Football according to [njkc]

Har varit kass med att skriva, helt enkelt haft andra saker att tänka på. Trots det så har läsarantalet stigit rejält vilket är skitkul - You Rock! För att göra ngt roligt för er kommer här några random fotbollsbilder som fick mig att skratta som fan - enjoy!

Det är galet egentligen hur vinterkylan påverkar vårat Skåne. Tågen går inte, olyckor blir vardagsmat och det går inte att träna utomhus. Tyvärr har det varit såpass kallt att jag varit tvungen att ställa in träningar vilket jag verkligen aldrig gör. Men nöden har ingen lag och det gäller att se en helhetsbild och tänka långsiktigt: det är inte roligt för någon och vi blir inte bättre spelare av att spela fotboll på en bandyplan. Jag hoppas att vintern vänder i februari så att förhållandena blir bättre och närvaron högre - då är vi på gång!



Tur i oturen är då att jag kan underhålla mig på något vis och inte faller in i en vardagstristess utan fotboll. Idag tog jag mig i kragen och tränade med Stehag och även om det är ny tränare har inte mycket ändrats: det var såklart sjukt roligt (även om tränaren förolämpade mig genom att säga att mitt sätt att möta boll påminde honom om Henrik Rydström... vad fan hände med Fredrik Ljungberg liknelserna som jag vant mig vid!?) - vi hade en bra skottövning innan vi spelade, tyvärr har vi endast 75 min till träning så man hann inte bli särskilt utmattad. Sträckte mig dock efter en halvtimme vilket var ganska väntat med tanke på att mina framsidor är lika ömtåliga som Cristiano Ronaldo innanför ett straffområde.




På tal om denna karraktär; krossen av Real var antagligen det bästa jag sett med Barcelona. Jag menar inte glädjeruset efter matchen för det peakade för mig när de vann CL 2005 med en fenomenal Henrik Larsson och när de slog ut Chelsea i CL's semifinal 2009 (Iniestas skott *wow*), det som slog mig var att Barca rent spelmässigt aldrig sett mer dominanta ut mot ett såpass kompetent motstånd. De vilade när de hade boll och slog till så fort det blev luckor i marängförsvaret och en 5-0 seger har sällan varit så rättvis. Barca var närmare sex och sju noll än vad Madrid var att reducera. För att inte koncentrera sig på Barca's anfallsspel (som var perfekt) så var ett talande defensivt exempel hur de tvingade Realförsvararna att spela hem till Casillas: när det hände tog hela laget ett steg upp och tvingade Casillas att antingen slå ut en boll åt ytterbackarna där de som regel tappade boll eller slå ett längre uppspel som Pique och Puyol enkelt tog hand om. När Barca erövrar boll i offensiv zon så är de bäst i världen på att etablera sina anfall, alla deltar aktivt och alla är ständigt spelbara. Nej FC Barcelona, jag har aldrig sett något liknande. "Jaja, vad är väl en dag på Camp Nou..."




VM i Ryssland 2018 och VM i Qatar 2022... Qatar - har de ens ett landslag? Jag blev glad över att ryssarna får arrangera ett VM, med tanke på hur deras liga expanderat och med EM framgången senast så tror jag nog att de kan hävda sig, även om det är låååång tid kvar tills det bär av. Däremot så förstår jag för mitt liv inte hur Qatar kunde få ett världsmästerskap när de är rankade som nr 70 i världen utan ett enda deltagande i VM - har de ens en schysst arena? Min instinkt säger mig att Sepp "the Emperor" Blatter siktar på världsherravälde snarare än den tradition som ett världsmästerskap innebär. England är ett huliganiserat land fortfarande; Birmingham - Villa är ett tecken på det och många har fortfarande starka minnen av hur de engelska "supportrarna" betedde sig i Tyskland 2006 och där har ni det, brittiska bråkmakare: det är helt och hållet erat eget fel. Jag kommer att se ett VM live en dag, men jag hade helst undvikit att gå till mitt hotell med en Sverigetröja på mig om jag traskat i Birmingham eller vissa delar av London - då kanske Qatar passar bättre om tolv år...?

[NJKC]

För mig känns det verkligen förvånande att Helsingborg rest sig såpass bra efter den tunga derbyförlusten mot Malmö. Det tyder på en enorm vilja att vinna och att Conny Karlsson visar att hans HIF inte släpper greppet om den Allsvenska som de dominerat under så gott som hela året. Jag var kritisk mot honom innan serien startade, jag tog tillbaka det direkt när jag såg hur smart HIF agerade under den femte omgångens hemmamatch mot Elfsborg - vinst med 2-1.



Alexander Gerndt har blivit en personlig favorit. Det börjar talas om landslag och proffskontrakt och med tanke på att Marcus Rosenberg fick debutera efter sin säsong i Halmstad och att Tobias Hysén + Daniel Larsson redan gjort sina är det inte fel att spekulera, en fråga som kvarstår är dock: kan Gerndt klara av det? Spelare som är dominanta i Allsvenskan har sällan levererat på landslagsnivå eftersom de möter spelare på högre nivå och inte ställt om till de kraven. Endast ett fåtal, som Anders Svensson, har den rutinen att prestera även om de har sin högstanivå bakom sig. För min del krävs det att HIF spelar till sig ett SM guld och i såfall tar sig en plats i Champions League eller att Gerndt blir proffs för att han ska få sin chans i landslaget.




