att nämna Sydafrika som realistiska segrare. Lägger vi det åt sidan kan vi konstatera att de har kvalitet i sin trupp med Drogba som största spelare, nu när hans Chelsea inte räckte hela vägen i Champions League bör han vara otroligt motiverad inför hans kanske sista VM turnering. Det afrikanska mästerskapet ger inte goda fingervisningar inför VM, främst eftersom kontinentens mest dominanta lag Egypten ständigt floppar i sina försök att nå världens finaste turnering. Efter att ha blivit utslagna mot Algeriet i kvartsfinal fick elefantförbundet kalla fötter och avbröt sitt äktenskap med Vahid Halilhodžić och anställde veteranen Sven-Göran Eriksson - klokt drag? Time will tell men jag tror att detta uppdrag är skräddarsytt för Sven-Göran Eriksson. Hans senaste uppdrag har inte imponerat oss men han är fortfarande en tränare av absolut världklass och på ett näsligt vis fick han erkännande av de engelska "fotbollsvetarna" när de missade EM efter Svennis sorti. Med facit i hand är Svennis en tränare värdig detta världsmästerskap och med en trupp som vet vad han går för och litar på hans idéer kan de gå långt.
Vad som talar för Côte d'Ivoire: Spelartruppen är väldigt bra: Yaya, Kolo, Kalou, Dindane, Boka, Zokora, Gervinho, Koné, Kader Keita, Eboue och Drogba är alla dugliga spelare och är de samspelta kan de utmana Portugal och Brasilien i Grupp G.
Vad som talar mot Côte d'Ivoire: De deltar i sitt andra mästerskap och organisationen var inte beredda fullt ut på VM 2006 i Tyskland, även om de hamnade i en svår grupp. De har i ett försök att eliminera den oerfarenheten anställt Svennis men det är tufft att spekulera i om det räcker. Samtidigt är "Elefanterna" ojämna där de kan ta stora skalper i ena vevan samtidigt som de månaden därpå kan förlora mot en blåbärsnation.
Varför intresserar l'Éléphants mig? Är löjligt nog svag för snygga matchkläder och deras är hur grymma som helst men det är som tur är inte huvudanledningen. Elfenbenskusten var spännande att följa i Tyskland 2006 där de förlorade mot Holland och Argentina innan de besegrade Serbien/Montenegro för att ta sina första poäng någonsin i ett VM slutspel. De är som trupp extremt kunniga offensivt och det visades ofta i det Afrikanska mästerskapet, däremot är deras försvarsarbete oinspirerat och deras arbetsmoral låg men med Sven-Göran Eriksson vid rodret kanske det kan ändras i god tid.
England utlyser sig själva som storfavoriter inför vartenda upplaga men det är annorlunda inför denna turnering. En läxa i ödmjukhet fick Engelsmännen när de missade EM senast och valde att på nytt anställa en utländsk tränare. Fabio Cappello är omöjlig att imponera men jag svär att jag såg ena mungipan på honom dra sig uppåt momentärt när de körde över stabila Kroatien med 5-1 i VM kvalet. England är sammanfattat en fantastisk fotbollsnation och spelet som de visade i kvalet var fenomenalt: nio vinster och en förlust (mot Ukraina när de redan var kvalificerade) talar sitt tydliga språk och det gör dem, i år, till en storfavorit. Att de spelar mer spännande under Cappello förvånar mig till viss del eftersom han inte gjort sig förmögen på att spela gladfotboll. Men ett redan defensivt tungt lag medför fler möjligheter att arbeta med offensivt spel och England har rätt material till det. Gerrard, Lampard, Wright-Phillips, Walcott, Milner, Cole, Rooney, Defoe och en kvalskräll i Heskey är spelare som kan ge fotbollsfest i den södra delen av de brittiska öarna.
Vad som talar för England: De har en av världens bästa cuptränare och en trupp som vet vad som väntar dem. Rutin, disciplin och hunger når man långt med och en Rooney i storform tar hela världen med storm.
Vad som talar mot England: För ett par månader sen hade det varit svårt att finna anledningar men JT/Bridge skandalen har skapat luckor i den annars solidariska truppen och en avsatt lagkapten är sällan en happy camper. Bridge är inte förstaval som vänsterback men hans frånvaro är påtaglig vilket visas när ett par spelare i truppen går ut offentligt och uttrycker sin sympati för honom. Premier League är en otroligt skuldsatt liga och under sommaren är det realistiskt med spelarflykt från England: den otryggheten kan skapa prestationsångest hos spelarna.
