Sugen
Nu är det endast strax över fem månader tills jag fyller år som för mig innebär startskottet för sommaren och det är nu klart att jag kommer jobba som fotbollsinstruktör under stor del av den tiden vilket är helt fantastiskt! Vi har haft vinter sen september och det är skönt att det snart är säsongstart och vårpremiär. Fortfarande är det en taggande känsla när media börjar spekulera om Allsvenskan i mars och då känner man att startskottet ligger i luften.
Tyvärr dröjer det ett tag innan mitt eget lag ska finslipas till en väloljad vinstmaskin och tristessen börjar hinna ikapp mig, däremot fungerar denna längtan som tändvätska inför vad som komma skall. Mötena i tisdags fungerade väldigt bra och jag är glad att A-lagstränaren, Hasse Mattisson, verkar ha stor tilltro på sin spelidé eftersom det är väldigt likt det som jag själv föredrar. Detta är på något vis inte alls unikt men vad som ofta avgör vinst och förlust är hur väl man kan applicera detaljerna ur spelidén på träning.
En återkommande debatt är den om "den svenska spelidén" och att den är fantasilös och statisk. Ofta stämmer det väldigt väl men det beror på åt vilket håll man tittar: något som jag kommit att avsky är de tränare som använder övningar efter vana och inte tänker nyskapande själva. Det vanligaste träningspasset som någonsin funnits inom svensk fotboll är: jogging 10 min, stretching 5 min, kvadraten 15 min, possession 20 min, spel 30 min, liverpoolaren 10 min och "nedjogging" i fem. Allt tränaren behöver göra är att stå med ett tidtagarur...
Att vara lat och bekväm som tränare är väldigt enkelt eftersom spelarna, oftast, är väldigt lojala och inte kritiserar tränarens upplägg, detta kan tränaren utnyttja genom att bara dyka upp till träning och match och få ut en full lön utan något som helst för- och efterarbete. Som spelare kan det vara svårt att utvecklas eftersom man ofta begränsas på grund av de övningar som används. Vad jag gillar mest med tränarsysslan är att även om man har övningar/spelsystem att falla tillbaka på så kan man ständigt utvecklas och förnya sig själv.
Vill passa på att nämna att jag har extremt stor respekt för Roy Hodgson och påminna er om att soppan kring Liverpool inte är hans fel. Han ärvde ett sjunkande skepp från Rafa Benitez och gjorde med minimala resurser allt han kunde för att vända på skutan och misslyckades. En av världens bästa tränare med väldig ödmjukhet förtjänar ett bättre öde och att han blev sparkad beror endast på att Liverpools fans lider av hybris trots att de har en trupp som inte kan tampas med de sex bästa i landet.
[NJKC]
Tyvärr dröjer det ett tag innan mitt eget lag ska finslipas till en väloljad vinstmaskin och tristessen börjar hinna ikapp mig, däremot fungerar denna längtan som tändvätska inför vad som komma skall. Mötena i tisdags fungerade väldigt bra och jag är glad att A-lagstränaren, Hasse Mattisson, verkar ha stor tilltro på sin spelidé eftersom det är väldigt likt det som jag själv föredrar. Detta är på något vis inte alls unikt men vad som ofta avgör vinst och förlust är hur väl man kan applicera detaljerna ur spelidén på träning.
En återkommande debatt är den om "den svenska spelidén" och att den är fantasilös och statisk. Ofta stämmer det väldigt väl men det beror på åt vilket håll man tittar: något som jag kommit att avsky är de tränare som använder övningar efter vana och inte tänker nyskapande själva. Det vanligaste träningspasset som någonsin funnits inom svensk fotboll är: jogging 10 min, stretching 5 min, kvadraten 15 min, possession 20 min, spel 30 min, liverpoolaren 10 min och "nedjogging" i fem. Allt tränaren behöver göra är att stå med ett tidtagarur...
Att vara lat och bekväm som tränare är väldigt enkelt eftersom spelarna, oftast, är väldigt lojala och inte kritiserar tränarens upplägg, detta kan tränaren utnyttja genom att bara dyka upp till träning och match och få ut en full lön utan något som helst för- och efterarbete. Som spelare kan det vara svårt att utvecklas eftersom man ofta begränsas på grund av de övningar som används. Vad jag gillar mest med tränarsysslan är att även om man har övningar/spelsystem att falla tillbaka på så kan man ständigt utvecklas och förnya sig själv.
Vill passa på att nämna att jag har extremt stor respekt för Roy Hodgson och påminna er om att soppan kring Liverpool inte är hans fel. Han ärvde ett sjunkande skepp från Rafa Benitez och gjorde med minimala resurser allt han kunde för att vända på skutan och misslyckades. En av världens bästa tränare med väldig ödmjukhet förtjänar ett bättre öde och att han blev sparkad beror endast på att Liverpools fans lider av hybris trots att de har en trupp som inte kan tampas med de sex bästa i landet.
[NJKC]
Kommentarer
Trackback
