The Troops Have Arrived
Hur fan tänker Maradona när han inte tar ut Zanetti och Cambiasso? Att den kotten tagit över Argentina är helt otroligt från första början och nu visas hans inkompetens ytterligare. Även Gago och Riquelme bör väl vara topp 30 spelare i Argentina? Att Diego inte mäktar med att lämna in spelartruppen (vilken är gravt felaktig) i tid får mig att tro att han har legat och slappat á la playa i ett par veckor istället för att på allvar ta ut en trupp som ska kunna utmana om VM bucklan. Det blir extremt spännande att se "Hybris" startelva mot "Lager" när VM kickar igång om mindre än en månad (Can't Wait!), och jag hoppas att den ödmjuke sörmlänningen tvålar till Diego rejält.
En annan inkompetent tränare är Raymond Domenech och att Karim Benzema och Patrick Vieira nobbas för storheter som Gignac från Toulouse och Fanni från Rennes är bortom min förståelse. De är dock i fint sällskap eftersom "Petit Raymond" petat spelare som Ludovic Giuly, Robert Pires, Phillippe Méxes, Grégory Coupet m fl. Amatör astrologen Raymond sparkades konstigt nog inte efter Frankrikes urusla prestation i EM senast och i detta VM har han ingen Zidane, Makéléle eller Thuram som räddare i nöden. Det kommer bli trist att se nya kravaller i Paris i juli månad.
Marcello Lippi är en klok man och jag har alltid beundrat honom, vem kan inte göra det? En av de största tränarna i världen alla kategorier går inte att underskatta och att lämna kvar Francesco Totti och Luca Toni hemma i Rom är ett genidrag med tanke på att storleken på Tottis ego ser till att inga andra spelare får rum i omklädningsrummet samtidigt som Lippi med all sannolikhet kan ta snabbare djupledslöpningar än den slöe trettian. Bråkstakarna Antonio Cassano och Mario Balotelli är inte heller välkomna, det är tufft att släppa fyra väldigt duktiga anfallare men med tanke på hur illa dessa sköter sig så behövs de inte heller. Vi får hoppas att Iaquinta, Borriello, Rossi och Gilardino kan motsvara nationens tunga förväntningar. Lippi däremot har återvänt som den VM hjälte han är för att rädda Italien från en repris av deras senaste mästerskapsfiasko. Klarar Italien av att försvara sin titel? Räkna inte ut dem!
Ingen Ronaldinho... väntat och förståeligt. Han har fått sina chanser att sköta sig men inte tagit dem. Gällande Adriano så har han för många personliga problem. Gällande Pato så var hans skadebekymmer för stora för att behandla, det är smartare av Dunga att ta ut en spelare som kan göra ett intryck, och Pato behöver inte vara orolig: det kommer fler tåg.
Englands trupp ser på pappret mäktig ut, förutom på målvaktssidan. Joe Hart är väldigt spännande men jag misstänker att Capello fegar ur och spelar David James som varit bedrövlig för Portsmouth i år. Det är roligt att en härlig lirare som Carragher är med igen men frågan är om han kommer med i den slutgiltiga 23 mannatruppen, isåfall är det på Matthew Upson eller Ledley King's bekostnad. Jag hoppas personligen på att Milner, Walcott och Huddlestone inte blir petade - England behöver lite ungdomlig fart.
Spanien har en löjligt bra trupp... vi kan lämna det där.
[NJKC]
Mira: Nosotros Salvador!
En annan inkompetent tränare är Raymond Domenech och att Karim Benzema och Patrick Vieira nobbas för storheter som Gignac från Toulouse och Fanni från Rennes är bortom min förståelse. De är dock i fint sällskap eftersom "Petit Raymond" petat spelare som Ludovic Giuly, Robert Pires, Phillippe Méxes, Grégory Coupet m fl. Amatör astrologen Raymond sparkades konstigt nog inte efter Frankrikes urusla prestation i EM senast och i detta VM har han ingen Zidane, Makéléle eller Thuram som räddare i nöden. Det kommer bli trist att se nya kravaller i Paris i juli månad.
