Football according to [njkc]

En veckas arbete är över för min del på Sweden Sport Academy och det var en väldigt härlig erfarenhet. Vill förvarna er att detta är ett långt inlägg för två anledningar: 1, det var längesen jag bloggade pga semester och jobb samt 2, det hände mycket under lägret som är nämnvärt.




Första dagen i Helsingborg blir vi ledare såklart överösta med arbete. För egen del var jag definitivt beredd på detta, även om jag var ganska trött efter intensivt midsommarfirande i Göteborg. Två ledare ämnade inte att dyka upp, varför vet jag inte. En tredje valde att åka hem för att "hennes hund var sjuk." Detta kom för lägligt för att inte tolkas som en patetisk bortförklaring men vissa är helt enkelt inte skapta för en viss form av arbete. Jag personligen kan inte göra saker som jag inte är intresserad av - som t ex matematik. Visst kan man känna viss förståelse när någon får känslan av att vara otillräcklig, men det är ändå direkt fegt att inte ens försöka Walk the Line.



När såväl ungdomarna dök upp introducerades jag för arton stycken bestående av tio killar och åtta tjejer - den största gruppen på lägret. Det var enormt spännande att ta hand om både killar och tjejer igen, vilket jag även gjorde förra sommaren under Chelsea Football Camp. Det känns på något vis som att det blir en lugnare stämning när det blandas. Jag hade stor tur att inte få en samling busfrön, första dagen testades såklart vissa gränser men det blev snabbt ett härligt lugn blandat med ömsom harmlösa bus och pranks.


Appropå pranks så var vi ledare inte heller sena med att skoja till det. Jag startade genom att ta loss fjädrar i de ihopfällbara sängarna som vi använde, resultatet blev att man föll i golvet då man ämnade att sätta sig ner i sängen. Som respons flyttades min egen säng till mina spelares rum med en söt lapp som killarna faktiskt köpte. Senare valde fem av oss ledare att samla alla deltagarnas skor i sopsäckar och hälla dem över två andra ledare när de låg och sov. Som svar fyllde de våra tandkrämstuber med fotkräm - som tur var svalde ingen av oss "A Fist Full of Foot Cream" pga olika anledningar.



Ett par nämnvärda aktiviteter i urval var att vi såg HIF ta emot FCK i en tråkig 0-0 match, desto roligare var det att få ta i hand med Erik Edman och se Simon Thern, vars hype är berättigad - vilken mottagningsteknik killen har, behöver inte sakta ner eller ändra riktning! Alexander Gerndt skrev autografer till kidsen och jag fick se några HIF:are spela "gris". Pär Hansson, lagkapten och tredjemålvakt i landslaget, kom och pratade för ungdomarna en av morgnarna. Pär verkade vara en hårt jobbande person och extremt ödmjuk, ni vet: den typen av person man unnar framgång. Hoppas verkligen att hans mål att bli proffs realiseras.


Rent fotbollsmässigt var deltagargruppen jämn, tjejerna höll jämna steg med killarna vilket förslagsvis kan bevisa mångas teorier om att damfotbollen utvecklats enormt under det senaste decenniet. Det kommer däremot tydliga skillnader när killarna når puberteten och kan utveckla mer kraft i allt de gör på planen, men i tretton, fjortonårsåldern kan tjejer verkligen mäta sig med killar. Under träningspassen tränade vi bland annat skott, spelvändningar, passningar, medtagningar med mera.



Det var under fotbollspassen som jag kände att jag kunde koppla av, även om det är den mest krävande delen av arbetet som jag utför så är jag numer så van och bekväm i dessa situationer att allt flyter på. Vad Sweden Sport Academy till viss del saknade var en övergripande tydlighet i sin organisation samt fördelade arbetsuppgifter. I min mening är jag anställd där för att vara fotbollstränare, inte för att städa toaletter. En del av jobbet är såklart att vara spontan, men detta stod inte riktigt i arbetsbeskrivningen och det var också därför jag inte anmälde mig att göra det - andra s.k "arbetsuppgifter" fick jag därmed bita ihop och fixa.



Även om det var viss irritation kring upplägget så är jag nöjd, jag har världens bästa jobb som får instruera drivna fotbollstalanger och det ska inte tas för givet - men jag antar att man blir mer kräsen ju mer man vänjer sig vid god standard. Kärleken till sporten och till ungdomarna gör att all annan skit faktiskt, såhär i efterhand, kan vara acceptabel - och det var ett riktigt lyckat läger.

[NJKC]