Det är en ny Sheriff i stan!
Nu har jag gjort klart med ny klubb! Jag är jätteglad över att testa något som är nytt och spännande i min nya ort Malmö. Såklart hoppas jag på speltid och att utvecklas sålänge jag kan hålla mig skadefri. Det var inte ett jättesvårt beslut trots allt utan det kändes efter en månads testträning naturligt att jag väljer dem. Jag kan förklara varför!
Fd storklubb
Det tar bara fem minuter att cykla från mig till Dalhems IP, där BK Flagg spelar. Stehags AIF, min moderklubb, hade dem i sin serie året innan. Jag spelade inte när vi i SAIF mötte dem, första gången pga kursresa och andra gången pga operation. När jag såg den andra matchen var jag inte glad för hur spelarna agerade - mycket skitsnack och fula filmningar. Men sånt kan man inte döma för mycket av på förhand eftersom det är väldigt vanligt numer. Sagt och gjort, jag tog mig dit. På två internmatcher slog jag flera felpassningar och jag kunde gjort bättre ifrån mig, lite nerver kanske. Trots det hade jag goda förhoppningar eftersom jag sprungit mycket, visat ledaregenskaper och framförallt gjort sex poäng på två 60 minuters matcher (två mål och fyra assist). De andra innermittfältarna i BK Flagg var tekniskt duktiga men gnälliga på sina medspelare och inte löpvilliga. Deras tränare såg gärna att jag kom tillbaka och fortsatte träna med dem.
På väg till träning med BK Flagg, ursäkta fjortisfoto!
För andra gången i mitt liv skulle jag spela match bakfull, nio år sen sist - det kanske inte spelar roll för många men för mig är det en dödssynd. Dagen innan var jag på examensfest hos en nära vän och det hade bestämts sedan länge och matchen bestämdes med väldigt kort varsel, jag föll ganska enkelt för grupptrycket. Det går inte utöver laget eftersom det inte är en seriematch och jag stack åtminstone hem i tid. På morgonen gick jag upp kl nio och tog mig till Limhamn, det tog 30 minuter med bil men jag kom i tid. Väl där träffade jag deras tränare som verkade både schysst och ambitiös. Jag hade inte tränat med dem alls, ändå ville han att jag skulle testa som mittback. I somras hade vi mött dem i en träningsmatch med Stehag och jag fick beröm av Limhamns tränare efteråt. För laget gick det dåligt mot Perstorp på konstgräset i Höör och vi låg under med 3-0 i halvtid då jag kom in. Andra halvlek vann vi med 1-0 och det gick bra för mig. Spelade så enkelt som jag kunde och försökte koncentrera mig på att vinna närkamper och djupledspassningar. Det är faktiskt roligt att spela mittback och få det ansvaret, man är (förutom målvakten) sista utposten och måste alltid vara beredd på att stoppa skickliga spelare. Ledarna i Limhamns FF ville att jag skulle komma tillbaka och träna med dem.
Avskyr att ta bilder framför spegel, men det kändes "skumt" att lira i denna tröja,
därav minen och anledningen till att ta fotot.
Som spelare vill man alltid känna sig välkomnad och jag hörde av mig till fyra klubbar - alla seriekonkurrenter. IFK Malmö föll ur ganska snabbt. En väldigt bra vän till mig hade fått ett kontraktsförslag av dem och att få spela med honom igen hade gett mig rejält med glädje. Men den spelarcirkus och ruljans som var där kändes övermäktig för mig och med min skadebenägenhet har jag bara x antal provträningar i mig. Det blev ingen uppföljning med IFK Malmö, även om jag var välkommen att träna med dem. Kanske dumt att jag fick lite prestationsångest men det får tiden utvisa.
Fd storklubb
Det tar bara fem minuter att cykla från mig till Dalhems IP, där BK Flagg spelar. Stehags AIF, min moderklubb, hade dem i sin serie året innan. Jag spelade inte när vi i SAIF mötte dem, första gången pga kursresa och andra gången pga operation. När jag såg den andra matchen var jag inte glad för hur spelarna agerade - mycket skitsnack och fula filmningar. Men sånt kan man inte döma för mycket av på förhand eftersom det är väldigt vanligt numer. Sagt och gjort, jag tog mig dit. På två internmatcher slog jag flera felpassningar och jag kunde gjort bättre ifrån mig, lite nerver kanske. Trots det hade jag goda förhoppningar eftersom jag sprungit mycket, visat ledaregenskaper och framförallt gjort sex poäng på två 60 minuters matcher (två mål och fyra assist). De andra innermittfältarna i BK Flagg var tekniskt duktiga men gnälliga på sina medspelare och inte löpvilliga. Deras tränare såg gärna att jag kom tillbaka och fortsatte träna med dem.