Ingen Zidane i VM... känns tomt.
Marcello Lippi är en klok man och jag har alltid beundrat honom, vem kan inte göra det? En av de största tränarna i världen alla kategorier går inte att underskatta och att lämna kvar Francesco Totti och Luca Toni hemma i Rom är ett genidrag med tanke på att storleken på Tottis ego ser till att inga andra spelare får rum i omklädningsrummet samtidigt som Lippi med all sannolikhet kan ta snabbare djupledslöpningar än den slöe trettian. Bråkstakarna Antonio Cassano och Mario Balotelli är inte heller välkomna, det är tufft att släppa fyra väldigt duktiga anfallare men med tanke på hur illa dessa sköter sig så behövs de inte heller. Vi får hoppas att Iaquinta, Borriello, Rossi och Gilardino kan motsvara nationens tunga förväntningar. Lippi däremot har återvänt som den VM hjälte han är för att rädda Italien från en repris av deras senaste mästerskapsfiasko. Klarar Italien av att försvara sin titel? Räkna inte ut dem!
Repris?
Ingen Ronaldinho... väntat och förståeligt. Han har fått sina chanser att sköta sig men inte tagit dem. Gällande Adriano så har han för många personliga problem. Gällande Pato så var hans skadebekymmer för stora för att behandla, det är smartare av Dunga att ta ut en spelare som kan göra ett intryck, och Pato behöver inte vara orolig: det kommer fler tåg.
- "You Can Do It!"
Englands trupp ser på pappret mäktig ut, förutom på målvaktssidan. Joe Hart är väldigt spännande men jag misstänker att Capello fegar ur och spelar David James som varit bedrövlig för Portsmouth i år. Det är roligt att en härlig lirare som Carragher är med igen men frågan är om han kommer med i den slutgiltiga 23 mannatruppen, isåfall är det på Matthew Upson eller Ledley King's bekostnad. Jag hoppas personligen på att Milner, Walcott och Huddlestone inte blir petade - England behöver lite ungdomlig fart.
En av årets sensationer i Premier League: James Milner, Aston Villa.
Spanien har en löjligt bra trupp... vi kan lämna det där.
[NJKC]
Ultimate Bad-Asses
En fotbollsmatch innehåller som regel fler dykningar än en simtävling numer och det är verkligen trist. Vad som är ännu värre är att fler och fler verkar anse att det är en del av sporten och därmed okej. Det är inte okej och för att begränsa detta filmande måste vi vettiga fotbollsentusiaster som allmän opinion understyrka det. All briljans som vissa fotbollsspelare besitter blir som bortblåst och det är svårt att verkligen respektera dem som sportsmän efter ett riktigt smarrigt längdhopp.
De som sysslar med tuffare sporter, t ex diverse kampsporter, rugby, ishockey etc. får verkligen vatten på kvarnen i deras påståenden om att fotboll är en kärringsport när man ser fullvuxna män rulla runt på marken likt en hund gör i leran efter en schysst, eller till och med obefintlig, tackling. Till alla er som ibland känner att fotboll har blivit en sport för mesar: kom ihåg att dessa riktiga karlakarlar får en boxningsmatch att se ut som en kittlingstävling!
I enormt behov av anger management och med galna tacklingar på Gareth Southgate, Tim Cahill och Neil Pointon på sitt CV är Roy Keane förevigad som ett genuint "Ultimate Bad-Ass". Upptäckt av en annan profil, Brian Clough, gjorde "Keano" entré på de stora arenorna för Nottingham Forrest där han som en lovande dynamo tog plats på innermittfältet. Efter en grov felpassning resulterande i ett baklängesmål fick Roy en käftsmäll av en ursinnig Clough tillbaka inne i det trygga omklädningsrummet. Istället för att lämna Forrest förklarade Keane för media att han förstod Brian's ilska eftersom manageryrket är väldigt påfrestande och att han var tacksam för att få en ny chans i startelvan. "All Man" eller...? Keane tog ett riskfyllt beslut att i, bokstavligt talat, sista sekund bryta sitt kontraktsförslag från Blackburn och istället skriva på för Manchester United där han vann åtta Premier League titlar och fyra FA cup titlar mellan säsongerna 92/93-04/05. Under dessa år hann Roy med elva röda kort men ett av dem var inte hans hämndaktion på Alf-Inge Haaland... minns ni den?