Malmö FF är det starkaste laget i Sverige rent kvalitetsmässigt. Med Allsvenska mått sätt har de allt: en bra målvakt, en stabil backlinje, ett kreativt mittfält och forwards som levererar - detta borde räcka för att höja Lennarts pokal men blir det så? Jag vet faktiskt inte och jag vågar inte att spekulera fullt ut i denna skånska rysarduell. Allt jag kan påstå nu är att HIF är i fantastisk form och att Malmö måste hantera den press som därmed har uppstått.




Rooney's lön är löjlig. Att United befinner sig i finanskris känns som ett tomt påstående om de kan ge denne man 12 731 kronor i timmen. Det mest banala med denna historia är att han faktiskt inte är bäst betald i Premier League, kan ni gissa vem det är? Ni måste kunna gissa klubben iaf? Det finns för mycket pengar inom proffsfotbollen, pengar som kunde gått till så mycket annat än lyx till en person som inte skulle kunna spendera så mycket under tio livstider. 550 miljoner för fem år... man hade kunnat rädda den borttynande Tigerstammen tiotusen gånger om.




PSV vinner över Feyenoord med 10-0 och TV4 nyheterna rapporterar att det imorgon kommer att flyga grisar, regna grodor samt att helvetet har frusit till is. Jag är mest intresserad av hur spelarna i Feyenoord reser sig efter denna katastrof och hur PSV's manager Rutten (roligt namn) har kvar deras fötter på jorden.

[NJKC]

Står inför ett svårt val om ett par dagar. Antingen kan jag ta ett nytt tränarjobb, för det har dykt upp ett par, eller så kan jag fortsätta själv som spelare. Det är svårt för mig att verkligen bestämma vad som är bäst, eftersom båda har extrema fördelar. Den största fråga som jag ställer mig själv är om det verkligen är värt att spela fotboll när man inte kan ge allt?



[NJKC]

Fan vad roligt! Hoppas verkligen på ett guld, helst på vackra Swedbank Arena.

Idag hade vi Idrott och Genus på temat med en för mig obekant fessor. Det var en jätteinspirerande lektion och jag kände mig benägen att koppla detta vidare till fotboll, med en segregerande prägel. Vad som slår mig främst är den klassindelning som finns i fotboll, främst gällande dam kontra herrfotboll, sexualitet och till sist elitsatsning.




Eftersom det är svårt för mig att få total klarhet i hur vi kan höja statusen för damfotboll så vill jag lägga en enkel personlig kommentar: De som förespråkar damfotbollens relevans skäller ofta på männen och kräver att de ska få bollen i rullning fastän deras intresse är lågt, vore det inte bättre att söka andra forum och utnyttja bristvaror på marknaden: t ex spridandet av tidningar som endast fokuserar på damfotboll för att locka människor som faktiskt är intresserade. Make the difference yourself, kräv inte det av andra.




När spelare når en viss nivå med sitt fotbollande så blir det tabu att prata om sin sexuella läggning i media, eftersom det fortfarande är skottpengar på homosexuella inom fotbollsvärlden (och idrotten i övrigt). Det har tonats ner efter millenieskiftet till stor del på grund av inflytelserika spelare som David Beckham (som ju är metrosexualitetens anfader) där det är okej att inte vara supermanlig och ändå vara en respekterad klasspelare. Justin Fashanu var en stor spelare på åttiotalet som gick ut med att vara gay och det följde efter honom hela karriären, han blev exempelvis mobbad av sina lagkamrater och tränare då han spelade för Nottingham Forrest - efter hans avslutade karriär begick han självmord till stor del på grund av denna påverkan.



Englands VM målvakt David James påpekade att fotbollsvärlden behöver en omställning och att spelare som är homosexuella inte borde vara rädda för att komma ut ur garderoben - för mig som fotbollstränare så är spelarnas sexuella läggning irrelevant sålänge de passar in i gruppen och presterar på planen: jag tror att gaykillar och gaytjejer kan göra det också. Det vore kanske bra för framtida spelare att inte känna ett utanförskap som skapas av bakåtsträvare i ett, relativt, tolerant idrottssamhälle. Nog om det!

Det system för talangutveckling som vi har i Sverige kan delas in breddverksamhet och elitverksamhet. Vi har föreningar som öppet satsar på elitnivå, t ex Brommapojkarna, IF Elfsborg, IFK Göteborg etc. samtidigt som det finns mindre föreningar som format en verksamhet som sträcker sig till alla. Detta system har ofta kritiserats där främst föräldrar såklart vill skydda sina barn samtidigt som de vill att de ska bli framgångsrika fotbollsspelare - kan man få både och? Att exkluderas ur en klubb för att man inte är bra nog kan verka tufft men samtidigt så vet föräldrarna om förutsättningarna när de sätter sina barn i den typen av verksamhet, då de accepterat detta system från början blir det hyckleri när de senare väljer att kritisera det.



För att vidareutveckla Sverige som fotbollsnation, och fotboll i största allmänhet, behövs en elitverksamhet eftersom spelare utvecklas enormt genom konkurrens, tävling och press vilket är direkt bevisat. Denna metod är inte för alla och känner man så som förälder kan man istället välja en breddförening, problemet då är att man inte kan skryta på jobbet om att sonen spelar för Malmö FF eftersom han spelar för Lunds BoIS. För att utveckla detta system till det bättre så borde vi tillämpa den standardisering som finns i flera klubbar i större ligor (t ex Barcelona, Fulham, Chelsea m fl) där tränarna som valt att ta bort en spelare hjälper denne till en ny förening - det handlar om att skapa ett nätverk med klubbarna runtomkring och se till att spelaren inte känner sig mindre värd för att han eller hon går till en breddförening: chansen kanske dyker upp igen genom hårt jobb.



