Football according to [njkc]

Vill bara bidra med en liten notis om vilka "stora" värvningar som gjorts hittills samt ett par spekulationer om värvningar som kan göras.

Gael Clichy från Arsenal till Manchester City. Succéfaktor: 3. Hård konkurrens på den positionen i nuläget med Kolarov, Boateng och Bridge men City lär med största sannolikhet göra sig av med någon av dem. Det är synd på Boateng då han imponerade väldigt i VM för tyskarna. Men hoppas att han går till Bayern München. Clichy passar bra in i City, god fart i honom.




Nuri Sahin från Borussia Dortmund till Real Madrid. Succéfaktor: 2. Trist att han lämnade, Dortmund är årets stora utropstecken i Europa men det är stor risk för att de inte kan löpa linan ut nästa år i Champions League och Bundesliga om truppen är för tunn. Real har massvis med bra spelare på Sahin's position, tycker att det är slöseri med så fina pärlor - blir han en ny Canales?




Hamit Altintop från Bayern München till Real Madrid. Succéfaktor: 2. Även detta en märklig värvning av Real Madrid. Vem ska han kliva in före i laget? Real måste verkligen få några spelare sålt om han ska få sin chans, däribland Kaká som inte verkar så sugen på det. Kompetent spelare men känns mest som utfyllnad i nuläget.




Charlie Adam från Blackpool till Liverpool. Succéfaktor: 4. En spelartyp som Liverpool behöver i nuläget, med tuff attityd och hårdför spelstil ger Adam god konkurrens åt Raul Meireles och understöd till självklare Gerrard. Fansen har han redan på sin sida som aktivt verkar arbeta för att göra Liverpool "mer brittiskt". Det är såklart inte rasistiskt menat från dem, det beror bara på den flod av utländska spelare som Rafa Benitez värvade in som inte höll måttet, t ex Insua, Leiva, Babel, N'gog, Aquilani med fler.




Fábio Coentreão från Benfica till Real Madrid. Succéfaktor: 4. En klockren värvning skapt för Mourinho: en disciplinerad portugisisk försvarsspelare. Antagligen lägger han beslag på vänsterbacksplatsen samtidigt som Marcelo flyttas upp en bit i banan där han varit fantastisk när han fått chansen. Frågan är dock hur länge Mourinho orkar med Di Marias filmande?




Miroslav Klose från Bayern München till Lazio. Succéfaktor: 3. Jag garderar mig här, har stor respekt för Klose och tror att han med sin rena strikerförmåga säkert kan nicka in samt stjäla flera mål, frågan är bara om han blivit lite för gammal? Lazio kan behöva hans tyngd där framme och går det bra i början får han definitivt en riktigt bra säsong - men om han inte får speltid tryter tålamodet.




Alou Diarra från Bordeaux till Marseille. Succéfaktor: 4. Franske landslagsmannen är en av de som varit stabilast de senaste åren och jag tror nog att han kommer att göra väldigt väl ifrån sig. Marseille har en väldigt spännande trupp i år med t ex Mandanda, Gignac och Lucho och de har potential att göra väl ifrån sig även i år.




Kommande värvningar...?
Alexis Sanchez från Udinese till Barcelona, succéfaktor: 4
Cesc Fábregas från Arsenal till Barcelona, succéfaktor: 4
Gervinho från Lille till Arsenal, succéfaktor: 2
Wesley Sneijder från Inter till Manchester United, succéfaktor: 5
Carlos Tévez från Manchester City till Real Madrid, succéfaktor: 4
Luka Modric från Tottenham till Chelsea, succéfaktor: 4
Ricardo Ferreira från Porto till Milan, succéfaktor: 2
Christian Eriksen från Ajax till Milan, succéfaktor: 3
Dimitar Berbatov från Manchester United till Juventus, succéfaktor: 3
Sergio Agüero från Atlético Madrid till Juventus, succéfaktor: 5
Samir Nasri från Arsenal till Manchester United, succéfaktor: 3

[NJKC]

För er som är intresserade av fotbollsläger i utbildningssyfte och underhållningsvärde med mera men inte vet riktigt vilket tåg ni ska hoppa på (eller vilket läger ni ska skicka era barn till) så kommer jag här göra jämförelser mellan de läger som jag har deltagit på. Vidare information finns på de diverse hemsidorna som jag har länkat till. Jag har satt betyg på dessa läger utifrån en poängskala mellan 1-5 där 1 är sämst och 5 är bäst. Detta har samlats till ett slutbetyg.

STS Chelsea FC Football Camp är ett läger som tar plats i London där grupper från olika länder samlas för att lära sig engelska samt instrueras av skickliga ungdomsledare från en av världens bästa klubbar, Chelsea FC. Lägret sker över två veckors tid och medför en upplevelse man sent kommer att glömma.




Träningar: 3
Utbildning: 3
Mat: 2
Sevärdheter: 5
Underhållningsvärde: 5
Stressfaktor: 1
Kostnad: 2
Boende: 2
Organisation: 2
Medarbetare: 2

CFCFC medförde ett fantastiskt äventyr om man inte varit i London tidigare. Det märktes att spelarna verkligen uppskattade att gå på sightseeing och shoppa i centrala London samt uppleva Wembley, Stamford Bridge, Madame Tussaud's med mer. Samtidigt är London en världsmetropol och att se saker som the Tower eller Big Ben är imponerande vilket höjer betyget. Träningarna skiljer sig inte i kvalitet av vad vi erbjuder i Sverige och utbildningen i Engelska och fotboll är inte märkvärdig alls - det är snarare så att Chelseas namn används ganska falskt eftersom ledarna där inte direkt tillhör eliten samtidigt som man inte får uppleva något av Chelsea's egentliga organisation. Vad som drar ner betyget är maten och boendet som överlag är uselt, man ska ha tur om man hamnar hos en bra värdfamilj. Det kostar hela sjutton lax samtidigt som ungarna måste ha pengar med sig också - så räkna med tjugo lax minst. Stressen var mördande och arbetssituationen horribel vilket smittade av sig på spelarna, samtidigt fick man kinkigt nog inte ens titta mot Chelseaproffsens del av området - vilket är skitlöjligt, det hade höjt betyget avsevärt om en Chelsea spelare kom dit och svarade på lite frågor, nu blev alla kids besvikna istället. Nåja, fick se tanige Benayoun iaf - bredvid honom såg man ut som The Terminator.
Slutbetyg: 2.7

Stadium Sports Camp är ett deltagarmässigt enormt läger i Norrköping där flera idrotter hålls samtidigt, förra året var närmare 6000 deltagare där under fyra veckor förra sommaren - vilket ger hela 1500 ungdomar/vecka. Lägret är över en veckas tid, men man kan arbeta två veckor på raken om man så önskar.




