En klassvärvning ersätter en annan

Fyra matcher av Champions League's åttondelsfinaler har spelats och de var fantastiska. Lyon var det bättre laget mot Real Madrid och vinner rättvist med 1-0 efter världens snyggaste felträff av Makoun (han siktar på vänstra delen av målet men träffar utsidan av sin vrist istället för den främre och därför skruvar sig bollen utåt mot högra krysset). Rooney's form håller i sig och tydligen behövde inte sir Alex skälla i halvtid när han har sin "soon-to-be-adoptive-son" i närheten. Ronaldinho var också magisk, VM behöver honom. Wenger gör sin vana trogen när han gnäller på domaren, även om Hanssons agerande verkar torftigt så följer han regelboken. Hade Wenger haft bättre målvakter hade han förlängt sin livslängd med ett decennium: det är inte hälsosamt att bli så arg. Bayern München kommer undan med blotta förskräckelsen mot Fiorentina: kan de göra om det? Nästa vecka bjuds vi på mer Champions League godis när de regerande mästarna på allvar träder in i turneringen och när Italiens bästa lag möter Englands potentiellt bästa.

 

 



En klassvärvning ersätter en annan när Eguren återvänder till Svensk ligafotboll. Det är beklagligt att Allsvenskan går miste om Tobias Linderoth som nu tycks ge upp sin pånyttfödda fotbollskarriär. Vi får hoppas att det inte är så men jag vill gardera min blogg genom att uttrycka mig varmt om Linderoth i förebyggande syfte och det gör jag genom att minnas VM matchen mot England i Saitama den andre juni 2002.

 

 

 

 

Sin vana trogen förde den engelska presskåren inför VM sin "dunka sig själv i ryggen" kampanj där de målar upp The Three Lions som världens bästa landslag, den som vågar påstå något annat måste lida av antingen avundsjuka eller en allvarlig mental störning. Självklart skulle England, med världsstjärnor som Beckham och Owen, krossa sin kusin från landet: Sverige. I ärlighetens namn hade de lönnfeta gamarna på The Sun en poäng om man ser till Sveriges trupp på papper.

 

 

 

 

Magnus Hedman var den mest utskällde målvakten i Engelsk fotboll och inte ens ordinarie för ett mittenlag... i League One, Niclas Alexandersson hade inte "tagit plats i Englands fjärde startelva", Sverige hade sin bästa försvarsspelare skadad samt två mittbackar som vikarierande ytterbackar (Mjällby och Lucic) och Tobias Linderoth, Sveriges dynamo, hade spelat sju matcher på en halv säsong för nedflyttningshotade Everton.

 

 

 

 

Den offentliga förnedring som Sveriges englandsproffs uthärdade månaderna inför VM var det bästa som kunde hända. De kom dit påtända med drömmar om upprättelse och som de knäppte mobbarna på näsan. Hedman reparerade sitt misslyckade hörningripande från första halvlek, Alexandersson stänkte dit kvitteringen och Linderoth sprang femton kilometer den matchen och varje steg han tog hade tanke bakom sig. Offerviljan och beslutsamheten som visades mot Eleganta England var ett mästerverk regisserat av Linderoth på innermittfältet, vilket Svenska folket fick se totalt 76 gånger. Hans spelartyp är för alltid ett av Sveriges signum: tack för minnena, Tobbe!

 

 

 

 

Eguren då? Många vill kalla honom svikare som skriver på för AIK men ärligt talat, varför skulle Eguren som för ett par år sen spelade för ett topplag i världens bästa liga välja att spela i Superettan? Det handlar inte om Egurens brist på lojalitet utan om Hammarbys brist på kvalitet. Låt grabben vara, vi ska vara glada att vi kan locka en sådan spelare till Sverige, speciellt med tanke på det väder vi har!

 

 

 

 

Avslutande välkomnar jag Fredrik Ljungbergs tankar om återkomst till landslaget, att han varvar ner i MLS som bevisligen ännu inte håller klass efter Seattle's magplask mot Rosenborg (0-3) förstår jag med tanke på hur illa skadad han varit under de senaste säsongerna men han gav upp landslaget för tidigt. 31 år är ingen ålder att avsluta en fantastisk landslagskarriär och jag hade bytt bort alla Mikael Dorsin's, Magnus Turbo's, Marcus Rosenberg's, Daniel Nannskog's, Rami Shabaan's och Samuel Holmén's landslagsuppdrag mot ett par år till av Freddie.

 

 

 


Strax ska jag fira bonusbrorsans sambos 30 årsdag men det blir en lugn kväll eftersom jag har lyckan att delta i lagets internmatch imorgon, det blir nog på bänken för b-laget men vem bryr sig: det är i alla fall fotboll!
NJKC


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0