En av de största hårdingarna som kommit från Sverige är Malmösonen Stefan Schwarz. Med tyskt påbrå hade svensk fotboll sällan sett en så atletiskt begåvad ung man när han och Jonas Thern under åttio och nittiotal ägde mittfältet för Malmö FF, Benfica och sedan även i det svenska landslaget. Den störste träningsnarkomanen under åttiotalet spelade enormt stor roll för Sverige under EM -92 och VM -94 med sitt uppoffrande spel. Till skillnad från många andra tuffa spelare var Schwarz inte mentalt rubbad utan bara beslutsam. Han gjorde väldigt sällan vansinnestacklingar, efterslängare eller hämndaktioner och som renhårig mittfältsrese står Schwarz för hur fotboll bör spelas: taktiskt, modigt och med bestämdhet.
En hårding som inte förärade oss som spelare var den stolte domaren Pierluigi Collina. Med en uppsyn som skriker medeltida vampyr räckte en enda blick från mannen av Bologna för att skrämma den mest hårdnackade spelaren. Av många ansedd som den bäste domaren genom tiderna var Collina inte bara hård som sten utan agerade med stor pondus gentemot spelarna innan, under och efter match: han respekterade dem till de missbrukade hans förtroende. 1996 dömde han sin första stora internationella match då Nigeria slog Argentina i finalen av de Olympiska Spelen och åtta år senare nådde han 45 års ålder, innebärande att han var för gammal för att dömma å FIFAs vägnar. Collina undvek Serie A skandalen utan anklagelser och åtal, vilket säger mycket om hans integritet när han vägrade att ta emot mutor från en maffioso som Luciano Moggi. Det är tråkigt att domare har ett bäst före datum när inte spelare har det och även om Collinas briljans nästan pressade upp åldersgränsen så är det sorgligt att vi aldrig mer kommer att få se honom dela ut kort och stirra ut fler världstjärnor.
Hade kännt mig ganska liten om jag vore Kezman.
En finslipad glidtacklingsdiamant är den ständigt dominante mittbacken Carles Puyol. Med sitt hårsvall á Kevin Sorbo's "Hercules" ser han ut som en 80-tals popsångare men skenet bedrar för när den explosive katalanen sätter fart så vill man verkligen inte stå i vägen. Tro det eller ej, men Carles startade sin karriär som målvakt men efter en axelskada skolades han om till anfallare... jag hade ingen aning om att det gick att skada Puyol. EM segern med Spanien senast kan toppas med ett guld i sommarens VM, kommer han att lägga locktången på hyllan efter det isåfall? I tio år har han hindrat frilägen för världens bästa anfallare och jag hoppas på minst fem år till av hans genialitet. Framröstad till "Europas Bästa Mittback" fyra gånger bevisar han att man ändå kan vara ett "Ultimate Bad-Ass" genom finess snarare än brutalitet.
Carles El Grande
"Kah-Kaaaaah, Kah-Kaaaaah!"
De som sysslar med tuffare sporter, t ex diverse kampsporter, rugby, ishockey etc. får verkligen vatten på kvarnen i deras påståenden om att fotboll är en kärringsport när man ser fullvuxna män rulla runt på marken likt en hund gör i leran efter en schysst, eller till och med obefintlig, tackling. Till alla er som ibland känner att fotboll har blivit en sport för mesar: kom ihåg att dessa riktiga karlakarlar får en boxningsmatch att se ut som en kittlingstävling!
Vem har spillt grädde på Terry's tröja...?