Träningar: 4
Utbildning: 2
Mat: 3
Sevärdheter: 3
Underhållningsvärde: 5
Stressfaktor: 4
Kostnad: 5
Boende: 3
Organisation: 4
Medarbetare: 4

SSC kan stoltsera med flera träningar där man som ledare får ett igenomtänkt kompendium med bra övningar. Eftersom åldrarna är så varierande varierar utbildningsnivån, jag hade t ex tioåringar där det mest blir teknik och inte ett helhetstänkande. 3400 kostar hela kittet vilket är extremt rimligt med tanke på hur mycket deltagarna får för priset och det är non-stop roligt då aktivitetscentret ser till att barnen i princip sköter sig själva mellan träningarna. På aktivitetscentret finns massvis med roliga saker att göra, t ex en kamera som mäter hur hårt man skjuter och en maskin där man kan skapa löpsedlar. Förra året kom Seb Larsson dit och skrev autografer och de ser alltid till att en kändis kommer på besök samtidigt som man har chans att se en IFK Norrköping match, i år ska jag kolla på MFF. Vidare kan man testa på andra aktiviteter, som exempelvis rullstolsbasket. Medarbetarna är toppen och organisationen är extremt genomtänkt, som ansvarig ledare får man hjälp av en duktig biträdande ledare vilket gör jobbsituationen mycket bra och är man stressfri blir även spelarna harmoniska.
Slutbetyg: 3.7

Svenska Fotbollsförbundets Regionala Zonläger är utbildningsläger och uttagningsläger som sker för de ungdomar som anmäls av sina föreningar då de är tretton och fjorton år gamla. Att delta som trettonåring på utbildningsläger är att rekommendera då de sedan förstår bättre vad som väntar när de är fjorton. Att vara med på zonläger medför att man som ungdomsspelare gör sig ett namn vilket kan leda till regionsläger, regionsrepresentation, landslagsrepresentation och att man snabbare kan få proffskontrakt om man visar framfötterna.



Träningar: 4
Utbildning: 4
Mat: 5
Sevärdheter: 1
Underhållningsvärde: 2
Stressfaktor: 5
Kostnad: 5
Boende: 2
Organisation: 4
Medarbetare: 5

Zonläger är ett bra koncept för att kartlägga yngre spelare och försäkra sig om att svensk fotboll går framåt, därav det höga betyget för träning och utbildning. Det kan däremot ifrågasättas hur nyskapande träningarna är, det känns stundtals som att övningarna förenklas för ledarnas skull - mer komplexa och funktionella övningar avslöjar ofta sämre spelare, men också sämre instruktörer. Maten är jättebra, likaså kostnaden. Boende är endast aktuellt då man kommer vidare till diverse regionsläger. Man jobbar väldigt intimt och det blir därför väldigt viktigt med bra medarbetare och god organisation, vilket enligt min erfarenhet är väldigt bra.
Slutbetyg: 3.2

Sweden Sport Academy sker över en vecka på olika destinationer såsom Helsingborg, Falköping, Bålsta och Sandared. Det är bra träninger eftersom man får mycket kreativ frihet som instruktör samtidigt som de utöver dessa erbjuder daglig fysisk träning, teorilektioner samt specialanpassad målvaktsträning.




Träningar: 5
Utbildning: 4
Mat: 4
Sevärdheter: 3
Underhållningsvärde: 3
Stressfaktor: 2
Kostnad: 4
Boende: 2
Organisation: 3
Medarbetare: 3

SSA får höga betyg för träningar samt utbilning. Maten är väldigt god och i Helsingborg där jag var fick man se bra matcher, träffa spelare samtidigt som staden i sig är väldigt fin vilket ger ett godkänt betyg i sevärdheter och underhållningsvärde. Kostnadsmässigt känns det absolut rimligt med 2.995 sek. Vad som rejält drar ner på betyget är att det är många spelare som delar logi vilket skapar irritation och dålig sömn. Medarbetarna var väldigt bra, men vissa undrar man verkligen vart de fått tag på.
Slutbetyg: 3.3

Ranking
1. Stadium Sports Camp, 3.7
2. Sweden Sports Academy, 3.3
3. Zonläger, 3.2
4. Chelsea Football Camp, 2.7

[NJKC]

En veckas arbete är över för min del på Sweden Sport Academy och det var en väldigt härlig erfarenhet. Vill förvarna er att detta är ett långt inlägg för två anledningar: 1, det var längesen jag bloggade pga semester och jobb samt 2, det hände mycket under lägret som är nämnvärt.




Första dagen i Helsingborg blir vi ledare såklart överösta med arbete. För egen del var jag definitivt beredd på detta, även om jag var ganska trött efter intensivt midsommarfirande i Göteborg. Två ledare ämnade inte att dyka upp, varför vet jag inte. En tredje valde att åka hem för att "hennes hund var sjuk." Detta kom för lägligt för att inte tolkas som en patetisk bortförklaring men vissa är helt enkelt inte skapta för en viss form av arbete. Jag personligen kan inte göra saker som jag inte är intresserad av - som t ex matematik. Visst kan man känna viss förståelse när någon får känslan av att vara otillräcklig, men det är ändå direkt fegt att inte ens försöka Walk the Line.



När såväl ungdomarna dök upp introducerades jag för arton stycken bestående av tio killar och åtta tjejer - den största gruppen på lägret. Det var enormt spännande att ta hand om både killar och tjejer igen, vilket jag även gjorde förra sommaren under Chelsea Football Camp. Det känns på något vis som att det blir en lugnare stämning när det blandas. Jag hade stor tur att inte få en samling busfrön, första dagen testades såklart vissa gränser men det blev snabbt ett härligt lugn blandat med ömsom harmlösa bus och pranks.


Appropå pranks så var vi ledare inte heller sena med att skoja till det. Jag startade genom att ta loss fjädrar i de ihopfällbara sängarna som vi använde, resultatet blev att man föll i golvet då man ämnade att sätta sig ner i sängen. Som respons flyttades min egen säng till mina spelares rum med en söt lapp som killarna faktiskt köpte. Senare valde fem av oss ledare att samla alla deltagarnas skor i sopsäckar och hälla dem över två andra ledare när de låg och sov. Som svar fyllde de våra tandkrämstuber med fotkräm - som tur var svalde ingen av oss "A Fist Full of Foot Cream" pga olika anledningar.



