"Jag Är Zlatan Ibrahimovic"
Jag har nu tagit del av Zlatans självbiografi via ljudbok, det är med blandade känslor som jag läser den. Det kändes onekligen lämpligt att göra en bokrecension. Man kan skriva en hel högskoleuppsats om denna bok men denna recension är betydligt kortare än så. Jag undviker att spoila för er som inte har läst den.
Jag är Zlatan Ibrahimovic
av Zlatan Ibrahimovic & David Lagercrantz
utgiven av Bonniers, 2011-11-10
ISBN: 9789100126537
Den huvudsakliga anledningen tilll att jag lockas av Zlatans självbiografi är att det finns massvis med berättelser som cirkulerat runt honom och de har jag hört åtskilliga gånger under min uppväxt. Tror att jag var tolv/tretton när jag först hörde talas om honom - den unge, kaxige supertalangen från Rosengård. Det känns på ett sätt som en skyldighet att läsa den också; som lärare/tränare bör man ta del av material som intresserar sina elever/spelare och det är många som diskuterar den. Sagt och gjort, så hookade jag upp mig med ljudboken och har lyssnat på den mestadels medan jag pendlat, städat, diskat, tvättat - sån skit som Zlatan inte behöver göra!
Man känner sympati för honom då Zlatan berättar om sitt sätt att vara och sin syn på vad som hänt honom under årens gång; att våga vara sig själv, att våga hävda sig och att inte ta skit. Han har alltid tagit för sig och armbågat sig fram under sin karriär och han har åstadkommit mycket, framförallt nio ligatitlar, sex guldbollar och bästa Serie A spelare två gånger. Även ett Jerringpris har han där svenska folket röstade fram honom som årets svenska idrottare.
Bakom dessa prestationer märker man tydligt en väldig stolthet och integritet, han har alltid varit noga med att rätt ska vara rätt. I flera situationer har han tidigt satt sig i försvarsposition och undrat vad motparten har för intresse med honom, många vill såklart ha en bit av honom eftersom hans "varumärke" är värt mycket. Det ligger nog kvar från tiden då han var ung i MFF och inte önskvärd av vissa föräldrar och spelare i det pojk- och juniorlag som han spelat för. Det är hans version, såklart kommer allt från hans egen POV men det är tydligt att han är selektiv och tonar ner mycket av de dumheter han har gjort.
Vad som även framgår i subtexten (mina egna, kanske obefogade tolkningar) är Zlatans enorma brist på samarbetsvilja och ödmjukhet inför andra människors kunskaper. Han upprepar ofta "Jag är Zlatan, vem är du?" Han har ofta känt sig utnyttjad av auktoriteter och vägrar vara en bricka i deras spel, vilket kan vara förståeligt. Å andra sidan är han den typ av person som inte villl gå någon annans väg än sin egen. Han respekterar sällan någon annans ord än sitt eget och att ta kritik är som regel obefintligt om man utgår från boken. Det är ingen slump att han gjort sig ovän med Guardiola, van der Vaart, Van Gaal, Cruyff, Deschamps, Ljungberg med fler.
Jag är Zlatan Ibrahimovic
av Zlatan Ibrahimovic & David Lagercrantz
utgiven av Bonniers, 2011-11-10
ISBN: 9789100126537
Den huvudsakliga anledningen tilll att jag lockas av Zlatans självbiografi är att det finns massvis med berättelser som cirkulerat runt honom och de har jag hört åtskilliga gånger under min uppväxt. Tror att jag var tolv/tretton när jag först hörde talas om honom - den unge, kaxige supertalangen från Rosengård. Det känns på ett sätt som en skyldighet att läsa den också; som lärare/tränare bör man ta del av material som intresserar sina elever/spelare och det är många som diskuterar den. Sagt och gjort, så hookade jag upp mig med ljudboken och har lyssnat på den mestadels medan jag pendlat, städat, diskat, tvättat - sån skit som Zlatan inte behöver göra!
