Mellanbror mot Lillebror

... och vann gjorde mellanbror. Nu har dessa lag ingen anknytning till varandra rent traditionellt - däremot är Atletico ett medelbra lag i Europa och Fulham ett sämre lag i Europa... rent traditionellt. Efter en sprakande första halvlek blev resten av matchen en lång väntan på straffavgörande men då har Diego Forlán fräckheten att med sitt andra mål för kvällen avgöra matchen med bara ett par minuter kvar av förlängningen.




Världens första Uefa Europa League trofé blir alltså färgad i rött/vitt/blått
. Ett lag som inte avgjorde åttondelsfinal, kvartsfinal eller semifinal står nu som segrare för en turnering av stor prestige samt ekonomiskt värde. Har tagit upp det innan och jag gör det igen: det måste göras något åt bortamålsregeln. Sporting Lissabon, Valencia och Liverpool blir här drabbade och vad är det som säger att de är mindre värdiga finalister än Atlético Madrid? Ikväll fick jag åtminstone bevisat för mig att Forlán i alla lägen är värd sin vikt i guld ur en skara slitna spanjacker. Den torftiga vistelsen i La Liga har inte besudlat Atléticos framfart i Europa och jag undrar om de har gått in mer för denna turnering? Kan vara smart, det är nog roligare att vinna en tung titel än att komma nia i ligan istället för sexa och på det sättet garantera Europa spel även nästa år.



Fulham - om journalisten själv får välja
. Det engelska folket och den engelska presskåren har inte gjort någon hemlighet av att de stöttar Roy's mannar till hundra procent, och de borde de inte hålla tyst om när de inte på riktigt varit representerade i denna upplaga av Champions League. Jag ifrågasätter dock hur svensk media är så subjektiv genom att involvera oss svenskar i finalen genom David Elm, Fredrik Stoor och Roy Hodgson. Stoor sitter förmodligen och putsar Chris Baird's skor just nu, alla visste att Elms chanser till inhopp i denna final var lika stora som att Wigan skulle slå Chelsea på Stamford Bridge och Roy är INTE svensk hur gärna vi än vill det. Det å sido, vilka höll jag på? Fulham såklart! Men jag är i en position där jag inte behöver vara objektiv.




Snart har vi nöjet att bevittna avgörandet i både Serie A och La Liga men utgången känns väldigt given. För mitt Barca var chocken av att inte spela CL final tillräckligt stor för att sätta Pep i värvartakterna igen, nu gör han sig säkert av med ett par spelare som inte håller tillräckligt hög standard i truppen *HOST* Yaya Touré *HOST*. Skrattade för mig själv när jag två dagar efter att jag blickat mot stjärnan i det blå och önskat mig en viss David Villa i laget och vips: det är på gång!




Inter irriterar mig, i dagsläget är det så, men Roma irriterar mig oändligt mycket mer
. Att den italienska cupfinalen spelas på Olympiastadion i Rom är löjeväckande när inhemska finaler alltid ska spelas på neutral mark, att arrangörerna valde att spela AS Romas intågsmusik även denna gång är att kasta bensin på elden. Damen som Roma har som ordförande är en av de mest skräniga någonsin och kastar ur sig anklagelser och glåpord till höger och vänster medan Moratti betraktar det mesta lite som Forrest Gump: ödmjukhet blandad med mild optimism. Min irritation kring Inter och Roma som lag kan enkelt sammanfattas genom skitsnackarna Mario Ballotelli och Francesco Torri: Ballotelli är störig men Totti är ett kräk.




[NJKC]

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0