Manchester City - om legosoldaten själv får välja
Världens nya storklubb får Man City väl numer kallas efter fyra blytunga värvningar i David Silva, Aleksandr Kolarov, Jerome Boateng och Yaya Touré (och imorgon kanske även Mario Balotelli) till en redan kompetent trupp med spelare som Micah Richards, Adebayor, Kolo Touré, Nigel de Jong, Carlos Tévez med fler. Jag vill minnas när Bates sålde sitt Chelsea till Abramovich för drygt 140 miljoner pund och med "A Series of Crazy Signings" så knep de bland annat två ligatitlar på de tre första åren. Debatten då var annorlunda eftersom många var glada över att det rasslade till i Premier League som endast haft tre vinnare på tolv upplagor. Då var det spännande, numer känns det mest skrämmande och jag är orolig över konsekvenserna av de alltmer upploppande köpelagen.
Klubbkänsla är idag ett sällsynt fenomen eftersom ordförande, tränarstab och spelartrupp är låsta vid pengar och framgång. En yngre spelare måste vara helt fantastisk för att slå sig fram idag och om denne gör det så är det vanligt att han säljs vidare i några omgångar, tjänar en del slantar och bekräftar på presskonferenserna att "min nya klubb har jag alltid följt hängivet; jag älskar klubben lika mycket som jag älskar dess fans och jag vill vinna många titlar åt dem". Spelare som Sol Campbell, Luis Figo, Ronaldo, Gallas, Bellamy, Anelka, Tévez med många många många fler sprider ut sina vingar och svävar mot det mest lukrativa kontraktet, likt förbannat heter det aldrig så på presskonferensen. Det är på något vis automatiserat att inte prata om pengar när man är fotbollsspelare, i dagsläget hade jag funnit det uppfriskande om någon bara sagt att "jag fick ett sånt jävla nice kontrakt att det var omöjligt att tacka nej, detta är fan rena paradiset och nu kan jag äntligen utöka mitt garage till ett dussin lyxbilar istället för ynka tio!".
Transfermarknaden är en sådan cirkus att det är svårt att hålla koll på vem som spelar var idag och vilka lag som fortfarande är rivaler. Spelarna har som oftast noll koll på vilka lag som är viktiga att besegra, de påminns av sina fans som fortfarande envisas med att hålla hårt i sina värderingar. Jag läste en gång att om man inte blir tillfredställd av sin fru så borde man skaffa en älskarinna och är man inte nöjd med henne så är det läge att byta - vore det inte skönt att som fotbollssupporter ha en total frihet att välja nytt lag om man inte är nöjd, precis som de professionella fotbollsspelarna gör? Supportern är tyvärr då en omoralisk person; olojal och den typen man man inte gärna umgås med - give the guy a break, han följer ju bara trenden som satts av samtliga professionella klubbar och 90 % av alla fotbollsproffs.
Bland det töntigaste jag varit med om var när Babis Stefanidis bytte som startspelare från Helsingborgs IF till Malmö FF och iochmed detta färgades som en stor förrädare - han skulle inte våga visa sig norr om Bjärred och så vidare. Killen spelade innan i Djurgården och de sket i vilket när han kom tillbaka till Sverige från Bröndby, liksom hur MFF och HIF supportrarna sket i vilket när han floppade och gick till Landskrona BoIS, som väl också är någon sorts rival till de båda klubbarna...? Det är inte sveket i sig, det är omgivningens förväntan av supportrarna som gör att de reagerar. Babis var bra när han gick till Malmö och kass när han lämnade, det var väl skillnaden mellan svikare och normalt funtad fotbollsspelare. Detta uppjagade supporterbaserade beteende må ha varit berättigat för femton, tjugo år sen när spelarna fortfarande hade klubbkänsla men dagens transfermarknad kräver en åskådare med mer tålamod och förståelse: visst kan det vara tråkigt om lagkaptenen väljer att gå till lokalkonkurrenten men vi måste förstå att han faktiskt vill kunna köpa ett nytt jetplan som faktiskt har en fjärrkontroll till 60" surround sound movie home theatern.
