Tränarprofil 1: Tommy Söderberg
För snart tjugo år sen slog Tommy Söderberg igenom inom svensk fotboll som tränare för AIK där han bärgade hem ett SM-guld med en transferbudget på minus tio miljoner och därmed bröt IFK Göteborgs dominans. Därefter var det U21 landslaget som Tommy ansvarade för under fyra år innan han tog steget upp till A-landslaget där Sverige kvalificerade sig för EM (2000), VM (2002) och EM (2004) innan han återigen anslöt till U21 landslaget.
Vad som känns tydligt när man granskar Tommy Söderbergs tränarkarriär är avsaknaden av titlar: varken innan eller efter det arton år gamla SM-guldet har han tagit en titel värd att nämna. Kan man vara en stor tränare även om man inte vinner matcher? Självklart, bara idioter (Roman Abramovitj, Tekshin Shinawatra, Luciano Moggi) tror annorlunda. Tommy Söderbergs kvalité kan inte mätas i guldet han inbringat, han är den typen av tränare som alltid gör det bästa av det material som erbjuds (inte bara mätt i spelare).
På många sätt kan Tommy definiera svensk fotboll och den vardag som vi ställs inför: knappa resurser men man når långt med stor engagemang. Vad som gör Tommy till en stor tränare i mina ögon är att han kan skapa stordåd med en simpel spelartrupp och få individualister att dra åt samma håll. Det lag som Sverige hade under VM 02 och EM 04 var inte bara talangfullt: de visade även enorm vilja. Spelarna som inte skulle "göra jobbet" växte och var otroligt bra: Niclas Alexandersson, Andreas Andersson, Marcus Allbäck, imponeras fortfarande av Andreas Jakobsson som med kort varsel hoppade in backlinjen efter Patrik Anderssons skada i Japan/Sydkorea och var fantastisk i processen.
"Tommys Titel Torka" beror till stor del på rena tillfälligheter. Anders Svensson träffar stolpen mot Senegal -02 och Fredrik Ljungberg rammade ribban mot Holland -04, båda gångerna i golden goal förlängning (vill tillägga att jag grät efter båda matcherna). Med Fru Fortuna vid dess sida hade vårat kära landslag kunnat vinna båda turneringarna, chanserna var väldigt goda. Även om Söderberg inte fick medalj vid dessa största av mästerskap så klev han ner som en sann mästare från tronen efter sex fantastiska år som förbundskapten.
Söderberg lyckades där Lagerbäck misslyckades: att lotsa in nya spelare: Fredrik Ljungberg, Magnus Hedman, Johan Mjällby, Olof Mellberg, Zlatan Ibrahimovic, Anders Svensson och Erik Edman är några exempel. Lars Lagerbäck saknade karisma och finkänsla, det märktes tydligt när Zlatan valde att ta uppehåll från landslaget och när Mellberg avsattes som lagkapten i ungefär samma veva. Kan man samtidigt välja bort spelare som t ex Seb Larsson till förmån för mindre talangfulla spelare (erhm, Samuel Holmén) så bör ens kompetens som tränare ifrågasättas. Söderbergs styrkor kompletterade Lagerbäcks svagheter och Roland Andersson kunde aldrig axla den stora manteln, därför blir min sommar inte riktigt lika rolig som den borde (en märklig tröst är att man känner att Sverige inte förtjänar en tripp till Sydafrika: är man så jävla dåliga ska man inte vara med).
För att bäst beskriva storheten hos denne tränare vill jag minnas en artikel från Offside där Tommy nyss tagit över U21 landslaget för andra gången. Offsides skribent förundrades över hur väluppfostrade spelarna i truppen var. Åkte de buss plockade alla med sig det skräp som skapats under färden; tomma läskburkar, bananskal, tidningar etc. Motiveringen var enkel: grabbarna fick dåligt samvete för om de inte tog undan så gjorde tränarn det. Söderberg är alltid väldigt nogrann med att tacka alla kring landslaget: den som bokat hotell, den som lagat maten, den som kritat planen; you name it! Föreläser han för diverse grupper pratar han inte mycket fotboll, han pratar om livet och dess behag. Hans utstrålning smittar av sig till den grad att Sverige (U21) hämtar upp en EM semifinal till 3-3 och sånär går till final. Återigen: "Tommys Titel Torka"
Söderberg är den enda tränare jag vet som sänder ut signalen om att "alla ska få vara med" i en elitistisk och konkurrerande miljö. Naturligtvis är det en omöjlighet men jag ger mig fan på att denna man önskar innerligt att han kunde tagit med alla, noviser som experter.