Ett par nämnvärda aktiviteter i urval var att vi såg HIF ta emot FCK i en tråkig 0-0 match, desto roligare var det att få ta i hand med Erik Edman och se Simon Thern, vars hype är berättigad - vilken mottagningsteknik killen har, behöver inte sakta ner eller ändra riktning! Alexander Gerndt skrev autografer till kidsen och jag fick se några HIF:are spela "gris". Pär Hansson, lagkapten och tredjemålvakt i landslaget, kom och pratade för ungdomarna en av morgnarna. Pär verkade vara en hårt jobbande person och extremt ödmjuk, ni vet: den typen av person man unnar framgång. Hoppas verkligen att hans mål att bli proffs realiseras.


Rent fotbollsmässigt var deltagargruppen jämn, tjejerna höll jämna steg med killarna vilket förslagsvis kan bevisa mångas teorier om att damfotbollen utvecklats enormt under det senaste decenniet. Det kommer däremot tydliga skillnader när killarna når puberteten och kan utveckla mer kraft i allt de gör på planen, men i tretton, fjortonårsåldern kan tjejer verkligen mäta sig med killar. Under träningspassen tränade vi bland annat skott, spelvändningar, passningar, medtagningar med mera.



Det var under fotbollspassen som jag kände att jag kunde koppla av, även om det är den mest krävande delen av arbetet som jag utför så är jag numer så van och bekväm i dessa situationer att allt flyter på. Vad Sweden Sport Academy till viss del saknade var en övergripande tydlighet i sin organisation samt fördelade arbetsuppgifter. I min mening är jag anställd där för att vara fotbollstränare, inte för att städa toaletter. En del av jobbet är såklart att vara spontan, men detta stod inte riktigt i arbetsbeskrivningen och det var också därför jag inte anmälde mig att göra det - andra s.k "arbetsuppgifter" fick jag därmed bita ihop och fixa.



Även om det var viss irritation kring upplägget så är jag nöjd, jag har världens bästa jobb som får instruera drivna fotbollstalanger och det ska inte tas för givet - men jag antar att man blir mer kräsen ju mer man vänjer sig vid god standard. Kärleken till sporten och till ungdomarna gör att all annan skit faktiskt, såhär i efterhand, kan vara acceptabel - och det var ett riktigt lyckat läger.

[NJKC]

Vinst ikväll igen, Stehag är på gång. Sista seriematchen är på onsdag och vi hoppas på fjärde raka. Inte ovanför kvalstrecket än men vi närmar oss mer och mer.




Silly Season är galet kul, vi har några svenskar inblandade också. Intressant med Belgiska ligan (Molins, Hysén, Safari m fl...?) men mest spännande är Adde Granqvist till Serie A för 40 miljoner och hur Seb Larsson väljer. Jag tycker att han gör rätt som vill till Sunderland där han har en tränare som tror på honom före Arsenal där supportrarna skriker efter stora värvningar.




Vem blir dyraste värvningen under sommaren? Det beror på vem Manchester City och Real Madrid väljer att värva. Agüero, Tévez, Adebayor, Sánchez och Pastore är heta tips iaf. Spännande om United kan ta över Sneijder och jättespännande om Barca lyckas med att värva någon av Silva (AC Milan), Pastore (Palermo), Sánchez (Udinese), Fabrégas (Arsenal) eller Rossi (Villareal). I min mening är Silva omöjlig, Pastore ojämn och Fabrégas för dyr. Bättre att ta in Rossi och Sánchez och skicka (två av tre) Bojan, Jeffren och Villa. Kan de får de jättegärna skicka Mascherano också och ge Dos Santos, Keita och Thiago fler chanser.




Första halvan av säsongen är över för Höörs IS Juniorer, nedan kan ni läsa vårsäsongens sammanfattning. Rent resultatmässigt har vi från januari månad 14 vinster och 4 förluster vilket ger en vinstprocent på ca 78 %. Är riktigt stolt över killarna som jobbat mästerligt under detta halvår.




Alla som älskar FIFA eller PES vet om hur skönt det är att vinna och hur illa det är att förlora. Efter ungefär sex månaders uppehåll och en stukad tumme (drivningstummen) är jag stolt över att fortfarande vara vassast i mina drabbningar med ett par vänner. Bilden är från drygt ett år sen mot min största antagonist (vad Materazzi är till Zidane) och den största hatmatchen (vad Celtic är till Rangers). Kul att du kom över iaf!




Slutade min sista idrottskurs för två veckor sen och har nu 90 hp i ämnet - tyvärr måste jag vänta i 1,5 år till innan jag får chansen att praktisera det pga huvudämnesstudier. Har varit ledig dessa veckor men snart ska jag äntligen få jobba på Swedish Sports Academy och Stadium Sports Camp - fyra veckor bara fotboll!

[NJKC]

Försäsong

Att ta hand om Höörs IS juniorlag innebar en utmaning för mig. De hade i ett par säsonger underpresterat, vilket spelarna var väl medvetna om, främst på grund av brister i spelets grundförutsättningar. Det rådde dock ingen brist på individuella viljor och förmågor. En bas med spelövningar som fokuserade på defensivt ansvar och spelarnas offensiva kreativitet användes därför – med den tillgängliga spelartruppen i åtanke ville vi ha spelare som tar målmedvetna löpningar. Det är i efterhand tydligt att detta har lett till högre passningstempo och att spelarna ställer krav på varandra på ett mer respektfullt sätt.

 

Inför säsongen utsågs Mergim Rama till lagkapten samt Andreas Svensson och Astrit Azemi till vice lagkaptener, de har haft vissa ansvarsområden som exempelvis den generella uppvärmningen och rörlighetsträningen vilket de har skött föredömligt. Spelarrådet avskaffades eftersom jag personligen föredrar att spelarna kan prata med mig och lagledare Stefan Mårtensson direkt om de upplever att något inte stämmer. Jag inbillar mig att detta ger en bättre tvåvägskommunikation.