Varför intresserar "The Three Lions" mig? Jag är ett stort fan av hur engelsk fotboll spelas och vore det inte för deras huliganer och gamar till presskår hade de varit solklara för mig under sommaren men det är inte lika självklart längre. Det är irriterande att jag påverkas såpass mycket av något externt men detta är något jag verkligen inte kan stå för. Alla länder har huliganer men det verkar som att det är mer accepterat av engelsmännen: det måste höra fotbollen till när värdelösa filmer som Green Street Hooligans och Football Factory rättfärdigas och straffen för huliganvåld varit begränsade i årtionden. Bättring har utlovats inför detta VM av engelska FA och blir det så är England mitt lag.
Spanien var helt otroliga i EM senast och deras spelstil är fantastiskt lockande. Deras 4-4-2 uppställning passar spelarmaterialet klockrent med livsfarliga Villa och Torres på topp följt av Xavi som störste offensiva kreatör. I Confederations Cup befann sig ett par spelare i en inkörningsfas och det förklarar till viss del varför det inte blev slutlig seger där, samtidigt fanns det en hint till hybris i hur de spelade semifinalen mot USA där bolltempot var extremt lågt och viljan att attackera obefintlig. Det händer aldrig under ett VM dock.
Vad som talar för Spanien: Allt, de har ett fantastiskt lag med professionella spelare som kommer göra allt för att ge landet ännu en folkfest. Med garranterat stark offensiv (förlorade inte en match i kvalet och hade en målskillnad på +23) tror jag att försvarsspelet blir otroligt viktigt där Puyol kommer vara som Cannavaro under förra VM.
Vad som talar mot Spanien: Av tradition kommer de aldrig långt i VM, blir det för nervöst igen? Det må vara hänt men det är få lag som kan besegra Spanien och det är deras tur att ta världen med storm: igen.
Varför lockar La Furia Roja mig? Med spelare som Villa, Xavi, Torres, Iniesta mfl står de för en osannolikt stark offensiv samtidigt som de har försvarsspelare i absolut världsklass i t ex Ramos, Puyol och Piqué. Nu går de med största sannolikhet miste om Fabrégas men det sjuka är att de i mina ögon fortfarande är största favoriterna till titeln: de har en oerhört bred trupp. FC Barcelona är mitt lag och jag räknar med sex spelare till Spaniens EM trupp, det blir svårt att låta bli att stötta dem då.
Vilka blir det? Det avslöjar jag när det närmar sig: i slutet av maj månad det vill säga.
NJKC
Tidigare i min blogg har jag uttryckt min ambition om att ha en substitutnation under VM: eftersom Sverige inte är med behöver jag hålla på något annat lag för att göra turneringen mer engagerande. VM är världens största sportevenemang och inträffar bara vart fjärde år, därför är det synd och skam att gå miste om eufori även om denna upplaga inte serverar varmrätt.
Av 32 deltagarländer har jag valt ut fyra lag som ligger närmast till hands och ett av dessa fyra lag kommer jag att definitivt heja att på under VM. Vad jag gör nu är att väga för- och nackdelar för att till sist komma fram till det lag som passar mig bäst. Huvudsakligen handlar det om nivå av attraktiv fotboll och inte om det lag som har störst chans att vinna turneringen men eftersom lagen erbjuder olika former av fotboll behöver jag även ha småsaker i åtanke. De nominerade är: Brasilien, Elfenbenskusten, England och Spanien.
Brasilien är världens genom tiderna bästa fotbollsnation och som alla andra år en av de stora favoriterna till ännu en förstaplats i VM. De vann det Sydamerikanska kvalet men drog sig för att imponera stort med endast nio vinster på arton matcher. En tung vinst brassarna har med sig i bagaget är 3-1 på bortaplan mot Argentina (som också är en av VMs segertippade trots att de halkade in i turneringen på ett bananskal med tvivelaktigt ledarskap) där de visar att de fortfarande är att räkna med. "Selecao" har hamnat i en främmande situation än tidigare, det usla spelet i senaste VM turneringen med skyhöga förväntningar, dåligt organiserade spelare och oinspirerat anfallsspel ledde till att Parreira's sambafotboll förkastades av föbundet. Numer ställer Dunga upp med ett hårt arbetande försvarsspel och vassa omställningar mot snabba yttrar (Maicon, Alves, Robinho) som får hål på de flesta lag. Ronaldinho passar inte in i Dunga's koncept eftersom han är en bolförande spelare på en oangenäm plats. Dunga ser hellre att innermittfältarna tar större initiativ med bollen och att kantspelarna därav bidrar med kreativa löpningar, numerära överlägen och omställningar - lägg till att Ronaldinho är ifrågasatt som ledargestalt pga hans förkärlek till sena nätter och festande.