Klubbkänsla är idag ett sällsynt fenomen eftersom ordförande, tränarstab och spelartrupp är låsta vid pengar och framgång. En yngre spelare måste vara helt fantastisk för att slå sig fram idag och om denne gör det så är det vanligt att han säljs vidare i några omgångar, tjänar en del slantar och bekräftar på presskonferenserna att "min nya klubb har jag alltid följt hängivet; jag älskar klubben lika mycket som jag älskar dess fans och jag vill vinna många titlar åt dem". Spelare som Sol Campbell, Luis Figo, Ronaldo, Gallas, Bellamy, Anelka, Tévez med många många många fler sprider ut sina vingar och svävar mot det mest lukrativa kontraktet, likt förbannat heter det aldrig så på presskonferensen. Det är på något vis automatiserat att inte prata om pengar när man är fotbollsspelare, i dagsläget hade jag funnit det uppfriskande om någon bara sagt att "jag fick ett sånt jävla nice kontrakt att det var omöjligt att tacka nej, detta är fan rena paradiset och nu kan jag äntligen utöka mitt garage till ett dussin lyxbilar istället för ynka tio!".
Transfermarknaden är en sådan cirkus att det är svårt att hålla koll på vem som spelar var idag och vilka lag som fortfarande är rivaler. Spelarna har som oftast noll koll på vilka lag som är viktiga att besegra, de påminns av sina fans som fortfarande envisas med att hålla hårt i sina värderingar. Jag läste en gång att om man inte blir tillfredställd av sin fru så borde man skaffa en älskarinna och är man inte nöjd med henne så är det läge att byta - vore det inte skönt att som fotbollssupporter ha en total frihet att välja nytt lag om man inte är nöjd, precis som de professionella fotbollsspelarna gör? Supportern är tyvärr då en omoralisk person; olojal och den typen man man inte gärna umgås med - give the guy a break, han följer ju bara trenden som satts av samtliga professionella klubbar och 90 % av alla fotbollsproffs.
Bland det töntigaste jag varit med om var när Babis Stefanidis bytte som startspelare från Helsingborgs IF till Malmö FF och iochmed detta färgades som en stor förrädare - han skulle inte våga visa sig norr om Bjärred och så vidare. Killen spelade innan i Djurgården och de sket i vilket när han kom tillbaka till Sverige från Bröndby, liksom hur MFF och HIF supportrarna sket i vilket när han floppade och gick till Landskrona BoIS, som väl också är någon sorts rival till de båda klubbarna...? Det är inte sveket i sig, det är omgivningens förväntan av supportrarna som gör att de reagerar. Babis var bra när han gick till Malmö och kass när han lämnade, det var väl skillnaden mellan svikare och normalt funtad fotbollsspelare. Detta uppjagade supporterbaserade beteende må ha varit berättigat för femton, tjugo år sen när spelarna fortfarande hade klubbkänsla men dagens transfermarknad kräver en åskådare med mer tålamod och förståelse: visst kan det vara tråkigt om lagkaptenen väljer att gå till lokalkonkurrenten men vi måste förstå att han faktiskt vill kunna köpa ett nytt jetplan som faktiskt har en fjärrkontroll till 60" surround sound movie home theatern.
Något som verkar väldigt lovande är den regel som kommit till Premier League om att man endast får använda sig av 25 spelare i truppen, samtidigt som man får använda hur många som helst som är under 21 år gamla. Det tar bort rätten att köpa ihop ett lag, fler talanger måste användas och inhemska ligor får en chans till bättre kvalitet eftersom proffsklubbarna måste tänka efter om de verkligen behöver köpa in en 24 årig svensk/serb/rumän/norsk etc. för 20 mille istället för att ge sin egen 18 åring chansen. Det blir skönt om fler ligor tvingar fram detta avtal så att vi pånytt får se klubbkänsla i världsfotbollen. Vad är roligast; att en egen produkt gör två mål i sin debutmatch som inhoppare eller att den avdankade superstjärnan gör fem mål totalt under en säsong?
Sitter och skrattar för mig själv när jag tänker på att Joe Cole gått till Liverpool gratis vilket innebär att Chelsea kastat bort honom samt 8 miljoner pund för Benayoun som ny nr 10. Bra jobbat Roy!
[NJKC]
Sitter och skrattar för mig själv när jag tänker på att Joe Cole gått till Liverpool gratis vilket innebär att Chelsea kastat bort honom samt 8 miljoner pund för Benayoun som ny nr 10. Bra jobbat Roy!
[NJKC]
Kommentarer
Trackback