Ibland är det, enligt min mening, bra att exkludera eftersom det handlar om personlig utveckling: det är inte rättvist för en sämre spelare att stanna kvar i ett högpresterande lag eftersom denne sannolikt inte kommer att utvecklas lika bra som i en jämnare miljö. Mitt råd är att föräldrarna fattar ett genomtänkt beslut och ser olika scenarion av det: 1, mitt barn ska spela i en breddförening för att ha roligt med sina vänner och utvecklas utefter de förutsättningarna. 2, mitt barn ska spela i en elitförening, räcker han inte till ska jag acceptera tränarnas beslut och hitta ett nytt lag men är han talangfull så ska jag hjälpa honom allt jag kan för att se till att han blir så bra som han själv vill. Vi lever i ett konkurrerande samhälle där vi ständigt måste prestera för att komma någon vart, borde det vara annorlunde på fotbollssplanen...?

Ikväll så måste jag studera friidrott eftersom vi har tentamen i övningsval och hur man ger relevanta instruktioner - ska ta en välbehövlig paus nu genom att titta på de nya avsnitten av Family Guy och Dexter. Ciao!

[NJKC]

Det är en underbar känsla att se ett skitsnyggt mål - man flyger upp ur soffan, skriker som ett psykfall och tänker inte på något annat under de närmaste femton sekunderna, det hade nog kvittat om en närstående hade gått bort för den reaktionen är så automatiserad. Tre gånger hände det mig (inte bortgången av en närstående) och det första supermålet var från Milanesen Andrea Pirlo.




Helt fantastiskt eller hur? Det känns inte som att han tar i alls, han tittar upp fokuserat och placerar in bollen i bortre krysset från 35 meter, like a walk in the park. Såna här mål får en att förstå varför alla sydamerikanska sportkommentatorer skriker "GOOOOOOOL!" I övrigt såg Zlatan och Ronaldinho heta ut men fick ingen utdelning, det känns dock som att Milan är på gång.



Målet kommer efter DIF - AIK sammandraget. Askul att AIK håller på att åka ner, det är nästan värt att missa ett SM-Guld bara för det. Målen som görs av Drogba och Alex är så fantastiska på olika sätt; elegans och kraft. På Drogbas mål agerar närmaste Arsenalförsvararen klumpigt, man kan inte löpa in bakom Drogba när han löper mot första stolpen - totalt självmord. Sen är han så kylig att det är löjligt, är han skadefri lär det bli ett nytt guld till Chelsea. Vad behöver man säga om Alex frispark? Inte mycket, mer än att jag är förvånad över att nätet inte gick sönder. Fabiansky i Arsenalmålet var faktiskt riktigt duktig, inte mycket att göra på de lägena. Tyvärr har Arsenal alltid för många skador och det hindrar mig från att ha dem som favoriter till titeln - igen.

Skoldag idag, ska lära mig om relationen mellan idrott och genus - det lär bli riktigt spännande.

[NJKC]

Igår var det Champions League kväll och jag tog igen mig samt sökte sympatier för mitt svullna knä på Boomer's Sportsbar vid Värnhem i Malmö, gå in där när ni har vägarna förbi för de gjorde en sjuuukt god baconcheese burger. Såg först Rubin Kazan - Barca och oavgjort var ganska väntat eftersom Barca har svårt långt från Camp Nou och under dåligt väder. Matchen vi följde intensivast därefter var Valencia - United och det blev en bortaseger för engelsmännen efter mål av deras unge mexare Hernandez. Med facit i hand skulle jag kanske vridit huvet 180 grader för bakom mig hade Eto'o show och stod för en assist och ett spektakulärt hat-trick: good for him! Inter verkar svårstoppade i år igen men de jag imponerats mest av hittills är nog FC Köpenhamn som tagit två av två hittills - kan någon svara mig varför vi inte har ett sådant lag i Sverige . . . ?




Ännu en säsong har avverkats i det lägre svenska seriesystemet, med denna i bagaget så påbörjar jag om ett par månader min 18e säsong som fotbollsspelare men innan denna är slut så har mitt lag en match kvar i serien som är betydelslös eftersom vi undvek kvalet neråt - skönt! Själv så fick jag en mindre törn på knäet och det kommer inte gå att spela, tyvärr. Såhär gick det för oss/mig iaf, sluta läs nu om det är tråkigt : )

Statistik
8:e plats i serien av 12 lag. Samma som förra året men med mersmak i år eftersom vi klarade av det med en omgång kvar att spela och förmodad bättre målskillnad, nästa år ska vi sikta mot kval uppåt istället för kval neråt. Vi har en stark trupp, jag känner att vi behöver en tränare som ställer mer krav och pressar oss hårdare fysiskt (fotbollsmässigt, vill fan inte springa femton-femton och Liverpoolaren när man kan träna hårdare än så med boll). Samtidigt måste vi bli bättre på att göra mål, vi har bränt sjukt mycket chanser i år och eftersom det alltid gäller att göra fler mål än moståndarna så föreslår jag att vi gör det ; )




15 spelade matcher av 22. Jag startade bara fyra av dessa och de sju som jag missade berodde på ryggproblem men också på att jag varit iväg mycket med min kurs. Eftersom jag opererades känner jag att det är godkänt med mersmak, har gett det jag haft och detta har varit den roligaste säsongen på länge.