 

För att förbereda oss inför säsongspremiären mot Nosaby IF planerades sex träningsmatcher in. Endast fyra av dessa spelades då Hörby FF och Klippans FF inte fick ihop tillräckligt många spelare för att möta oss. De fyra matcher som spelades resulterade i en förlust och tre vinster. En av vinsterna kom i lokalderbyt mot Eslövs BK där spelarna ställde allt till rätta efter dubbelförluster förra säsongen, våra uppspel och positionsförsvar gav ett enormt övertag. Denna övertygande 3-1 seger var avgörande för den fina form som juniorlaget visat under vårsäsongen; det har märkts att de spelar med både självförtroende och sammanhållning.

 

 

 

Vårsäsongens inledning

 

Säsongspremiären mot Nosaby IF blev precis som en premiär ska vara: högt bolltempo, många målchanser och heta känslor. Inte mindre än åtta spelare från laget hade tidigare under dagen spelat med U-laget och det märktes att flera var sega i benen. Matchen slutade dock med en 2-1 seger efter fina prestationer av bland andra Saba Avdic, Johan Persson, Kenneth Ström och Alex Mårtensson.

 

Den enda egentliga plumpen i protokollet kom borta mot Hässleholms IF där dåliga förberedelser speglade matchens inledning. Tafatthet medförde att HIF tog ledningen tidigt i andra halvlek och behöll den matchen ut. Trots vårt kraftiga spelövertag under den sista halvtimmen stod HIF emot, ibland önskar man att en fotbollsmatch varar mer än 90 minuter. En förlustmatch kommer alltid förr eller senare, spelarna ska ändå vara nöjda då de visade enorm moral efter baklängesmålet. Extra plus till Edvin Djulic och Nderim Shuti.

 

Spelarna spottade sig i nävarna inför de två matcher som följde; med målskillnaden 21-2 på dessa matcher lossnade målskyttet för flera, bland annat Jetmir Rama och Astrit Azemi, som tyvärr var skadad under de tidigare matcherna.

 

 

 

Vårsäsongens avslutning

 

Mot Åhus Horna på bortaplan anlände Höörs IS utan flera spelare pga diverse bortfall inklusive mig själv som arbetade för Skånes FF. Ledarna Tord Nilsson och Stefan Mårtensson måste ha gjort ett fantastiskt jobb då en 2-1 seger togs med hem till Jeppavallen. Vad som sades om matchen är att spelarna inte gör ursäkter för att förlora och tar istället ännu mer ansvar ju sämre förutsättningarna är, den här gången lånade vi flera spelare från P16 laget som enligt uppgift skötte sig alldeles utmärkt. Starke innermittfältaren Dennis Carlsson fick ett extra plus tillsammans med bland andra hårt jobbande Adam Rosell och Andreas Svensson.

 

Inför den tilltänkta seriefinalen mot Önnestad, som omgången innan besegrats av Hässleholm, saknades spelare på nytt pga diverse anledningar. Mina förhoppningar är att spelarna under hösten gör sig mer tillgängliga och prioriterar bort övriga aktiviteter så att de inte krockar med vårt schema – även om vi har en bred trupp och en framgångsrik säsong bakom oss vill vi alltid ha bästa möjliga lag tillgängligt.

 

För att återgå till matchen mot Önnestad så erbjöd planen inte något skönspel. Önnestad var uppenbarligen vana vid detta och varvade hög press med långa djupledsbollar bakom vår backlinje, de flesta blev dock uppsnappade av mittbacksparet Kenneth Ström/Mergim Rama som var kvickare än motståndarnas forwards. Önnestad hade mer boll men vi är ett svårslaget lag och leder med 2-0, båda gjorda av utmärkte Jetmir Rama, tills den 85e minuten då ett självmål vid en fast situation ger Önnestad hopp. Vi håller dock ut och vinner matchen med 2-1. Önnestad var utan tvekan det bästa laget vi mött i år och de la, liksom oss, inga fingrar emellan i närkamper och gjorde allt i deras makt för att vinna matchen. Rättvist var det dock med en seger för Höör med ett extra plus för Simon från P16 laget som förstärkte oss i kassen.

 

Inför säsongens sista match mot Åsum gjorde vi och Hässleholms IF, som tidigare förlorat mot Åhus Horna, upp om seriesegern. Nosaby slog Hässleholm med 4-2 vilket innebar att en poäng hade räckt för att Höör skulle ta hem det. Däremot använde Nosaby sig av en avstängd spelare, vilket med största sannolikhet innebär att Hässleholm kommer att tilldömas segern med 3-0. Inför matchen mot Åsum var vi därför tvungna att vinna med 13-0. I halvtid ledde vi med 7-0, Jetmir Rama hade lekstuga med Åsums backlinje, Dennis Carlsson och Astrit Azemi ägde innermittfältet medan Philip Andersson och Mergim Rama städade undan framför eget mål. En seger med 13 mål var inom räckhåll. Det blev tyvärr svårt att behålla tempot och matchen slutade 8-2. Åsum hade flera duktiga spelare och de ska ha beröm för att de inte gav upp inför andra halvlek. Efter matchen tog jag i hand med Åsums tränare som berömde Höörs IS för att vara seriens klart bästa lag, för mig är det en självklarhet även om vi med största sannolikhet hamnar på en respektabel andra plats.

 

Allmän reflektion

Att vi gör bra ifrån oss beror till stor del på att vi strävar efter att skapa numerära överlägen i både anfallsspel och försvarsspel. Ett aggressivare och rörligare positionsförsvar leder till att bollen återtas på ytor där vi har mycket folk och då skapar vi omgående numerära överlägen även i anfallsspelet. Vidare har vi nött uppspel som har gett goda resultat och vi har haft ett genomgående bra tempo med många spelövningar vid träningstillfällena.

 

Vi har en bred trupp, Johan Persson och Jetmir Rama är tillgängliga från seniortruppen och P16 laget ger oss bra understöd. Mike Owuso har uttryckt sig positivt över de som spelat för U-laget och det känns som att vissa har potential att göra genombrott inom en snar framtid, exempelvis Filip Nilsson, Kenneth Ström, Alex Mårtensson, Astrit Azemi och Dennis Carlsson. Det gläder mig samtidigt att Rickard Öberg, Johan Persson och Jetmir Rama har fått sitta på bänken för Hasse Mattisson i A-laget.

 

 

 

 

 

 

Slutord

 

Inför höstsäsongen ska de ansvariga för juniorlaget samtala om vilka förväntningar vi har samt vilka spelare som ska ingå i laget; kvalitet före kvantitet gäller. Det är viktigt för oss alla att kommunikationen från A-lag till P16 lag fungerar så att föreningen och respektive lag gynnas. Mina egna förväntningar är att vi under hösten spelar ännu snabbare och att flera spelare sätta sin egen personliga prägel på U-lag och A-lag i framtiden.

