Football according to [njkc]

Det har under veckans gång börjat spekuleras kring den nya säsongen av Allsvenskan. Med största sannolikhet beror det på januariturnén för landslaget, som bara tar med sig allsvenska spelare, samt Copa del Sol där Malmö FF och IFK Göteborg deltar i år. Våra regerande mästare Malmö blev stoppade av Spartak Moskva i åttondelsfinal med 2-1, däremot var förlusten inte bitter i MFF lägret. Roland Nilsson hävdade efteråt att flera spelare varit febersjuka och därför blivit satta åt sidan, lägg därtill att de hade gott om chanser att kvittera under de sista tio minuterna. Malmö kan få två matcher till, förutsatt att de besegrar Rapid Bukarest som förlorade mot Rosenborg på straffar. IFK Göteborg imponerade mot Tromsö och möter nu FC Karpaty - ett överkomligt motstånd.




Elfsborg som kommer att kriga i toppen för sjätte året i följd slog ett tamt Helsingborg och det utan nyförvärvet David Elm samt med uppflyttade juniorspelare; Calle och Anton Wede fanns i startelvan, liksom Johan Larsson och Niklas Hult - det ska nämnas att dessa spelare är 20 år gamla. 19-årige Anton Lans och 18-årige Oscar Hiljemark fick också hoppa in. Helsingborg har gjort sig av med två starka spelare från fjolåret; Joel Ekstrand, Udinese och Marcus Lantz, Landskrona BOIS - själv hoppas jag att de har yngre förmågor som kan fylla på underifrån (t ex Simon Thern om han är redo) och kanske ett nyförvärv som ger extra spetskompetens, t ex Peter Larsson från FC Köpenhamn.




För egen del är det dessa fyra lag som verkar störst just nu, men intressant är situationen för flera andra lag som t ex Halmstad som ligger i ett skifte när Josep Clotet Ruiz (fd Ass i MFF) tagit över efter Janne Andersson - två män med helt olika stilar. Med spansk flärd spottar kanske Halmstad upp sig efter några år av tråkigt spel? Ska de dock lyckas med det behöver de en toppforward vilket de har haft brist på ett bra tag. På tal om Janne Andersson så har han tagit över nykomlingarna IFK Norrköping, som jag välkomnar stort, vilka kommer från en stark säsong i Superettan. De har varit aktiva under transferfönstret och värvat Abbas Hassan (Mv), Mathias Florén (B), Astrit Ajdarevic (MF), Martin Smedberg (MF) och Joonas Tamm (FW), de verkar ha föredetta Allsvenska profilerna Johan Arneng och Bobbie Friberg da Cruz på gång utöver dessa. Jag hoppas att de kan röra om i grytan och slå sig in i Allsvenskan igen där de hör hemma.




Gällande januariturnén så gav den hintar om vilka spelare som närmat sig en plats i EM kvaltruppen mot Moldavien. De spelare som har bäst chans på detta (förutom Anders Svensson såklart) bör vara Alexander Gerndt, Tobias Hysén, Adam Johansson, Gische Molins och Jiloan Hamad. Vidare så undrar jag över statusen på t ex Joel Ekstrand (Udinese), Jonas Olsson (WBA), Ivo Pekalski (Malmö FF), Samuel Holmén (Istanbul B.B), Denni Avdic (Werder Bremen) och Marcus Rosenberg (Racing). De skulle kunna få sin chans i träningsmatcherna på Cypern.




De som definitivt borde vara med av de som ännu inte är "hemma" i landslaget är Albin Ekdal (Bologna), Jonas Olsson (WBA), Martin Olsson (Blackburn) och Kennedy (Racing). Alla dessa har haft starka säsonger i sina klubblag och har flera landskamper i sig. Fredrik Ljungberg i landslaget känns passé för mig just nu, han var en av de bästa under den "moderna storhetstiden" men det kanske är bäst att låta det minnet inte bli korrumperat av ett statiskt gästspel i Erik Hamréns: "Det Nya Landslaget"




P92 ska på turné i La Manga och truppen är färdigställd och de, för mig, tyngsta namnen Som borde hållas koll på är Simon Thern (Helsingborg), Viktor Claesson (IFK Värnamo), Dardan Rexhepi (Malmö FF), Alex Nilsson (Malmö FF) och Niklas Bärkroth (IFK Göteborg). John Guidetti är också född -92 men är antagligen aktuell för U21 landslaget. P93 samlas på Bosön och ur en väldigt stor trupp så är det svårt att ta ut någon som sticker ut för min del - följ länken så kanske ni lyckas bättre med det. Jag hoppas verkligen att vi får se någon av dessa talanger blomma ut rejält denna säsong. Förra året tyckte jag att främst Agon Mehmeti var den mest lovande som jag såg i Allsvenskan - vad tycker ni själva?