Vad som känns tydligt när man granskar Tommy Söderbergs tränarkarriär är avsaknaden av titlar: varken innan eller efter det arton år gamla SM-guldet har han tagit en titel värd att nämna. Kan man vara en stor tränare även om man inte vinner matcher? Självklart, bara idioter (Roman Abramovitj, Tekshin Shinawatra, Luciano Moggi) tror annorlunda. Tommy Söderbergs kvalité kan inte mätas i guldet han inbringat, han är den typen av tränare som alltid gör det bästa av det material som erbjuds (inte bara mätt i spelare).
På många sätt kan Tommy definiera svensk fotboll och den vardag som vi ställs inför: knappa resurser men man når långt med stor engagemang. Vad som gör Tommy till en stor tränare i mina ögon är att han kan skapa stordåd med en simpel spelartrupp och få individualister att dra åt samma håll. Det lag som Sverige hade under VM 02 och EM 04 var inte bara talangfullt: de visade även enorm vilja. Spelarna som inte skulle "göra jobbet" växte och var otroligt bra: Niclas Alexandersson, Andreas Andersson, Marcus Allbäck, imponeras fortfarande av Andreas Jakobsson som med kort varsel hoppade in backlinjen efter Patrik Anderssons skada i Japan/Sydkorea och var fantastisk i processen.
"Tommys Titel Torka" beror till stor del på rena tillfälligheter. Anders Svensson träffar stolpen mot Senegal -02 och Fredrik Ljungberg rammade ribban mot Holland -04, båda gångerna i golden goal förlängning (vill tillägga att jag grät efter båda matcherna). Med Fru Fortuna vid dess sida hade vårat kära landslag kunnat vinna båda turneringarna, chanserna var väldigt goda. Även om Söderberg inte fick medalj vid dessa största av mästerskap så klev han ner som en sann mästare från tronen efter sex fantastiska år som förbundskapten.
Söderberg lyckades där Lagerbäck misslyckades: att lotsa in nya spelare: Fredrik Ljungberg, Magnus Hedman, Johan Mjällby, Olof Mellberg, Zlatan Ibrahimovic, Anders Svensson och Erik Edman är några exempel. Lars Lagerbäck saknade karisma och finkänsla, det märktes tydligt när Zlatan valde att ta uppehåll från landslaget och när Mellberg avsattes som lagkapten i ungefär samma veva. Kan man samtidigt välja bort spelare som t ex Seb Larsson till förmån för mindre talangfulla spelare (erhm, Samuel Holmén) så bör ens kompetens som tränare ifrågasättas. Söderbergs styrkor kompletterade Lagerbäcks svagheter och Roland Andersson kunde aldrig axla den stora manteln, därför blir min sommar inte riktigt lika rolig som den borde (en märklig tröst är att man känner att Sverige inte förtjänar en tripp till Sydafrika: är man så jävla dåliga ska man inte vara med).
För att bäst beskriva storheten hos denne tränare vill jag minnas en artikel från Offside där Tommy nyss tagit över U21 landslaget för andra gången. Offsides skribent förundrades över hur väluppfostrade spelarna i truppen var. Åkte de buss plockade alla med sig det skräp som skapats under färden; tomma läskburkar, bananskal, tidningar etc. Motiveringen var enkel: grabbarna fick dåligt samvete för om de inte tog undan så gjorde tränarn det. Söderberg är alltid väldigt nogrann med att tacka alla kring landslaget: den som bokat hotell, den som lagat maten, den som kritat planen; you name it! Föreläser han för diverse grupper pratar han inte mycket fotboll, han pratar om livet och dess behag. Hans utstrålning smittar av sig till den grad att Sverige (U21) hämtar upp en EM semifinal till 3-3 och sånär går till final. Återigen: "Tommys Titel Torka"
Söderberg är den enda tränare jag vet som sänder ut signalen om att "alla ska få vara med" i en elitistisk och konkurrerande miljö. Naturligtvis är det en omöjlighet men jag ger mig fan på att denna man önskar innerligt att han kunde tagit med alla, noviser som experter.
NJKC
Kommentarer
Trackback