 

[NJKC]

Idag fyllde jag 24 bast, märkligt nog ser jag, till skillnad från vad som känns som många andra, fram emot att bli äldre. Jag är trött på att behöva studera och kan knappt vänta på att jobba med något som jag verkligen kommer att trivas med. Inom förhoppningsvis tre års tid kanske jag har drömyrket - det är inom räckhåll.




Tyvärr blev min födelsedag inte så lyckosam som jag hade velat iochmed att Stehag, där jag spelar, förlorade återigen. För egen del fick jag min första varning för i år (inklusive träningsmatcher och b-lagsmatcher) för något som domaren inte såg. När jag löpte in i offensivt straffområde förbi en motståndare så sparkar denne kille stenhårt rakt över mitt vänstra knä och jag känner att något "hoppar till" - det gjorde såklart skitont och vad som kunde blivit en vass målchans försvann. Bollen var inte i närheten då detta hände och det var en ruskigt ful förseelse, domaren ser inte detta vilket jag har full förståelse för eftersom det är omöjligt att se allt som sker i en svår situation.




Det var en mycket dum varning att ta, det medger jag, men hade jag stått inför samma situation igen så hade jag gjort precis samma sak - jag ångrar inget! Efter att denne motståndare försökt förkorta min karriär med ett par år så kommer ett känsloladdat rus, som alla fotbollsspelare känner igen, där man - i ren frustration av att ligga under med 2-0 mot ett gäng som konstant spelar på gränsen till skadligt - medvetet väljer att slå tillbaka. När jag ska löpa hemåt gör jag en rejäl satsning och hockeytacklar nr 38 som, inte riktigt förväntade sig det, rasar ner i marken. Självklart ropar resten av hans lagkamrater på domaren och en varning blev resultatet, till oss båda ska tilläggas.




Att uppmuntra till fult spel är något jag aldrig kommer att göra och de tränare som man hör säga åt sina spelare att de medvetet ska skada motståndarna är bland den värsta typ av människor som finns. Om en spelare sätter en schysst tackling så har jag inget att ge igen för. I detta fall, då en motståndare gör ett totalt oprovocerat överfall som verkligen riskerar en annan spelares karriär, blir jag genuint förvånad och förbannad. Det är ofattbart hur man som medmänniska inte har mer vett i huvudet än så. Därför plöjde jag honom som ett fält, körde över honom som en vägbula och bredde ut honom som en handduk på stranden - det var inte farligt för honom på längre sikt men det gjorde säkert riktigt ont.




Återigen ska man verkligen vara ödmjuk och försiktig vid liknande situationer och man ska aldrig medvetet sträva efter att skada någon. Vill tillägga att nr 38 hastigt repade sig och spelade matchen ut medan jag, ett par minuter efter incidenten som skedde i drygt 42:e minuten, klev av. Jag undrar vad protokollet för en domare är i detta läge. Han såg inte motståndarens spark och uppenbarligen inte min hämndaktion men ändå väljer han att varna oss båda - är detta egentligen tillåtet? Det var bra att domaren gjorde det eftersom vi båda spelare nog tyckte att det var jämnt efter vad som inträffade och domaren såg därmed till att situationen inte eskalerade.

Har tyvärr sömnsvårigheter igen så det blir nog till att stanna uppe och åka till skolan riktigt tidigt och arbeta ett par timmar. Snart ledigt dock - can't wait.

[NJKC]

Ikväll känner jag för att reflektera över innebörden av dessa ord. Detta är inte några djupa tankar och jag vill inte pracka på andra mina åsikter eller predika för en ointresserad publik - faktum är att det helt enkelt har varit ett par insiktsfulla dagar som fått mig att se över mina egna värderingar och beslutfattningsförmåga.




Som ledare ska man ta beslut och acceptera konsekvenserna av det, oavsett positiva eller negativa resultat. Detta är för mig integritet; att man är man (eller kvinna) nog för att backa upp de beslut man fattar. Integritet är en av de främsta egenskaperna som utmärker en god ledare då deras motiv inte blir korrupta. Dessa personer är helt enkelt ärliga.




Vad som gör stolthet problematiskt är att det ofta inte är ett positivt drag hos en människa. En mycket stolt person gör inte nödvändigtvis fler fel än en med god integritet, däremot är denne för stolt för att erkänna sina misstag och för stolt för att acceptera konsekvenserna av dem. En tidig mentor sa åt mig att alla gör misstag, det är vad man gör efteråt som räknas; för mig är detta en svårighet. Jag är en dålig förlorare i mycket - men jag eftersträvar att lära mig av mina misstag och erkänna dem eftersom en god ledare och en bra person tillåter sig själv att göra det. Det är ingen svaghet. 




Det är därför frustrerande då personer i diverse ledarroller avsäger sig ansvaret vid motgång och tar full credit vid medgång, som t ex José Mourinho för närvarande. Jag är ett stort fan av honom men jag känner att det är orimligt att sätta sig i en offerposition när saker inte går som man har tänkt sig. Jag hade respekterat mer om han hade bitit i det sura äpplet och erkänt att 0-2 förlusten i Champions League semifinalen berodde till störst del på att han inte vågade anfalla, istället för att straffa Ronaldo och Benzema samt hitta på konspirationsteorier. Men Mourinho är, kort sagt, för stolt för det.




Jag tror att många unga har en skev bild av innebörden av stolthet och framförallt respekt. Man är inte svag då man erkänner misstag och man är inte stark för att man är fruktad. Avslutningsvis vill jag påpeka att det förmodligen inte finns en tränare i Sverige som är stoltare över femton spelare än vad jag är ikväll - och då menar jag "stolthet" i dess absolut mest positiva form.

[NJKC]

Älskar Silly Season, verkligen älskar det. Det kan nog till stor del bero på mina ungdomsår av Championship Manager beroende där man kunde signera bosmanspelare hejvilt för att sen sälja dem omedelbart för riktigt goda summor. På en god försäsong kunde man dra in över en halv miljard bara på att sälja av spelare som man stulit som bosmanfall. Nog om det, inlägget var inte tänkt att handla om CM nörderi (även om jag saknar att spela det...).