[NJKC]

Nu är det endast strax över fem månader tills jag fyller år som för mig innebär startskottet för sommaren och det är nu klart att jag kommer jobba som fotbollsinstruktör under stor del av den tiden vilket är helt fantastiskt! Vi har haft vinter sen september och det är skönt att det snart är säsongstart och vårpremiär. Fortfarande är det en taggande känsla när media börjar spekulera om Allsvenskan i mars och då känner man att startskottet ligger i luften.




Tyvärr dröjer det ett tag innan mitt eget lag ska finslipas till en väloljad vinstmaskin och tristessen börjar hinna ikapp mig, däremot fungerar denna längtan som tändvätska inför vad som komma skall. Mötena i tisdags fungerade väldigt bra och jag är glad att A-lagstränaren, Hasse Mattisson, verkar ha stor tilltro på sin spelidé eftersom det är väldigt likt det som jag själv föredrar. Detta är på något vis inte alls unikt men vad som ofta avgör vinst och förlust är hur väl man kan applicera detaljerna ur spelidén på träning.




En återkommande debatt är den om "den svenska spelidén" och att den är fantasilös och statisk. Ofta stämmer det väldigt väl men det beror på åt vilket håll man tittar: något som jag kommit att avsky är de tränare som använder övningar efter vana och inte tänker nyskapande själva. Det vanligaste träningspasset som någonsin funnits inom svensk fotboll är: jogging 10 min, stretching 5 min, kvadraten 15 min, possession 20 min, spel 30 min, liverpoolaren 10 min och "nedjogging" i fem. Allt tränaren behöver göra är att stå med ett tidtagarur...




Att vara lat och bekväm som tränare är väldigt enkelt eftersom spelarna, oftast, är väldigt lojala och inte kritiserar tränarens upplägg, detta kan tränaren utnyttja genom att bara dyka upp till träning och match och få ut en full lön utan något som helst för- och efterarbete. Som spelare kan det vara svårt att utvecklas eftersom man ofta begränsas på grund av de övningar som används. Vad jag gillar mest med tränarsysslan är att även om man har övningar/spelsystem att falla tillbaka på så kan man ständigt utvecklas och förnya sig själv.




Vill passa på att nämna att jag har extremt stor respekt för Roy Hodgson och påminna er om att soppan kring Liverpool inte är hans fel. Han ärvde ett sjunkande skepp från Rafa Benitez och gjorde med minimala resurser allt han kunde för att vända på skutan och misslyckades. En av världens bästa tränare med väldig ödmjukhet förtjänar ett bättre öde och att han blev sparkad beror endast på att Liverpools fans lider av hybris trots att de har en trupp som inte kan tampas med de sex bästa i landet.

[NJKC]

Vi har alla gjort denna övning, en spelare står i mitten medan fyra andra står på de osynliga linjerna mellan konerna. Den i mitten strävar efter att erövra bollen medan de andra strävar efter att behålla bollen i spel och skydda den från spelaren i mitten. Personligen tycker jag om denna övning eftersom den kan erbjuda god passningsträning, spelbarhetsträning samt medelintensiv anaerob träning och mycket annat om den görs mer eftertänksamt.

 

 

Beskrivningen i bilden "hintar" varför denna övning blir bristfällig när den görs obetänksamt.

- Vad gör denna till en myt?

1: När den används i uppvärmningssyfte. Att vara stillastående i flera minuter för att sen löpa intensivt med snabba ryck och vändningar utan att musklerna har värmts upp innan är vansinnigt eftersom skaderisken blir enorm.

Förslag: Ha den hellre en halvtimme in i passet när spelarna är uppvärmda, koncentrerade, löpvilliga och redo tekniskt.

2: Att de som är sämst passningsspelare får sämst teknisk utveckling. Är man sämst passningsspelare i sin grupp på denna övning får man vara i mitten oftast och får därmed sämst teknisk utveckling fast man kanske behöver det mest. En passningsskicklig spelare har kanske hundrafemtio tillslag på tio minuter medan en sämre kanske bara har femtio.

Förslag: Använd tidsbestämmelser istället - "alla pressar vars en minut". Tidsfördelningen blir mer jämlik samtidigt som de mer passningsskickliga spelarna också får mer anaerob träning.

3: Att "jaga". Kvadraten kan användas som en individuell försvarsövning eftersom den i mitten övar både press- och täckningsteknik. Detta glöms ofta bort för att man är så sugen på att ta bollen.

Förslag: Istället för att tränaren står och ropar "jaga, jaga, jaga!!" är det mycket smartare om denne instruerar i hur spelaren i mitten kan skärma av en motståndare och samtidigt pressa bollhållaren - blir försvararens kvalitet högre ställs även högre krav på passningsteknik och koncentration hos övriga.