Vad som talar för Brasilien: Hårt arbetande och ansvarstagande spel samtidigt som Kaká trivs fantastiskt bra i sin roll som innermittfältare där han får stor frihet och ansvar i det offensiva spelet. Kantspel i världsklass.
Vad som talar mot Brasilien: Svaga forwards: Adriano, Luis Fabiano och Vágner Love skrämmer inte slag på motståndarna, däremot är Pato väldigt spännande men han måste explodera för att det brasilianska folket inte ska uppleva ännu ett fiasko i världens största turnering.
Varför intresserar Selecao mig? Deras vackra böljande spel och tekniska spelare gör alltid Brasilien till ett sevärt lag som underhåller rejält, däremot är det ingen garranti eftersom förra VM var ett stort fiasko samtidigt som de är profilfattiga i år. Det är en plåga att hoppas på att Ronaldinho är med, jag tror tyvärr att de kommer längre utan honom och det känns tråkigt att sambafotbollen är i en djup svacka i ett spelsätt som inte erbjuder mycket kreativitet med boll.
Côte d'Ivoire (världens vackraste namn på ett land?) nämns som ett skrällag men det beror endast på att turneringen spelas i Afrika och att det inte känns fullt befogat att nämna Sydafrika som realistiska segrare. Lägger vi det åt sidan kan vi konstatera att de har kvalitet i sin trupp med Drogba som största spelare, nu när hans Chelsea inte räckte hela vägen i Champions League bör han vara otroligt motiverad inför hans kanske sista VM turnering. Det afrikanska mästerskapet ger inte goda fingervisningar inför VM, främst eftersom kontinentens mest dominanta lag Egypten ständigt floppar i sina försök att nå världens finaste turnering. Efter att ha blivit utslagna mot Algeriet i kvartsfinal fick elefantförbundet kalla fötter och avbröt sitt äktenskap med Vahid Halilhodžić och anställde veteranen Sven-Göran Eriksson - klokt drag? Time will tell men jag tror att detta uppdrag är skräddarsytt för Sven-Göran Eriksson. Hans senaste uppdrag har inte imponerat oss men han är fortfarande en tränare av absolut världklass och på ett näsligt vis fick han erkännande av de engelska "fotbollsvetarna" när de missade EM efter Svennis sorti. Med facit i hand är Svennis en tränare värdig detta världsmästerskap och med en trupp som vet vad han går för och litar på hans idéer kan de gå långt.
Vad som talar för Côte d'Ivoire: Spelartruppen är väldigt bra: Yaya, Kolo, Kalou, Dindane, Boka, Zokora, Gervinho, Koné, Kader Keita, Eboue och Drogba är alla dugliga spelare och är de samspelta kan de utmana Portugal och Brasilien i Grupp G.
Vad som talar mot Côte d'Ivoire: De deltar i sitt andra mästerskap och organisationen var inte beredda fullt ut på VM 2006 i Tyskland, även om de hamnade i en svår grupp. De har i ett försök att eliminera den oerfarenheten anställt Svennis men det är tufft att spekulera i om det räcker. Samtidigt är "Elefanterna" ojämna där de kan ta stora skalper i ena vevan samtidigt som de månaden därpå kan förlora mot en blåbärsnation.
Varför intresserar l'Éléphants mig? Är löjligt nog svag för snygga matchkläder och deras är hur grymma som helst men det är som tur är inte huvudanledningen. Elfenbenskusten var spännande att följa i Tyskland 2006 där de förlorade mot Holland och Argentina innan de besegrade Serbien/Montenegro för att ta sina första poäng någonsin i ett VM slutspel. De är som trupp extremt kunniga offensivt och det visades ofta i det Afrikanska mästerskapet, däremot är deras försvarsarbete oinspirerat och deras arbetsmoral låg men med Sven-Göran Eriksson vid rodret kanske det kan ändras i god tid.