4 mål & 3 assist. Gjorde alla mina mål inom tre meter från mållinjen, anledningen till det tror jag är att jag tar väldigt få avslut eftersom mina skott är tämligen ofarliga - då är det bättre att försöka leverera bra passningar istället och öva på avslut under träningarna. Något som jag alltid gjort mycket mål på är att springa mot den främre ytan vid den första stolpen när djupledsbollar, instick och inlägg är på gång. Det är jobbigt för försvarsspelaren att hänga med och man kommer ofta ett steg före - kan jag inte sätta den blir det en yta bakom mig som en annan lagkamrat kan fylla upp vilket också hände ett par gånger i år. 

5 gula kort & 0 röda kort. Det blev en del i år, tre var med facit i hand solklara och jag har haft min värsta säsong någonsin när det gäller att respektera domarna. Förstår att domare måste skydda sig själva och att de är trötta på gnäll från spelare, ledare och åskådare men de domare som upprättar en dialog med spelarna och en relation till tränarna underlättar sin arbetsbörda och sköter sitt jobb bättre än de som vill provocera - och ja: vissa domare gör det.




Varning 1 - "Suckerpunch." Löpte hemåt efter ett misslyckat anfall, motståndaren tog ett steg bakåt, jag satte upp ena armbågen och ena handen som reaktion, han slängde sig och jag fortsatte springa framåt, domaren kom med ett kort i handen. Det är den märkligaste varningen jag någonsin fått och filmare är det mest patetiska som finns.




Varning 2 - "WWE Smackdown Flying Elbow". En motståndare väggspelade bollen till mitt vänster och skulle löpa runtom; eftersom jag lärt mig att alltid trycka bort den som spelat bollen så gjorde jag såklart det, kruxet var bara att han var lika kort som han var snabb och istället för att gentilt lägga handen på hans bröstkorg så råkade jag dunka in armbågen i halsen på honom... Som tur var såg domaren att jag inte var ondsint (bara ruskigt klantig) och gav således mig endast ett gult kort.




Varning 3 - "The Gerrard". Var tvungen att ta en tredje varning för att bli avstängd eftersom jag ändå skulle missa två matcher pga operation. De sista tio minuterna försökte jag snacka till mig ett gult kort men denne domaren var ovanligt tolerant så det fungerade inte. Efter ett taktiskt byte från min sida och med några minuter kvar av matchen försökte jag komma ikapp en djupledsboll men hann inte och gjorde en mycket stilig "Gerrard" istället - motståndaren kom oskadd undan och jag fick mitt gula kort, alla blev nöjda och glada!




Varning 4 - "Hög Spark". Frågade domaren undrande "Det var väl inte så farligt?" efter en hög spark för att maska eftersom vi ledde med en boll med några minuter kvar, resultat: gult kort och en utskällning. Ett tvättäkta exempel på att jag borde stänga truten oftare, men hade de startat bollen direkt kunde det blivit farligt så att ställa sig i vägen för bollen och tjabba lite med domaren ger ofta fem, tio eller kanske femton välbehövliga sekunder.




Varning 5 - "Tillsägelser". I ett derby där tre poäng måste tas så är det svårt att hoppa in och vara lugn med femton minuter kvar av matchen när det står oavgjort och laget (enligt vissa åskådare) inte presterar. Tränaren agerar panikartat och lagkamraterna är väldigt stressade, då blir man själv stressad. Med det sagt så är det för mig svårt att tänka efter innan jag talar. Domaren hade i denna situationen totalt fel och hade dömt tvivelaktigt under matchen men i slutändan borde det inte spela roll för det är han som dömmer och det är han som bestämmer. Mitt nyårslöfte inför nästa säsong är således att inte skälla på domaren - det känns omöjligt men att inte äta godis på ett år kändes också omöjligt när jag var elva, detta kan vi nog styra upp!

Min dag har varit lugn vilket är skönt med tanke på att jag har haft ett laddat schema de senaste veckorna, det är toppen att vara igång men ibland uppskattar man att bara slappa. Röstningen gick såklart planenligt, oroad över att SD kommer in i riksdagen annars ser det väl ut att gå åt mitt håll. På eftermiddagen hade vi bortamatch och bilfärden var såklart lika underhållande som alltid. Vinst blev det också. Nu till saken!




Jag är en av dem som följt fotboll från soffan men nu blir det allt svårare att se vad man helst föredrar utan att lägga ut en massa pengar - på saker som man tyvärr inte har råd med. Nu är detta en bekännelse från en snål student, men min situation är inte olik hundratusentals andra svenskar i samhället som älskar att se fotboll och bidrar till det på andra vis än att pröjsa en TV-kanal. Jag har inte börjat streama matcher på grund av den urusla bilden och att matcherna kommenteras på arabiska, och jag vill helst inte börja streama för det sabbar matchen som helhet, ska man avsätta tid för att se en match så har man väl en viss kravbild iaf?