Vad jag känner gällande Silly Season i år är att det är snack om många spännande spelare, jag är faktiskt mer intresserad av detta ur en klubbvinkel: vilka klubbar behöver värva för att vinna Champions League nästa år? Nedan följer några förslag på vissa klubbar som inte är där än - klubbar som är där nu är t ex Real Madrid, Man U, Barcelona, Bayern München. Grattis till ännu en La Liga titel Barca!




AC Milan tog titeln och för min del, som inte följer Serie A särskilt hängivet var det en frisk fläkt att Inters dominans bröts, speciellt efter att de var regerande trippelmästare inför säsongen. Taye Taiwo (som jag föreslog i mars) och Phillippe Mexés är redan klara. Själv tror jag inte att Mexés gör någon storartad succé men med rätt omgivning (Silva) och rätt förebild (Nesta) kanske han höjer sig, han är ju fortfarande relativt ung. Milan behöver vidare värva en offensiv innermittfältare och alla pratar om Ganso som är fenomenal och verkligen inom räckhåll. Något mer som behövs? Känner att de har ett hyfsat allrount lag men Abbiati går definitivt att ersätta.




Inter gjorde ett magplask i år mest på grund av dåliga managerval för talang i truppen har de gott om. Benitez sög och Leonardo har hittills också sugit, frågan är om han kan resa sig efter att ha gått på knä under våren. Personligen ser jag gärna att Inter snappar upp en tränare med mer erfarenhet. Claudio Ranieri eller Luciano Spaletti hade jag sett som bra alternativ. Vad jag tror att Inter har är en skara spelare med enormt starka viljor och det kanske hade varit smart att göra sig av med ett par av dem, t ex Materazzi och Chivu som varit direkt destruktiva. För att ersätta dessa borde de snappa upp spelare som t ex Bragas lagkapten Rodriguez vars kontrakt går ut med säsongens mest överpresterande lag där han har varit extraordinär, eller Marco Donadel från Fiorentina eller Eden Hazard från Lille.




Borussia Dortmund vann i år Bundesliga med ett enormt ungdomligt lag. Vad som är trist är att andra klubbar har en tendens att köpa sönder uppstickare som dessa. Real Madrid har redan värvat Nuri Sahin men det kanske inte betyder så mycket om de kan knyta an sig mittfältare som har mycket att bevisa, som t ex Trochowski från Hamburg och en vass forward som de har råd med t ex Benzema om Mourinho vill bli av med honom som det ryktas om. Annars har de en fantastisk stomme i Kehl, Subotic, Hummels och Götze.




Chelsea fick ganska väntat en tuff säsong eftersom de envisas med att behålla ålderstigna spelare och värvat dåligt i form av Benayoun, Torres, Ramires samtidigt som de gjorde sig av med Sturridge på lån. David Luiz var en bra värvning och de har en skara spelare som är värda att bygga vidare på såsom Luiz, Cole, Zhyrkov, Sturridge, Malouda och Mikel. Vad de måste göra är att bli kvitt sitt Terry-Lampard-Drogba beroende för det håller inte länge till samtidigt som Anelka, Ferreira och Bosingwa måste bort. Kaká är de intresserade av men det krävs något rejält för att köpa loss honom. Vad Chelsea hade mått bra av är att verkligen anstränga sig för att köpa loss yngre och riktigt etablerade spelare: Sánchez och Agüero ser jag som perfekta spelare.




Arsenal är på nytt ett flopplag och det har bara blivit störigt att höra Wengers bortförklaringar. Äntligen har spelarna börjat säga ifrån och Arsenal har pengar att värva för - varför inte köra igång? Som Pires uttryckte sig så är de för unga och obrittska. Squillaci, Almunia, Bendtner, Denilson, Rosicky och Eboué har de absolut ingen nytta av och varför inte våga köpa loss Carlton Cole och Scott Parker från West Ham, Ashley Young från Aston Villa, Leighton Baines från Everton, Charlie Adam från Blackpool och ta tillbaka Seb Larsson via bosman från Birmingham. Dessa spelare vet vad Premier League handlar om och jag tror att t ex Scott Parkers tuffhet definitivt hade gett dem övertag över skitlag som Stoke.




Manchester City är också ett lag värt att kommentera. De har i och för sig pengar nog att köpa vem dem vill, men hur de disponerar dem är en annan fråga. Även City är intresserade av Kaká men det är nog svårt att locka dit honom då han verkar gå på annat än endast fotbollen, staden ska ju vara trevlig också och Madrid, där han har en ganska bra lön, är nog mycket trevligare än Manchester. De gör nog klokast i att hitta en ersättare åt Tévez och Adebayor vilket såklart är svårt men en av världens mest underskattade spelare Diego Forlán borde verkligen göra skillnad för dem med tanke på vilket understöd han hade fått från mittfältet.


Det var det hela, säg ifrån om något är bortglömt

[NJKC]

Fyra omgångar har gått i serien för vår del, tre segrar (en tyvärr på WO) och en förlust hittills. I helgen vann vi borta mot Vinnö med 8-1 men kunde vunnit med väldigt mycket mer då vi tyvärr var väldigt ineffektiva framför mål. Såklart går vi för serieseger. Hittills med alla spelade matcher inklusive inomhusturneringen i Åstorp där vi kom trea och träningsmatcherna så har vi ett facit på 11 vinster, 4 förluster, 0 oavgjorda vilket såklart är godkänt. Tempot på träningarna är bra och det märks att spelarna är hungriga.

[NJKC]

Innan varje säsong så finns det alltid spelare som är kända men som inte har slagit igenom rejält, och under säsongen så kommer det spelare som sticker ut rejält som man förväntansfullt börjar följa i hopp om att de tar steget fullt ut. Vilka spelare har slagit igenom under detta år och vilka är värda att hålla utkik efter under säsongen 2011/2012? Detta är några spelare som verkligen tagit världen med storm och som med största sannolikhet kommer att göra det även nästa år.

Javier Pastore, Palermo
Neven Subotic, Borussia Dortmund
Joe Hart, Manchester City
Edson Cavani, Lazio
Ignazio Abate, AC Milan
Nuri Sahin, Borussia Dortmund
Mats Hummel, Borussia Dortmund
Mario Götze, Borussia Dortmund
Thiago Silva, AC Milan
Jan Eriksen, Ajax
Alexis Sanchez, Udinese
Javier Hernandez, Manchester United
Luis Suarez, Liverpool

Kommentar:
Vissa har kanske redan gjort sitt genombrott förra året (t ex Suarez, Hart) men då ansågs de mer som lovande prospects, nu är du fullblodiga världstjärnor. För att spekulera så anser jag att:

Mats Hummel är näste John Terry, fast med bättre teknik.