England utlyser sig själva som storfavoriter inför vartenda upplaga men det är annorlunda inför denna turnering. En läxa i ödmjukhet fick Engelsmännen när de missade EM senast och valde att på nytt anställa en utländsk tränare. Fabio Cappello är omöjlig att imponera men jag svär att jag såg ena mungipan på honom dra sig uppåt momentärt när de körde över stabila Kroatien med 5-1 i VM kvalet. England är sammanfattat en fantastisk fotbollsnation och spelet som de visade i kvalet var fenomenalt: nio vinster och en förlust (mot Ukraina när de redan var kvalificerade) talar sitt tydliga språk och det gör dem, i år, till en storfavorit. Att de spelar mer spännande under Cappello förvånar mig till viss del eftersom han inte gjort sig förmögen på att spela gladfotboll. Men ett redan defensivt tungt lag medför fler möjligheter att arbeta med offensivt spel och England har rätt material till det. Gerrard, Lampard, Wright-Phillips, Walcott, Milner, Cole, Rooney, Defoe och en kvalskräll i Heskey är spelare som kan ge fotbollsfest i den södra delen av de brittiska öarna.
Vad som talar för England: De har en av världens bästa cuptränare och en trupp som vet vad som väntar dem. Rutin, disciplin och hunger når man långt med och en Rooney i storform tar hela världen med storm.
Vad som talar mot England: För ett par månader sen hade det varit svårt att finna anledningar men JT/Bridge skandalen har skapat luckor i den annars solidariska truppen och en avsatt lagkapten är sällan en happy camper. Bridge är inte förstaval som vänsterback men hans frånvaro är påtaglig vilket visas när ett par spelare i truppen går ut offentligt och uttrycker sin sympati för honom. Premier League är en otroligt skuldsatt liga och under sommaren är det realistiskt med spelarflykt från England: den otryggheten kan skapa prestationsångest hos spelarna.
Varför intresserar "The Three Lions" mig? Jag är ett stort fan av hur engelsk fotboll spelas och vore det inte för deras huliganer och gamar till presskår hade de varit solklara för mig under sommaren men det är inte lika självklart längre. Det är irriterande att jag påverkas såpass mycket av något externt men detta är något jag verkligen inte kan stå för. Alla länder har huliganer men det verkar som att det är mer accepterat av engelsmännen: det måste höra fotbollen till när värdelösa filmer som Green Street Hooligans och Football Factory rättfärdigas och straffen för huliganvåld varit begränsade i årtionden. Bättring har utlovats inför detta VM av engelska FA och blir det så är England mitt lag.
Spanien var helt otroliga i EM senast och deras spelstil är fantastiskt lockande. Deras 4-4-2 uppställning passar spelarmaterialet klockrent med livsfarliga Villa och Torres på topp följt av Xavi som störste offensiva kreatör. I Confederations Cup befann sig ett par spelare i en inkörningsfas och det förklarar till viss del varför det inte blev slutlig seger där, samtidigt fanns det en hint till hybris i hur de spelade semifinalen mot USA där bolltempot var extremt lågt och viljan att attackera obefintlig. Det händer aldrig under ett VM dock.
Vad som talar för Spanien: Allt, de har ett fantastiskt lag med professionella spelare som kommer göra allt för att ge landet ännu en folkfest. Med garranterat stark offensiv (förlorade inte en match i kvalet och hade en målskillnad på +23) tror jag att försvarsspelet blir otroligt viktigt där Puyol kommer vara som Cannavaro under förra VM.
Vad som talar mot Spanien: Av tradition kommer de aldrig långt i VM, blir det för nervöst igen? Det må vara hänt men det är få lag som kan besegra Spanien och det är deras tur att ta världen med storm: igen.
Varför lockar La Furia Roja mig? Med spelare som Villa, Xavi, Torres, Iniesta mfl står de för en osannolikt stark offensiv samtidigt som de har försvarsspelare i absolut världsklass i t ex Ramos, Puyol och Piqué. Nu går de med största sannolikhet miste om Fabrégas men det sjuka är att de i mina ögon fortfarande är största favoriterna till titeln: de har en oerhört bred trupp. FC Barcelona är mitt lag och jag räknar med sex spelare till Spaniens EM trupp, det blir svårt att låta bli att stötta dem då.
Vilka blir det? Det avslöjar jag när det närmar sig: i slutet av maj månad det vill säga.
NJKC
Kommentarer
Trackback