Har inte sett en enda spanska ligamatch hittills och det är sorgligt med tanke på att jag haft järnkoll de senaste sex säsongerna. Champions League kan man eventuellt se på tian men hittills har det inte varit någon jättespännande match samtidigt som turneringen, som ni vet, innebär spridda matcher över ett år. Europa League kan man titta på och för somliga var det säkert roligt att se Liverpool slå Steaua Bukarest med ett par bollar (vilket är sällsynt för dagens upplaga) men i övrigt är det en trist turnering som inte blir spännande förrän lagen kommer till kvartsfinal. Bundesliga går på Eurosport och deras stormatcher (Bay Mün - Schalke t ex) är alltid enorma att titta på, samtidigt har Eurosport UVM turneringarna och det är verkligen fascinerande att se vilka spelare som kan bli nästa världsstjärnor. Viasat tog Premier League som jag redan följde via alla nyheter som strömmar in i svensk media, till exempel som när en spelare från Birmingham får en fotboja, vilket är jäääätterelevant för min vardag. Canal + svarade då genom att ta sig an La Liga, med Zlatan i huvudrollen men det var nog inte jätteklipskt (samtidigt har de tagit rättigheterna till UFC som jag också följer regelbundet). Holländska ligan är också uppköpt av Canal +, franska ligan är uppköpt av Viasat... ja ni förstår vad jag är ute efter.




Min högst rimliga önskan nu är att de inte ska ta EM och VM ifrån mig också, för det hade varit det ultimata straffet. Det är illa nog som det är att den enda vettiga, regelbundna fotboll man kan följa nu är Serie A och en match mellan Brescia och Palermo är i mina ögon extremt ointressant, italiensk fotboll i största allmänhet är tråkigt sett till deras landslag och kvalitet i spelartrupperna. De har undantag i de båda lagen från Milano samtidigt som man gärna ser Romderbyna, resten av ligan kan man hoppa över. Allsvenskan är på Canal + och folk undrar varför vår egen liga har så lågt intresse. Att se Superettan innebär att följa Hammarbys urusla prestationer mot lag vars planer ser ut som åkrar inför den generösa siffran av 250 betalande åskådare - extremt oglamoröst.

Flera storlag åkte på rejäla bakslag igår. Mitt kära Barcelona får stryk på hemmaplan med 2-0 mot nykomlingarna Hercules... hoppas att någon var smart nog att tippa en tvåa där och dra in rejält med cash för en värre högoddsare får man leta efter. Zlatans Milan fick också stryk mot en nykomling med 2-0 och den matchen såg jag. Snacka om att jag gillade Cesenas ettriga spelstil, särskilt ytterforwarden Giaccherini - italiensk landslagsklass igår. Roma åkte till Sardinien och fick storstryk mot alltid farliga Cagliari. Jag får alltid Asterix och Obelix som synonym när jag läser om Cagliari. Romarna kontrollerar hela riket förutom en liten prick på kartan där de omöjligen kan ta sig igenom, det är charmigt; det är Cagliari.




Även Manchester United åkte på ett bakslag i kryssmatchen mot Everton - utan träskmonstret. Kanske tänker sig sir Alex för innan han ställer Rooney åt sidan, Wayne har visat att han har ett starkt psyke i motgång och att han i grund och botten är en professionell fotbollsspelare. Det känns fel att han berövas att möta moderklubben där han som så många gånger förr, säkert blivit matchhjälte för United.



Allsvenskan är spännande i år för oss skåningar. Att det blir ett lag från Skåne som vinner serien visste man redan efter fem omgångar, blir det då rött eller ljusblått? Båda känns som värdiga seriesegrare om man ser till tabellen. Vad jag verkligen gillar är att båda dessa lag verkar ha förstått värdet av ungdomlig kraft, när Malmö fullt ut började satsa på Ivo Pekalski, Jasmin Sudic, Agon "Ålen" Mehmeti och Pontus Jansson har de belönats och ligger nu bättre till än vad de gjort med avdankade gamlingar under tidigare upplagor. HIF har i mina ögon seriens bästa startelva efter att de värvat Alexander Gerndt som gör två klockrena frisparksmål mot sin förra klubbadress, Gefle IF. Allting avgörs inom kort på Swedbank Arena, och jag vågar inte tippa utgången.... än i alla fall.




Om ett par timmar spelar vi i Stehags AIF match och det är mot ett lag som tidigare var utmanare om att knipa seriesegern, men med tanke på deras dåliga form och vår extremt bra (13 poäng av 18 möjliga under hösten) så ska vi kunna ta hem det, med hemmaplan och allt. Däremot saknar vi ett par nyckelspelare så det gäller att spotta sig i nävarna.

Imorgon är det den första riktiga skoldagen och vi ska läsa fysiologi, det verkar extremt krävande så det gäller att bruka allvar. Ser fram emot kampsports och parkour passen som kommer snart, ska utmana den största killen i gänget, skitsamma att man får stryk.

[NJKC]

Det 60e inlägget skrivs idag och det är såklart roligt. Vore det inte för att en hel del läser bloggen så hade jag tappat lusten ganska fort, så tack för det! Nu har jag varit borta i fyra dagar på friluftsliv med min kurs och det var en ganska blandad upplevelse. Jag är ingen direkt skogsmulle men jag uppskattar att komma iväg, leva i nuet och få en viss ödmjukhet inför hur privilegad våran levnadsstandard egentligen är. Ser verkligen fram emot att komma igång igen i skolan.