Thiago Silva kan vara den komplette mittbacken och att backlinjen i Brasilien och AC Milan kommer att kretsa kring honom i flera år framöver.

Sanchez kommer att gå från Udinese (kanske inte nästa säsong) för en galen summa. Förmodligen till Real Madrid när de tröttnat på någon av Özil/Ronaldo/Di Maria

Joe Hart övervinner sin närmaste konkurrent, Ben Foster, och är Englands förstemålvakt en lång tid framöver.

Javier "Chicharito" Hernendez kommer se till att Berbatov tappar suget för fotboll på Old Trafford's läktare.

Mario Götze slår sig in i det tyska landslaget om något år vilket ger drömmittfältet Götze - Kedhira - Schweinsteiger i VM 2014. Med Özil som vänsterforward, Müller som högerforward och Gomez som centertank.

[NJKC]

[NJKC]

Är inte den som spekulerar mest gällande "tänk om scenarion" men efter att ha sett några nostalgiska youtube klipp kom jag mest att tänka på spelare som spåddes lysande framtider som senare i livet inte levt upp till dem fullt ut. Det finns många anledningar till att en karriär inte går som planerat och många spelare som varit fantastiska som personer och som spelare fick aldrig sin chans, sin tid trots oändligt många träningstimmar och ett helt liv tillägnat den passion vi kallar fotboll. Således vill jag skriva ett inlägg tillägnat några utvalda spelare där "tänk om scenarion" och deras livsöden är värda att reflektera över.




Sebastian Deisler fostrades i mindre klubbar i sin födelsestad Lörrach, Tyskland, innan han som femtonåring tog steget till regionens största klubb: Borussia Mönchengladbach. Efter tre år i deras ungdomssystem fick han debutera som artonåring och tog en fast plats på innermittfältet. När de relegerades flyttade Seb till Hertha Berlin där han drabbades av sin första korsbandsskada vid nitton års ålder, trots den motgången tog han sig tillbaka och gjorde sig ett namn som en av de största talangerna inom tysk fotboll.




Bayern München såg sin chans och värvade honom samt Michel Ballack och Zé Roberto inför säsongen 02/03 där tanken var att han skulle konkurrera med forna storspelaren Jens Jeremies. Återigen kom olyckan i form av knäskador och under de fem år som Deisler tillhörde Bayern München spelade han endast 62 matcher (ca 12 matcher/säsong). Den press som byggdes upp på Seb av att vara en dysfunktionell spelare i ett av världens största lag förde honom in i en djup depression och han blev inlagd på klinik under 2003.




Seb jobbade sig tillbaka från sina fysiska och mentala problem och hade säsongen 04/05 slagit sig in i startelvan för Bayern. Med Michel Ballack på väg till Chelsea ansågs Deisler som den naturlige ersättaren som central mittfältare. Tyvärr kom ännu en knäskada och Deisler missade VM på hemmamark sommaren 2006. Även om han på nytt kom tillbaka erkände han att han var totalt mentalt utmattad och drog sig tillbaka från världsfotbollen, endast 27 år gammal. På tio säsonger spelade Seb 173 matcher, i snitt 17 matcher/säsong när det normala ligger runt 50/säsong och opererade sina knän sammanlagt sex gånger på åtta år.




Ricardo Oliveira är den typen av spelare som alla tränare vill ha: en som gör mål. Han har gjort över hundra mål i sin karriär för klubbar som Santos, Valencia, Betis, Zaragoza och AC Milan. För Oliviera lekte livet när han som målskytt för Betis såg till att de tog sig till Champions League för första gången någonsin, men ett skadat knäligament som ådrogs mot Chelsea såg till att hans säsong 05/06 hämmades.




För att ta sig tillbaka lånades Oliveira ut till São Paulo för att få speltid - ett lån som förlängdes med nio dagar då Oliveira bönade Real Betis ledning om att få spela finalmatchen i Cópa Libertadores, Sydamerikas motsvarighet till Champions League, men ledningen vägrade att låta honom spela. São Paulo förlorade där mot Nacional efter sammanlagt 2-3 efter två matcher. Detta skapade en konflikt mellan honom och Real Betis som botfällde honom för den sena ankomsten, och även en bötfällning för att han deltagit i en medicinsk undersökning för AC Milan, dit han som konsekvens gick. 




Ett av världens största par fotbollsskor skulle Oliveira fylla när han köptes in av AC Milan för att ersätta ikonen Andrey Schevchenko. I gengäld fick Betis mittfältaren Johann Vogel samt den nätta summan 17.5 miljoner euro. I sin debut gjorde han mål på Lazios Angelo Peruzzi men under sin årslånga vistelse på San Siro mäktade han bara med fyra mål till. Denna seriösa svacka berodde på att hans syster, Maria Lourdes, kidnappades i Brasilien och hölls i sex månader. Till sist släpptes hon oskadd. Tillsammans med Diego Milito bildade Oliveira istället ett mäktigt anfallspar i Real Zaragoza under 1.5 års tid innan han återförenades med Real Betis. Numer spelar den 31 årige Oliveira för Al Jazira i Abu Dhabi där han, föga förvånande, öser in mål.




Rubén de la Red ansågs som en av Real Madrids mest lovande talanger, inte bara under tvåtusentalet utan någonsin och gjorde debut på innermittfältet som nittonåring. Tyvärr var tre år i Madrids a-lag inte så berikade som Rubén hade hoppats på och således blev han såld, men en återköpsoption, till Getafe. Där gjorde han sig ett namn som en av seriens bästa playmakers. Tillsammans med sin forne Real Madrid kamrat, Esteban Granero, var Rubén starkt bidragande till att Getafe nådde så långt som kvartsfinal i Uefacupen 2008 där det till sist blev stopp mot Bayern München.




Presidenten för Real Madrid, Ramon Calderon, var såpass imponerad av Rubéns utveckling att återköpsoptionen utnyttjades och han befann sig återigen på Estadio Santiago Bernabéu. I spanska Supercupen, augusti 2008, gjorde han ett mäktigt mål på Valencia, vilket följdes upp av ett härligt mål mot Racing. Rubén de la Red började på allvar etablera sig i ett av världens bästa lag som 23 åring och ansågs vara en man för det spanska landslaget i konkurrens med spelare som Xavi och Fábregas.