I enormt behov av anger management och med galna tacklingar på Gareth Southgate, Tim Cahill och Neil Pointon på sitt CV är Roy Keane förevigad som ett genuint "Ultimate Bad-Ass". Upptäckt av en annan profil, Brian Clough, gjorde "Keano" entré på de stora arenorna för Nottingham Forrest där han som en lovande dynamo tog plats på innermittfältet. Efter en grov felpassning resulterande i ett baklängesmål fick Roy en käftsmäll av en ursinnig Clough tillbaka inne i det trygga omklädningsrummet. Istället för att lämna Forrest förklarade Keane för media att han förstod Brian's ilska eftersom manageryrket är väldigt påfrestande och att han var tacksam för att få en ny chans i startelvan. "All Man" eller...? Keane tog ett riskfyllt beslut att i, bokstavligt talat, sista sekund bryta sitt kontraktsförslag från Blackburn och istället skriva på för Manchester United där han vann åtta Premier League titlar och fyra FA cup titlar mellan säsongerna 92/93-04/05. Under dessa år hann Roy med elva röda kort men ett av dem var inte hans hämndaktion på Alf-Inge Haaland... minns ni den?
"Come on, Alfie: It's a derby, innit?"
En av de största hårdingarna som kommit från Sverige är Malmösonen Stefan Schwarz. Med tyskt påbrå hade svensk fotboll sällan sett en så atletiskt begåvad ung man när han och Jonas Thern under åttio och nittiotal ägde mittfältet för Malmö FF, Benfica och sedan även i det svenska landslaget. Den störste träningsnarkomanen under åttiotalet spelade enormt stor roll för Sverige under EM -92 och VM -94 med sitt uppoffrande spel. Till skillnad från många andra tuffa spelare var Schwarz inte mentalt rubbad utan bara beslutsam. Han gjorde väldigt sällan vansinnestacklingar, efterslängare eller hämndaktioner och som renhårig mittfältsrese står Schwarz för hur fotboll bör spelas: taktiskt, modigt och med bestämdhet.
Sugen på comeback, Stefan?
En hårding som inte förärade oss som spelare var den stolte domaren Pierluigi Collina. Med en uppsyn som skriker medeltida vampyr räckte en enda blick från mannen av Bologna för att skrämma den mest hårdnackade spelaren. Av många ansedd som den bäste domaren genom tiderna var Collina inte bara hård som sten utan agerade med stor pondus gentemot spelarna innan, under och efter match: han respekterade dem till de missbrukade hans förtroende. 1996 dömde han sin första stora internationella match då Nigeria slog Argentina i finalen av de Olympiska Spelen och åtta år senare nådde han 45 års ålder, innebärande att han var för gammal för att dömma å FIFAs vägnar. Collina undvek Serie A skandalen utan anklagelser och åtal, vilket säger mycket om hans integritet när han vägrade att ta emot mutor från en maffioso som Luciano Moggi. Det är tråkigt att domare har ett bäst före datum när inte spelare har det och även om Collinas briljans nästan pressade upp åldersgränsen så är det sorgligt att vi aldrig mer kommer att få se honom dela ut kort och stirra ut fler världstjärnor.
Hade kännt mig ganska liten om jag vore Kezman.
Rekordet i snabbast bokning innehar Vinnie Jones när han efter 3 sekunder erhöll en varning efter en foul på Dana Whitehouse. Den store walesaren bildade tillsammans med Dennis Wise, John Fashanu, Lawrie Sanchez och Wally Downes "The Crazy Gang" från Wimbledon som vann FA cupen 1988 och att kalla dem galna är nästan att tona ner deras beteende. De var kända för sin extremt våldsamma spelstil och deras ständiga förmåga att spela varandra spratt utanför planen, men det verkade fungera som god team-building. Två år dessförinnan vann "Bullet-tooth Tony" divison två i Sverige med IFK Holmsund, vilket också är en tung merit. Vissa spelare är 50 procent teknik och 50 procent hårdhet, Vinnie Jones var under sin karriär 100 procent "Bad-Ass" och har en imponerande kvot i domarnas svarta bok, tolv röda kort talar sitt tydliga språk.
