Myt 1: Kvadraten
Vi har alla gjort denna övning, en spelare står i mitten medan fyra andra står på de osynliga linjerna mellan konerna. Den i mitten strävar efter att erövra bollen medan de andra strävar efter att behålla bollen i spel och skydda den från spelaren i mitten. Personligen tycker jag om denna övning eftersom den kan erbjuda god passningsträning, spelbarhetsträning samt medelintensiv anaerob träning och mycket annat om den görs mer eftertänksamt.
Beskrivningen i bilden "hintar" varför denna övning blir bristfällig när den görs obetänksamt.
- Vad gör denna till en myt?
1: När den används i uppvärmningssyfte. Att vara stillastående i flera minuter för att sen löpa intensivt med snabba ryck och vändningar utan att musklerna har värmts upp innan är vansinnigt eftersom skaderisken blir enorm.
Förslag: Ha den hellre en halvtimme in i passet när spelarna är uppvärmda, koncentrerade, löpvilliga och redo tekniskt.
2: Att de som är sämst passningsspelare får sämst teknisk utveckling. Är man sämst passningsspelare i sin grupp på denna övning får man vara i mitten oftast och får därmed sämst teknisk utveckling fast man kanske behöver det mest. En passningsskicklig spelare har kanske hundrafemtio tillslag på tio minuter medan en sämre kanske bara har femtio.
Förslag: Använd tidsbestämmelser istället - "alla pressar vars en minut". Tidsfördelningen blir mer jämlik samtidigt som de mer passningsskickliga spelarna också får mer anaerob träning.
3: Att "jaga". Kvadraten kan användas som en individuell försvarsövning eftersom den i mitten övar både press- och täckningsteknik. Detta glöms ofta bort för att man är så sugen på att ta bollen.
Förslag: Istället för att tränaren står och ropar "jaga, jaga, jaga!!" är det mycket smartare om denne instruerar i hur spelaren i mitten kan skärma av en motståndare och samtidigt pressa bollhållaren - blir försvararens kvalitet högre ställs även högre krav på passningsteknik och koncentration hos övriga.
4: Fyra ute, en inne. De som står ute behöver knappt röra sig eftersom spelaren i mitten inte kan täcka av alla ytor. Övningen blir därmed ofunktionell eftersom man under match sällan kan ta emot och leverera passningar stillastående samt strunta i att löpa efter passning.
Förslag: Har man tre spelare ute och en inne så måste de utanför röra sig mer för att ta sig ur passningsskugga och skapa ytor och för att kunna ta emot och skydda bollen bättre. Löpningarna blir därmed mer frekventa och med specialiserade, t ex motrörelser och avledande löpningar.
5: Tillslagsbegränsning. Framförallt när det gäller "ett tillslag" eller sk "tving på två" där man måste använda två tillslag. Kvadraten innebär ofta att flytta bollen från en stängd/farlig yta till en öppen yta under kort tid. Med tvång på ett tillslag ökar felprocenten i passningsspelet och det blir låg kvalitet i övningen. Samtidigt kräver vissa situationer ett tillslag och då är det bara korkat att använda två eftersom man ger motståndaren mer tid att erövra bollen.
Förslag: Slopa "Tving på två" och "ett tillslag". Säg, som tränare, att spelarna bör passa bollen med ett tillslag när tillfälle ges och att de ska använda två när de vänder bort från den farliga ytan eftersom det inte är matchlikt att bara få använda ett.
[NJKC]