Den 30e oktober 2008 kollapsade de la Red på planen under en cupmatch och lades omedelbart in på sjukhus. Efter månader av tester framgick det att Rubéns hjärta hade en defekt som innebar att han även skulle missa nästa säsong också, 09/10. När Raul Albiol värvades fick han Rubéns tröjnummer, 18, men Albiol lovade att om Rubén skulle ta sig tillbaka skulle han omgående få tillbaka det. Albiol fick behålla tröja nummer 18, och det sista som Rubéns gjorde under en fotbollsmatch var att kollapsa mot Real Union den 30e oktober 2008, 23 år gammal.

Ikväll är det dags för Milan att bärga hem Scudetton och det har varit en lång väntan för de kräsna Rossoneri. Sju år sen var senaste gången Milan tog titeln vilket känns märkligt på något vis. Kan vara för att de ständigt varit tongivande och i toppstriden av Serie A samt tog Champions League titeln både 2003 och 2007.




Det lag som Milan mönstrade säsongen 03/04 var ett av de starkare i modern toppfotbolls historia och de kom till försäsongsträningen stärkta av en Champions League seger ett par månader tidigare. Andriy Schevchenko var med största sannolikhet den spelare som gjorde skillnaden detta år med sina 24 mål, samtidigt som Nesta och Maldini var ett omutligt mittlås bakom de fantastiskt kreativa Andrea Pirlo och Kaká. De gick mot en nästintill perfekt säsong efter att ha besegrat Deportivo med 4-1 på hemmaplan i CL kvartsfinal men fick stryk i Spanien med hela 4-0 och gick därmed miste om semifinalen. I år har de haft greppet hela säsongen, liksom då, i år har de åkt ut i CL kvartsfinal efter en blek insats, liksom då - kommer historien att upprepa sig? Det tror jag nog.




Vinner Zlatan ännu en titel i år sållar han sig till de allra största och kritiker har rätt i mycket av det de säger men fortfarande är Zlatan en vinnare och har varit så sedan han tog plats på scenen i Italien säsongen 04/05, detta innebär att han vunnit ligan sju år i rad om det händer ikväll igen. 

Igår ställde Barcelona allt till rätta när de besegrade Real Madrid med 2-0 på Estádio Bernabéu. Mourinho var, föga överraskande, inställd på att försvara sig och lät Barca hitta sin berömda rytm där deras tålamod till sist gav utdelning. Cristiano Ronaldo var märkbart frustrerad och jag förstår honom till fullo, att inte vara aggressiva i den kollektiva pressen mot Barcelona är riskabelt och det är mycket svårare att skapa anfall ju längre ner i banan man erövrar boll (dööh...).




Självklart klagas det på domaren och jag har, även där, förståelse för Real Madrid men huvudsakligen känner jag att det mest handlar om Karma. Efter alla fula stämplingar, armbågar, slag, efterslängningar och otillåtna satsningar riskerar Real Madrid, som Pique uttryckte sig, att avsluta matchen med tio man. Visst ska man ifrågasätta Pepes utvisning och att vissa Barcaspelare (främst Busquets, Pedro, Villa och Alves) överdriver när de blir tacklade men Realspelarna vet att de måste spela på gränsen konstant för att ha en chans att besegra Barcelona. Resultatet i Coda del Rey blev seger, i Champions League semifinalen blev det förlust. Fyra spelare i Real: Arbeloa, Carvalho, Pepe och Ramos riskerar att i samtliga dåtida, nutida och framtida möten få utvisningar/avstängningar och denna gång drabbas två av dem.




Vad ska man säga om Messi? Han är den ende i världen som kan göra ett sådant mål vid 1-0 mot ärkerivalerna på bortaplan i en Champions League semifinal i 87e minuten. Verkligen den ende. Visst kan det debatteras att Agüero, Hernandez eller Suarez kan göra något liknande och jag ser gärna att de motbevisar det. Det är fullkomligt möjligt, eller snarare troligt, att Messi återigen blir utsedd till världens bäste spelare och den här gången kommer det inte vara det minsta kontroversiellt.




I övrigt tycker jag att det är hysteriskt att IFK Göteborg gått så dåligt som de gjort. Kritiken som riktas mot Håkan Mild känns fullkomligt befogad om att "Kamraterna" inte tar fram spelare av speciell karaktär. De flesta av deras större talanger - Berg, Wernbloom, Seb Eriksson etc. är kanske inte de mest kreativa av spelare samtidigt som de satsar på nyförvärv som ofta är mer gnetare än finlirare. Vidare så är det skrattretande att Elfsborgsspelare påstår sig vara det bästa laget i Sverige då de ligger nia efter fem omgångar och sju poäng efter serieledarna. Visst, säsongen är väldigt lång men det är verkligen för tidigt för dem att boosta sig själva.

Ett fenomen som man lockas av när man kommit en bit in i tonåren är att "alkohol gör tillvaron roligare". I vissa fall stämmer det, under nyårsfesten så bör man kunna dricka champagne med gott samvete eller så kan man ta ett par öl i after-ski puben om man råkar vara i Åre. Faran kommer när man gör ursäkter för att supa till som t ex "det är fest på studentkåren" eller "det är lill-lördag" och inte nöjer sig med att dricka alkohol en eller två gånger i månaden, mer behövs inte. Unga talanger som intresserar sig för alkohol växer faktiskt på träd och det är när dessa gör ursäkter för sitt drickande eller helt enkelt tar oansvariga beslut som karriärer kan skadas. Min första rejäla fylla kom i samband med det träningsläger som nio av tio seniorlag har i mars månad strax innan seriestarten. Det är då detaljer ska finslipas (t ex fasta situationer, anfallsvapen etc.) och laget ska svetsas samman. Ett problem som jag tror flera seniortränare har är att sätta ner foten och förbjuda sprit under ett läger, eller ens att spelare under arton inte ska dricka alkohol under lägret. Det är inte lätt att skapa lagsammanhållning om högermittfältaren tycker att det är vansinnigt roligt att raka av håret på en mittbacken, om lagkaptenen fyller nytillskottet från juniorlaget eller att finslipa en hörnvariant om hälften innanför straffområdet inte kan nicka dagen efter. 

 

[NJKC]

Det känns självklart för närvarande att de fyra semifinalisterna i Champions League har världens bästa målvakter. Vem är rankad högst och vem är lägst? Det vet jag inte men Iker Casillas har med sina senaste matcher suttit högst på tronen fast det Manuel Neuer ställde till med igår var fantastiskt.