Man känner sympati för honom då Zlatan berättar om sitt sätt att vara och sin syn på vad som hänt honom under årens gång; att våga vara sig själv, att våga hävda sig och att inte ta skit. Han har alltid tagit för sig och armbågat sig fram under sin karriär och han har åstadkommit mycket, framförallt nio ligatitlar, sex guldbollar och bästa Serie A spelare två gånger. Även ett Jerringpris har han där svenska folket röstade fram honom som årets svenska idrottare.
Bakom dessa prestationer märker man tydligt en väldig stolthet och integritet, han har alltid varit noga med att rätt ska vara rätt. I flera situationer har han tidigt satt sig i försvarsposition och undrat vad motparten har för intresse med honom, många vill såklart ha en bit av honom eftersom hans "varumärke" är värt mycket. Det ligger nog kvar från tiden då han var ung i MFF och inte önskvärd av vissa föräldrar och spelare i det pojk- och juniorlag som han spelat för. Det är hans version, såklart kommer allt från hans egen POV men det är tydligt att han är selektiv och tonar ner mycket av de dumheter han har gjort.
Vad som även framgår i subtexten (mina egna, kanske obefogade tolkningar) är Zlatans enorma brist på samarbetsvilja och ödmjukhet inför andra människors kunskaper. Han upprepar ofta "Jag är Zlatan, vem är du?" Han har ofta känt sig utnyttjad av auktoriteter och vägrar vara en bricka i deras spel, vilket kan vara förståeligt. Å andra sidan är han den typ av person som inte villl gå någon annans väg än sin egen. Han respekterar sällan någon annans ord än sitt eget och att ta kritik är som regel obefintligt om man utgår från boken. Det är ingen slump att han gjort sig ovän med Guardiola, van der Vaart, Van Gaal, Cruyff, Deschamps, Ljungberg med fler.
När folk i all välmening kritiserar för att han ska utvecklas applicerar han oftast den senare delen av sitt inlärningsmotto "Lyssna, lyssna inte". Jag reagerar starkt på att han tio år efter sin tid i MFF väljer att i sin bok påpeka tillkortakommanden hos sin dåvarande tränare Michael Andersson och lagkaptenen Hasse Mattisson, som är en otroligt respektfull och respektingivande människa. Det måste vara svårt att jobba hårt och leda ligan som laget Malmö FF, medan en kaxig tonåring tar åt sig äran av lagets framgångar i media och löper bort från alla lagkamrater när han gör mål eller assist? De försökte få honom att anpassa sig mer och bli en lagspelare, något som Zlatan lärde sig i Juventus och Inter där han var tongivande. Jag undrar dock om Zlatan hade lärt sig detta tidigare - hade hans väg blivit enklare? Hans fiendelista är förmodligen längre än hans vännerlista. Men det gick ju bra ändå.
Zlatan har gjort sig omöjlig mer än en gång. I Malmö, Ajax, Juventus, schismen i svenska landslaget och i Barcelona. Hans egen integritet har alltid varit viktigast. Man ska spela fotboll för att ha roligt, och för sitt eget nöjes skull men som spelare har man trots sina rättigheter även sina skyldigheter. Vad som minst sagt kan sägas är att man inte vinner Zlatans respekt lättvindigt. De mest positivt betydelsefulla personerna i boken när det kommer till fotboll är antagligen Maxwell, Mino Raiola, Fabio Cappello och José Mourinho. Det är framförallt för att Zlatan fascineras av dem och haft svårt att tyda deras intentioner. Mina favoritkapitel är när han berättar om iskalla Mourinho, och hur mycket han beundrar den mannen.
För er som, precis som mig, följer världsfotbollen är detta en perfekt bok: i vissa lägen känner man enorm sympati för Zlatan och ibland reagerar man på hur självgod han är. I mångas ögon är han en laid-back diamant och en komplett spelare, i andras är han fortfarande pojken som blev kär i sin egen legend. Vad tycker jag? Min åsikt som läsare är inte värd mycket i Zlatans mening - "Jag är Zlatan, vem är du?", vad jag kan säga är att boken är fantastiskt spännande: även om ni är Zlatans största fan eller Zlatans största hater så bör ni läsa den.
[NJKC]
[NJKC]
Kommentarer
Trackback