Läste en intervju med Tottenhams manager, Harry Redknapp, som påstod att många skandaler och uppstådda problem inom fotbollsvärlden kan skyllas på alkoholmissbruk. Denna nyhet är verkligen inte sensationell, trots att många tidningar och internetsajter uppmärksammar den. För att bara nämna ett fåtal; Frank Worthington, George Best (egentligen alla spelare på 70-talet), Adriano, Craig Bellamy, Tony Adams, Daniel Mobaeck, Yannick Bapupa, Paul Gascoigne, El-Hadji Diouf, Vinnie Jones har alla haft dokumenterade problem med drickat och en fråga som jag har är: har vi rätt att döma dem?




Det är en väldigt svår balansgång att diskutera missbruk och idrott, vem är jag att åberopa att alla fotbollsproffs borde leva som nykterister när jag själv inte gör det? Den riktiga faktorn som berättigar att jag får döma dessa stjärnor är att de är förebilder för tusentals ungdomar och därmed har ett ansvar som sträcker sig bortom deras (o)kontroll över alkohol. Det känns på något vis oetiskt att läsa om att Wayne Rooney super sig full titt som tätt och tar med eskorter hem, tillika att halva franska landslaget ligger med minderåriga prostituerade (även om det kanske är lagligt, har tappat koll). Jag tror, som "The Head of Hotspurs" säger; "Spelarna kan inte försätta sig i den sorts situationer man läser om i tidningarna. Om de bara dedikerar sig och satsar allt under tio års tid i stället, har de ett fantastiskt liv att se fram emot, som ekonomiskt oberoende. Men det har sitt pris som de måste vara villiga att betala."




I övrigt så var det spännande med EM kvalmatcherna, främst att Sverige spelade bra såklart. Mellberg är hånad i media just nu men jag är inte sur på honom. Under nationalsången ser man alltid hans starka glöd trots att en landskamp borde vara alldaglig för honom vid det här laget, att han gör den där toksatsningen handlar bara om en galen vilja och det gillar jag, tycker att det är skönt att se att Hamréns finlirande landslag fortfarande kan mörda motståndare. Spännande att se hur Adde Granqvist står sig mot Holland, efter flera år i landet borde det gå helt okej.




Läste för övrigt blanketterna för Skånepartiets valkampanj... avskyr verkligen den öppna rasism som finns i dagens politik. Att såga invandringspolitiken helt känns ensidigt, Sverige har räddat tusentals liv och därmed även skapat trygghet för miljoner framtida generationer: det får vi inte glömma. Får nog lägga ner detta innan jag får skäll, det är inte lätt att underhålla en blogg vissa kvällar : )

[NJKC]

Ikväll var det match med b-laget på bortaplan och det var jäkligt roligt, som vanligt. Stämningen före match är alltid så avslappnad och det är ett jätteskönt sätt att spela fotboll på. Under match så märker man dock att det fortfarande är tävlingsmänniskor som spelar för tempot skruvas gärna upp och det skälls på både domare och medspelare - precis som det ska vara! Idag spelade vi faktiskt bra, tro det eller ej, vilket är ganska sällsynt när det gäller b-lag i största allmänhet men det var något som klickade. Det kan ha berott på att ingen var bakis eftersom det var kvällsmatch - vem vet.




Läste som hastigast att Svennis förhandlar med Aston Villa. För mig, som är och ständigt förblir en Svennis supporter, så är det jätteroliga nyheter. Har grämt mig att han aldrig fick en riktig chans i Manchester City där han gjorde väldigt bra ifrån sig med en tunn trupp, nu har han ett starkt och offervilligt lag som bas utan de stora divorna. Jag tror att han kunde överraskat många om de gett honom några år istället för några månader.




Imorgon är det svenska landslaget x 2 när småttingarna tar hand om Israel och herrarna möter Ungern - som är livrädda. Sverige känns pånyttfött under Hamrén och vi har bjudits på mer underhållning under hans tid än under de senaste fyra åren med Lars Lägerbäck, och då har vi inte spelat en tävlingsmatch. Besvikelsen blir enorm *om* vi inte klarar kvalet, men det säger jag bara för att tilltron till detta lag är större än på väldigt länge.




Kom på att jag ska upp kl 6,00 imorgon, så bäst att hoppa i säng. Vill egentligen inte... hade hellre kollat på Nitro Circus men det gäller väl att vara rejäl.

[NJKC]

Äntligen blåser ett lag liv i den evigt trista Serie A. Milan har värvat tre världsspelara i Kevin-Prince Boateng, Robinho and you-know-who. För första gången sen tidigt 00-tal kanske det vore spännande att se en italiensk match. För min del känner jag att Milan agerar smart som balanserar ut dessa värvningar genom att göra sig av med dödvikt i Klaas-Jan Huntelaar och Marco Boriello, de har verkligen levt i skuggan av Pato som i nuläget inte har sin plats i startelvan säkrad längre.





Det är en del som talar för Milan i nuläget. Även om kraven höjts enormt den senaste veckan så arbetar de ur underläge då Inter är regerande mästare, för femte gången i följd och Roma aspirerade som huvudutmanare förra säsongen. Även om Milan kom på en tredjeplats så kan de vara allt annat än nöjda efter ännu ett år utan titlar, men nu har hoppet tänts med en fenomenal offensiv kraft. Även om Inter fortfarande är före så har Milan nu en bredd med spets som de saknat på länge.




