Football according to [njkc]

Idag fyllde jag 24 bast, märkligt nog ser jag, till skillnad från vad som känns som många andra, fram emot att bli äldre. Jag är trött på att behöva studera och kan knappt vänta på att jobba med något som jag verkligen kommer att trivas med. Inom förhoppningsvis tre års tid kanske jag har drömyrket - det är inom räckhåll.




Tyvärr blev min födelsedag inte så lyckosam som jag hade velat iochmed att Stehag, där jag spelar, förlorade återigen. För egen del fick jag min första varning för i år (inklusive träningsmatcher och b-lagsmatcher) för något som domaren inte såg. När jag löpte in i offensivt straffområde förbi en motståndare så sparkar denne kille stenhårt rakt över mitt vänstra knä och jag känner att något "hoppar till" - det gjorde såklart skitont och vad som kunde blivit en vass målchans försvann. Bollen var inte i närheten då detta hände och det var en ruskigt ful förseelse, domaren ser inte detta vilket jag har full förståelse för eftersom det är omöjligt att se allt som sker i en svår situation.




Det var en mycket dum varning att ta, det medger jag, men hade jag stått inför samma situation igen så hade jag gjort precis samma sak - jag ångrar inget! Efter att denne motståndare försökt förkorta min karriär med ett par år så kommer ett känsloladdat rus, som alla fotbollsspelare känner igen, där man - i ren frustration av att ligga under med 2-0 mot ett gäng som konstant spelar på gränsen till skadligt - medvetet väljer att slå tillbaka. När jag ska löpa hemåt gör jag en rejäl satsning och hockeytacklar nr 38 som, inte riktigt förväntade sig det, rasar ner i marken. Självklart ropar resten av hans lagkamrater på domaren och en varning blev resultatet, till oss båda ska tilläggas.




Att uppmuntra till fult spel är något jag aldrig kommer att göra och de tränare som man hör säga åt sina spelare att de medvetet ska skada motståndarna är bland den värsta typ av människor som finns. Om en spelare sätter en schysst tackling så har jag inget att ge igen för. I detta fall, då en motståndare gör ett totalt oprovocerat överfall som verkligen riskerar en annan spelares karriär, blir jag genuint förvånad och förbannad. Det är ofattbart hur man som medmänniska inte har mer vett i huvudet än så. Därför plöjde jag honom som ett fält, körde över honom som en vägbula och bredde ut honom som en handduk på stranden - det var inte farligt för honom på längre sikt men det gjorde säkert riktigt ont.




Återigen ska man verkligen vara ödmjuk och försiktig vid liknande situationer och man ska aldrig medvetet sträva efter att skada någon. Vill tillägga att nr 38 hastigt repade sig och spelade matchen ut medan jag, ett par minuter efter incidenten som skedde i drygt 42:e minuten, klev av. Jag undrar vad protokollet för en domare är i detta läge. Han såg inte motståndarens spark och uppenbarligen inte min hämndaktion men ändå väljer han att varna oss båda - är detta egentligen tillåtet? Det var bra att domaren gjorde det eftersom vi båda spelare nog tyckte att det var jämnt efter vad som inträffade och domaren såg därmed till att situationen inte eskalerade.

Har tyvärr sömnsvårigheter igen så det blir nog till att stanna uppe och åka till skolan riktigt tidigt och arbeta ett par timmar. Snart ledigt dock - can't wait.

[NJKC]