Har hört talas om flygande holländare men inte om flygande walesare.
En finslipad glidtacklingsdiamant är den ständigt dominante mittbacken Carles Puyol. Med sitt hårsvall á Kevin Sorbo's "Hercules" ser han ut som en 80-tals popsångare men skenet bedrar för när den explosive katalanen sätter fart så vill man verkligen inte stå i vägen. Tro det eller ej, men Carles startade sin karriär som målvakt men efter en axelskada skolades han om till anfallare... jag hade ingen aning om att det gick att skada Puyol. EM segern med Spanien senast kan toppas med ett guld i sommarens VM, kommer han att lägga locktången på hyllan efter det isåfall? I tio år har han hindrat frilägen för världens bästa anfallare och jag hoppas på minst fem år till av hans genialitet. Framröstad till "Europas Bästa Mittback" fyra gånger bevisar han att man ändå kan vara ett "Ultimate Bad-Ass" genom finess snarare än brutalitet.
Carles El Grande
För egen del är det match både fredag och lördag och det ska bli jätteroligt! Ska anamma ovanstående Ultimate Bad-Asses spelstilar och dra på mig minst tre gula kort...
[NJKC]
[NJKC]
Mellanbror mot Lillebror
... och vann gjorde mellanbror. Nu har dessa lag ingen anknytning till varandra rent traditionellt - däremot är Atletico ett medelbra lag i Europa och Fulham ett sämre lag i Europa... rent traditionellt. Efter en sprakande första halvlek blev resten av matchen en lång väntan på straffavgörande men då har Diego Forlán fräckheten att med sitt andra mål för kvällen avgöra matchen med bara ett par minuter kvar av förlängningen.
Världens första Uefa Europa League trofé blir alltså färgad i rött/vitt/blått. Ett lag som inte avgjorde åttondelsfinal, kvartsfinal eller semifinal står nu som segrare för en turnering av stor prestige samt ekonomiskt värde. Har tagit upp det innan och jag gör det igen: det måste göras något åt bortamålsregeln. Sporting Lissabon, Valencia och Liverpool blir här drabbade och vad är det som säger att de är mindre värdiga finalister än Atlético Madrid? Ikväll fick jag åtminstone bevisat för mig att Forlán i alla lägen är värd sin vikt i guld ur en skara slitna spanjacker. Den torftiga vistelsen i La Liga har inte besudlat Atléticos framfart i Europa och jag undrar om de har gått in mer för denna turnering? Kan vara smart, det är nog roligare att vinna en tung titel än att komma nia i ligan istället för sexa och på det sättet garantera Europa spel även nästa år.
Fulham - om journalisten själv får välja. Det engelska folket och den engelska presskåren har inte gjort någon hemlighet av att de stöttar Roy's mannar till hundra procent, och de borde de inte hålla tyst om när de inte på riktigt varit representerade i denna upplaga av Champions League. Jag ifrågasätter dock hur svensk media är så subjektiv genom att involvera oss svenskar i finalen genom David Elm, Fredrik Stoor och Roy Hodgson. Stoor sitter förmodligen och putsar Chris Baird's skor just nu, alla visste att Elms chanser till inhopp i denna final var lika stora som att Wigan skulle slå Chelsea på Stamford Bridge och Roy är INTE svensk hur gärna vi än vill det. Det å sido, vilka höll jag på? Fulham såklart! Men jag är i en position där jag inte behöver vara objektiv.
Snart har vi nöjet att bevittna avgörandet i både Serie A och La Liga men utgången känns väldigt given. För mitt Barca var chocken av att inte spela CL final tillräckligt stor för att sätta Pep i värvartakterna igen, nu gör han sig säkert av med ett par spelare som inte håller tillräckligt hög standard i truppen *HOST* Yaya Touré *HOST*. Skrattade för mig själv när jag två dagar efter att jag blickat mot stjärnan i det blå och önskat mig en viss David Villa i laget och vips: det är på gång!
