Provträning

Detta blir ett personligt inlägg, kanske inte spännande för er som hoppas på kommentarer om någon särskild händelse som var nyss - måste däremot bara som hastigast nämna att City's United kross var omöjlig, hade aldrig på tusen gissningar kommit fram till det resultatet. Och Balotelli, fan vilken skön målgest, det behövs spexare och rubrikskapare som honom inom fotbollen.




Efter att ha varit aktiv
och kontaktat klubbar, och faktiskt även själv blivit kontaktad (!) så står det klart att jag ska provträna med inte mindre än fyra klubbar under frimånaden... Låter det sjukt? Ja, ganska faktiskt. Det är nog inget jag hade rekommenderat till andra men situationen blev som sådan. Kontaktade själv två klubbar som var väldigt välkomnande, sen blev jag uppringd av två andra och då är man bra dum om man tackar nej. Samtliga lag är från min nya ort, Malmö, dit jag flyttade för snart två månader senare och alla lag är starka och hårdsatsande mot högre divisioner. Det är iaf ett av dessa lag som jag verkligen hoppas mest på att spela för, sen får vi se om jag räcker till.




Nu är detta bara, som sagt, provträningar och i ärlighetens namn är jag inte ens säker om jag vill lämna min moderklubb där lagkamraterna är too good to be true - stämningen där är trots allt väldigt unik. Stehag klarade sig kvar i division fem, det kanske känns obetydligt för er läsare som sitter hundratals kilometer härifrån men för oss involverade var det en bestående lättnadskänsla då vi under hela hösten oroat oss för att sätta krokben på oss själva och trilla ur serien. Det kvittar nog i vilken skala det gäller, alla som spelat den typen av matcher vet hur viktigt det är för de som är inblandade. Särskilt när det kom mot lokalkonkurrenten Hörby FF där vi alltid haft heta derbyn. Sett över båda matcherna så var de ganska märkliga, men vi var i slutändan hårdare, tyngre och elakare vilken innebär att vi är kvar i femman och de är kvar i sexan.




Samtidigt måste jag prestera under provträningarna, annars är en flytt inte att tala om. Senast jag var iväg på provträning var jag nitton, alltså fem år sedan, med Höörs IS - men då gick det riktigt bra och Höör var snäppet vassare än de lag som gäller nu, samtidigt som jag själv när jag är kry är ett snäpp vassare än vad jag var då. Turligt nog blir jag väldigt sällan nervös, kanske är för trög för det då jag alltid tror att det löser sig av sig självt, ibland blir det så och ibland inte. Det kanske är en konsekvens av brottarmatcherna från barndomen där nervositeten inför större matcher där var extremt mer påtaglig än inför vilken fotbollsmatch som helst. Det är iaf något jag inte behöver tänka på, det är som de säger bara att köra på. För er som bryr er: håll gärna tummarna, det kan behövas!

[NJKC]

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0