På väg till träning med BK Flagg, ursäkta fjortisfoto!
För andra gången i mitt liv skulle jag spela match bakfull, nio år sen sist - det kanske inte spelar roll för många men för mig är det en dödssynd. Dagen innan var jag på examensfest hos en nära vän och det hade bestämts sedan länge och matchen bestämdes med väldigt kort varsel, jag föll ganska enkelt för grupptrycket. Det går inte utöver laget eftersom det inte är en seriematch och jag stack åtminstone hem i tid. På morgonen gick jag upp kl nio och tog mig till Limhamn, det tog 30 minuter med bil men jag kom i tid. Väl där träffade jag deras tränare som verkade både schysst och ambitiös. Jag hade inte tränat med dem alls, ändå ville han att jag skulle testa som mittback. I somras hade vi mött dem i en träningsmatch med Stehag och jag fick beröm av Limhamns tränare efteråt. För laget gick det dåligt mot Perstorp på konstgräset i Höör och vi låg under med 3-0 i halvtid då jag kom in. Andra halvlek vann vi med 1-0 och det gick bra för mig. Spelade så enkelt som jag kunde och försökte koncentrera mig på att vinna närkamper och djupledspassningar. Det är faktiskt roligt att spela mittback och få det ansvaret, man är (förutom målvakten) sista utposten och måste alltid vara beredd på att stoppa skickliga spelare. Ledarna i Limhamns FF ville att jag skulle komma tillbaka och träna med dem.
Avskyr att ta bilder framför spegel, men det kändes "skumt" att lira i denna tröja,
därav minen och anledningen till att ta fotot.
Under denna månad tränade jag med en tredje klubb: Lilla Torg FF. Jag hörde på förhand olika människors förutfattade meningar om att Lilla Torg inte tar hand om sina spelare, att stämningen är usel och att ekonomin gör att alla andra resurser är värdelösa. Jag ringde upp deras tränare, Terje, som var angelägen om att jag skulle provträna. Lilla Torg åkte ur div. 3 förra året och tog fyra poäng på hela säsongen, vilket talar för sig själv. Terje och andretränaren Fredrik tog över dem under hösten, nu när det är omstart i div. 4 får de arbetsro, de kan bygga från grunden, utveckla spelarna de vill ha kvar och ta in spelare som passar dem. Terje kände även Hasse Mattisson, som kom på tal eftersom jag varit tränare för Höörs IS J lag där Hasse är A lagstränare.
Jag stötte på Hasse ett par dagar senare på Swedbank Stadion, han sa att Terje hade ringt upp honom. Det gladde mig att Hasse hade berättat för Terje att jag kunde göra enorm nytta för Lilla Torg, Hasse menade också att han hade fullt förtroende för Terje. Efter det tränade jag med dem och stortrivdes; är det inte roligare att vara delaktig och få en chans att bygga upp något än att värvas till någon random klubb som försöker vara sensationskapande? Jag är övertygad om att den goda vilja som tränarna och majoriteten av spelarna visar kommer ge avtryck i seriespel och sända de positiva signaler som klubben är värd.
Ny klubb, nya lagkamrater, nytt omklädningsrum etc.
Jag stötte på Hasse ett par dagar senare på Swedbank Stadion, han sa att Terje hade ringt upp honom. Det gladde mig att Hasse hade berättat för Terje att jag kunde göra enorm nytta för Lilla Torg, Hasse menade också att han hade fullt förtroende för Terje. Efter det tränade jag med dem och stortrivdes; är det inte roligare att vara delaktig och få en chans att bygga upp något än att värvas till någon random klubb som försöker vara sensationskapande? Jag är övertygad om att den goda vilja som tränarna och majoriteten av spelarna visar kommer ge avtryck i seriespel och sända de positiva signaler som klubben är värd.
Ny klubb, nya lagkamrater, nytt omklädningsrum etc.
Jag är glad och stolt över att få spela för Lilla Torg 2012. Det är många som provtränat men inte många som fått chansen. Det handlar väl mest om att jag tog för mig och att jag har tränat/jobbat hårt. På åtta dagar har jag spelat en match och tränat sju gånger (3 gympass, 2 kickboxningspass och 2 fotbollsträningar). Trots det känner jag mig inte sliten och jag kommer att fortsätta träna hårt på egen hand tills försäsongen startar om sju veckor, så att jag är i god form. Det känns riktigt spännande med nya lagkamrater och nu gäller det att hitta sin egen roll i ett redan skitbra gäng.
Fotboll är kul!
[NJKC]
Fotboll är kul!
[NJKC]
Kommentarer
Trackback