Inter irriterar mig, i dagsläget är det så, men Roma irriterar mig oändligt mycket mer. Att den italienska cupfinalen spelas på Olympiastadion i Rom är löjeväckande när inhemska finaler alltid ska spelas på neutral mark, att arrangörerna valde att spela AS Romas intågsmusik även denna gång är att kasta bensin på elden. Damen som Roma har som ordförande är en av de mest skräniga någonsin och kastar ur sig anklagelser och glåpord till höger och vänster medan Moratti betraktar det mesta lite som Forrest Gump: ödmjukhet blandad med mild optimism. Min irritation kring Inter och Roma som lag kan enkelt sammanfattas genom skitsnackarna Mario Ballotelli och Francesco Torri: Ballotelli är störig men Totti är ett kräk.
[NJKC]
Världens första Uefa Europa League trofé blir alltså färgad i rött/vitt/blått. Ett lag som inte avgjorde åttondelsfinal, kvartsfinal eller semifinal står nu som segrare för en turnering av stor prestige samt ekonomiskt värde. Har tagit upp det innan och jag gör det igen: det måste göras något åt bortamålsregeln. Sporting Lissabon, Valencia och Liverpool blir här drabbade och vad är det som säger att de är mindre värdiga finalister än Atlético Madrid? Ikväll fick jag åtminstone bevisat för mig att Forlán i alla lägen är värd sin vikt i guld ur en skara slitna spanjacker. Den torftiga vistelsen i La Liga har inte besudlat Atléticos framfart i Europa och jag undrar om de har gått in mer för denna turnering? Kan vara smart, det är nog roligare att vinna en tung titel än att komma nia i ligan istället för sexa och på det sättet garantera Europa spel även nästa år.
Fulham - om journalisten själv får välja. Det engelska folket och den engelska presskåren har inte gjort någon hemlighet av att de stöttar Roy's mannar till hundra procent, och de borde de inte hålla tyst om när de inte på riktigt varit representerade i denna upplaga av Champions League. Jag ifrågasätter dock hur svensk media är så subjektiv genom att involvera oss svenskar i finalen genom David Elm, Fredrik Stoor och Roy Hodgson. Stoor sitter förmodligen och putsar Chris Baird's skor just nu, alla visste att Elms chanser till inhopp i denna final var lika stora som att Wigan skulle slå Chelsea på Stamford Bridge och Roy är INTE svensk hur gärna vi än vill det. Det å sido, vilka höll jag på? Fulham såklart! Men jag är i en position där jag inte behöver vara objektiv.
Snart har vi nöjet att bevittna avgörandet i både Serie A och La Liga men utgången känns väldigt given. För mitt Barca var chocken av att inte spela CL final tillräckligt stor för att sätta Pep i värvartakterna igen, nu gör han sig säkert av med ett par spelare som inte håller tillräckligt hög standard i truppen *HOST* Yaya Touré *HOST*. Skrattade för mig själv när jag två dagar efter att jag blickat mot stjärnan i det blå och önskat mig en viss David Villa i laget och vips: det är på gång!
Inter irriterar mig, i dagsläget är det så, men Roma irriterar mig oändligt mycket mer. Att den italienska cupfinalen spelas på Olympiastadion i Rom är löjeväckande när inhemska finaler alltid ska spelas på neutral mark, att arrangörerna valde att spela AS Romas intågsmusik även denna gång är att kasta bensin på elden. Damen som Roma har som ordförande är en av de mest skräniga någonsin och kastar ur sig anklagelser och glåpord till höger och vänster medan Moratti betraktar det mesta lite som Forrest Gump: ödmjukhet blandad med mild optimism. Min irritation kring Inter och Roma som lag kan enkelt sammanfattas genom skitsnackarna Mario Ballotelli och Francesco Torri: Ballotelli är störig men Totti är ett kräk.
[NJKC]