Vad som talar emot Milan är att de har en uråldrig backlinje. De skeppade iväg Kakha Kaladze till Genoa efter tio års trogen tjänst och tonar på så vis ner den stämpeln men det kanske inte är backlinjens ålder som är för hög, det är nog snarare tempot som är slött. På ytterbacksplatserna i premiären mot Lecce ställde Milan upp med Bonera till höger och Antonini till vänster. Bonera tar sällan en offensiv löpning och när han gör det så tappar han garranterat bollen, det är ingen högoddsare. Antonini är som alltid övertänd och är ingen man för de stora matcherna. Ser man till Inters förstaval gällande ytterbackar; Zanetti till vänster och Maicon till höger så ligger stadens bohemiska lag ljusår efter. Mittbackarna är (en favorit) Alessandro Nesta och Thiago Silva som är väldigt starka och riktiga stjärnor men de går inte att förlita sig på när det gäller att bygga uppspel.




Jag är inget jättefan av att spekulera... eller jo det är jag väl men inte när det gäller "what if" scenarion för de går alltid överstyr och är extremt sällan realistiska, det blir snabbt tio spekulationer i en. Men vad jag gärna spekulerar om är Milans startelva nu när de har en trio brassar, den evigt dykande filmstjärnan och en grabb från Rosengård som offensiv makt. Här är iaf min hoppfulla Milan startelva, oberoende av vilket spelsystem de använder och vilken spelartrupp de föredrar.

Zlatan


Ronaldinho - Pato - Robinho


Pirlo - Ambrossini


Zambrotta - Silva - Nesta - Sokratis


Abbiati

Detta är för mitt eget höga nöjes skull och har ni andra åsikter att komma med så nämn de gärna (så att jag kan håna dem, moahaha). Den enda som jag velat ha med är Seedorf, men han är för långsam känns det som, han kan komma in när Pirlo skadar sig, vilket sker titt som tätt.

[NJKC]

Var det bara en dröm? Zlatan Ibrahimovic's ankomst till Barca var extremt tillfredställande förra sommaren för supportrar världen över men det blev bara ett år hos Españas mas bueno. Jag har alltid varit ett Barca fan och spelare som kommit till klubben och floppat finns i horder, är Zlatan en av dem - nej! 32 poäng (22+10) under 42 matcher på sin första säsong är fenomenalt och det är så få som gjort det bättre. Jag minns framförallt tre matcher: när Zlatan gör mål i sin första ligamatch mot Sporting Gijón, det fantastiska inhoppet i El Clásico och hans andra halvlek i CL kvartsfinalen mot Arsenal - tack för det Ibra!




Det känns som om vär(l)den varit för hård mot honom, att Pep släpper honom för småpotatis ger mig en känsla av att han är kräsen, oekonomisk och inte en särskilt bra affärsman. Visst kunde Zlatan spelat bättre och slipat på sin attityd, men det är ju den som tagit honom så långt, att han för första gången visar att han kan ändra på sig måste tolkas som anpassningsvilja. En spelare av Zlatans kaliber växer inte på träd och löper man linan ut och köper den typen av karaktär (en vinnare) får man räkna med att vara flexibel och göra honom nöjd. Inte ska Pep behöva krusa för någon, framförallt inte för skiten Raiola, men är det ett problem inom en kompetent spelartrupp så ska en ledare kunna lösa det och en försäljning av våran Ibra var väl egentligen sista lösningen? Att köpa in David Villa var viktigt, men värvningen av Javier Mascherano kan vara extremt dumdristig då han i Premier League varit den gnälligaste spelaren norr om the Thames och jag vill inte ha den attityden på Camp Nou.




Barca, är som sagt mitt hjärtelag men solen har även den sina fläckar. Något som jag tagit upp i ett tidigare inlägg var att de är dåliga på att behandla spelare som de vill sälja med respekt. Kluivert, Ronaldinho, Overmars, Eto'o och Rivaldo är några i mängden som uttryckt missnöje över att bli behandlade som gårdagens rester. Fansen har som oftast varit väldigt tacksamma och visat sitt missnöje när det händer, vilket är tur eftersom Barca ger sina medlemmar rösträtt. Jag hoppas verkligen att vi får se fler avsked som det Henrik Larsson fick när han lämnade, som för övrigt gjorde tretton mål på två år utan att bli korsfäst. Nu lämnar vi det där.

Är det bara jag som är trött på medias bevakning av Zlatan och hans vistelse i Barca? Visst är det intressant att spekulera men efter juni, juli och snart hela augusti så börjar det bli extremt tröttsamt men jag är konformist och får väl säga mitt, om än kortfattat. Att "Cirkus Zlatan" med clownen Raiola återvänder till Milano känns väl ganska logiskt och Barca visar inte direkt att de är intresserade av att behålla honom, i ärlighetens namn så borde de inte göra det heller när Villa kommer att göra alla på Camp Nou nöjda, förutom bortafansen... Zlatan har gjort sig ett stort namn i Italien (Ibra) och hans spelsstil visade sig relativt ineffektiv i La liga där försvararna pressar aggressivare samtidigt som lagen oftast har högt försvarsspel - Zlatan trivs väldigt bra mot lag som använder lågt där han får tid på sig att utmana på egna villkor.