4: Fyra ute, en inne. De som står ute behöver knappt röra sig eftersom spelaren i mitten inte kan täcka av alla ytor. Övningen blir därmed ofunktionell eftersom man under match sällan kan ta emot och leverera passningar stillastående samt strunta i att löpa efter passning.

Förslag: Har man tre spelare ute och en inne så måste de utanför röra sig mer för att ta sig ur passningsskugga och skapa ytor och för att kunna ta emot och skydda bollen bättre. Löpningarna blir därmed mer frekventa och med specialiserade, t ex motrörelser och avledande löpningar.

5: Tillslagsbegränsning. Framförallt när det gäller "ett tillslag" eller sk "tving på två" där man måste använda två tillslag. Kvadraten innebär ofta att flytta bollen från en stängd/farlig yta till en öppen yta under kort tid. Med tvång på ett tillslag ökar felprocenten i passningsspelet och det blir låg kvalitet i övningen. Samtidigt kräver vissa situationer ett tillslag och då är det bara korkat att använda två eftersom man ger motståndaren mer tid att erövra bollen.

Förslag: Slopa "Tving på två" och "ett tillslag". Säg, som tränare, att spelarna bör passa bollen med ett tillslag när tillfälle ges och att de ska använda två när de vänder bort från den farliga ytan eftersom det inte är matchlikt att bara få använda ett.

[NJKC]

Det känns ofta som att vi tränare återskapar gammalt mög som borde avskaffats eller gjorts om för länge sen, samtidigt tänker man som spelare inte efter rejält på övningens syfte och kvalitet eftersom tränaren, såklart, bestämmer. För mitt eget höga nöjes skull, så har jag skapat en ny serie som jag ska skriva om: "Myter". Denna kategori berör övningar och annat som rent generellt anses som bra fastän sanningen bevisar annat när man bryter ner det. Kommentera jättegärna det ni tycker är dumt från min sida eller om ni anser att jag har glömt något gällande myten.

 

[NJKC]

I Sverige har vi världens längsta försäsongsträning men efter det slappare "före julen" stadiet så drar den nu igång på riktigt i mitten av januari. Har jag hunnit bli sugen än? Njae, både och: njuter verkligen av att träna men serien ligger så långt in i framtiden att det känns väldigt avlägset än sålänge. Då är jag mer sugen på mitt tränaruppdrag - även om det inte börjar förrän om två veckor till så ägnar man tid och tanke åt det varje dag.




Imorgon är det kallat till dubbla möten för tränarsysslan, ett med ungdomsledarna och ett med staben kring a-laget. Vad som kommer bli intressant för mig är hur pass väl man kan samspela mellan de båda, en juniorlagstränare fungerar till stor del som en länk däremellan och för mig är det viktigt att tillgodose de behov som seniorlaget har utan att låta det gå utöver mina åtaganden för ungdomarna.




Själv har jag inte sådär mycket att säga, det får bli en dag med att lyssna och ta till sig av andras åsikter: har inte några direkta krav eller problem att komma med så det kan vara klokare att kompromissa och vara flexibel än att skapa några. Tidigare när jag var yngre och mer spontan/hetlevrad så var jag inte särskilt samarbetsvillig och kunde ofta känna mig motarbetad. Även om de känslorna såklart dyker upp i vissa avseenden så känns det som att man har blivit mer diplomatisk i sina tankegångar och ser en helhetsbild istället för att tänka kortsiktigt och utgå från sitt ego.




Vad jag har tänkt mycket på det senaste halvåret är vad som kännetecknar en bra lärare/ledare/tränare/instruktör/coach. Jag tänker inte så mycket fotbollsspecifikt eftersom jag på fullaste allvar tror att en person med väldigt låg erfarenhet kan skapa bättre lag och bättre stämning än en kunnig person som agerar egoistiskt och kortsiktigt. Svaret på detta har jag inte, men något som jag lärt mig under de senaste åren är att man kommer väldigt långt genom att vara respektfull och inte agera på ett sätt där ens motiv, intellekt och integritet kan ifrågasättas, det gäller kanske allt man tar sig an och är något som man verkligen måste jobba för varje dag.




Idag har jag varit duktig och sökt sommarjobb, om allt går som jag vill så kan jag se fram emot fyra veckors arbete som fotbollstränare och två veckor som språkreseledare på Malta. Om det inte går som jag vill så får jag ta en öl tillsammans med de andra a-lagarna på stationen och reflektera över om vad som gick snett. Avskyr att jobba med sådant som jag inte intresseras av men "you gotta do what you gotta do", all sån skit man gör nu när man inte har fast anställning kommer säkert leda till något gott i framtiden.

Gillar skarpt att läsa idrott men nu när det är ny kurs faller vissa kamrater bort samtidigt som det verkar som att vi kommer läsa mer flummiga områden som ungdomskultur, salsa och pilates... hur ska det gå?

[NJKC]