Ola Toivonen i Liverpool är en betydligt trevligare spekulation men jag tror inte att det hade passat in särskilt väl, förmodligen hade de velat ha honom som fjärde forward bakom N'gog, Torres och Babel även om Ola är bättre än två av dem (avgör själva). Ett år till som stor profil i Holland hade gjort honom gott, kan Suarez stanna ett år till i Ajax kan nog fan Ola stanna ett år till i PSV. Jag är verkligen imponerad över hur mycket han växt det senaste året och det var verkligen ingen slump att PSV lånar Berg - när man har två forwards som fungerar jättebra tillsammans under en förutbestämd tid; varför ska man då göra sig av med den ene innan äventyret ens har börjat?




Nostalgi är en fantastisk känsla. Drömde mig för ett ögonblick tillbaka till VM - 94 och spelarna som vi hade då. För mig är de spelarna hjältar, legendar... fan titaner! Vilket ikonrikt lag: Thomas Ravelli, Jocke Björklund, Jonas Thern, Stefan Schwarz, Kenneth Andersson, Thomas Brolin, Martin Dahlin... kanske inte Håkan Mild dock ; ) Att jag tar upp Nostalgi är för att nutiden måste vara sämre än dåtiden - dagens svenska landslag saknar dessa hjältar men U21'orna förra sommaren visade att det kan vara på gång och vem vet, tjugo år efter VM bronset kanske vi återberättar om nya hjältar, legendarer och titaner som heter just Toivonen, Berg och Ibrahimovic.

Klockan är mycket när jag skriver detta. Sitter och försöker tänja ut mina quadriceps (framsida lår) medan jag klottrar ner ett par rader här. Det är svårt att minnas den tid då man kunde träna på ett sätt som var skadefritt och ångesten som det medför är påtaglig när man kommer på att man blivit äldre och att mycket av den forna explosiviteten har ersatts av nedsatt muskelfunktion. Fortfarande är man relativt ung som fotbollsspelare men det känns som att jag inte vet vart de senaste fyra åren tagit vägen, när jag verkligen tänker efter så minns jag inte mycket av matcher som har varit - vad som dyker upp i mitt sinne är framförallt min oförmåga att spela bra samt att jag i min moderklubb hittade den gemenskap och gjädje som jag länge saknade.

Många man känner har negligerade skador och när man träffat på fotbollsfanatiker runtom som inte spelar längre trots sin ålder så nämner de ofta att de var tvungna att sluta på grund av skador. De som hade kunnat bli väldigt bra spelare avspeglar numer en bittherhet och en syrlig avsmak när deras berättelser om vad som har varit tar större plats än deras visioner om vad de vill bevara av den talang som de besatt, och egentligen fortfarande besitter. Vill jag vara "that guy" som surar över vad som hänt och inte hänt eller vill jag på mina egna villkor styra upp och förbättra en situation som i slutändan inte är gynnsam?

Det är en svår inre diskussion för mig just nu eftersom viljan att spela alltid har triumferat över rädslan att göra mig illa, men jag vet inte om jag hellre hade gjort något som medförde en förbättrad hälsa snarare än en försämrad. Man ska inte måla fan på väggen men jag börjar bli less på att spela som en kratta och gå som en krycka när jag kunde använt tiden till någonting mer kreativt för sinnet och mer hälsosamt för kroppen. Fotboll är livet, det vet alla, och det kan det fortsätta vara om än i andra avseenden. Tre yngre tränare som jag känner till tränar nu vars ett lag i divison tre runtomkring i landet samtidigt som en tjugosexåring tränar en division ett klubb ett par mil söder om min ort... roligt som tusan för dem och uppfriskande att dessa klubbar vågar satsa på yngre och hungriga förmågor. Erik Hamrén och det nya landslaget kommer jag att tänka på - de som ska ta oss till EM - klart de klarar av det!

Match på onsdagskvällen mot ett av de tre topplagen och vinner vi där så känns nedflyttning avlägset och det vore väldigt skönt.

[NJKC]

Såg två fantastiska klipp på youtube för ett par dagar sen, därav bristen på bilder i detta blogginlägg - ni får kolla in klippen istället om ni har tid. Det första klippet som jag såg handlade om en straffspark av Ezequiel Calvente från Spaniens U19 lag i EM. Ruskigt modigt att lägga en sån straffspark, han måste vetat att han blivit betraktad som ett praktarsel om han missat - tur för oss alla att han satte den och därmed får vi ännu mer fotbollsgodis att sukta över. Det andra klippet tyckte jag om precis lika mycket, fast den tilltalar väl mig mer estetiskt än tekniskt. Haldor Orri chippade iochförsig in även han en sjukt snygg straffspark men firandet var ännu snyggare. Bästa firandet någonsin? Jadu, det kan det faktiskt vara.

Spexandet är verkligen en viktig del av att göra mål. Det är synd att det så sällan blir rejäla målfiranden som är uttänkta, antagligen är många spelare för macho eller så skiter de i vilket. Det är en svår känsla att beskriva när man gör mål, man vet nog aldrig riktigt hur man ska agera och man får inte tillbaka förståndet förrän någon minut efteråt, då är det bra att ha en skaplig målgest på lager. Handlar en målgest om att jävlas med motståndarna eller att fira med lagkamraterna...? Det är väl en blandning, sålänge vi får ett skratt därhemma i rutan så duger vilket som. Denna reklamfilm hyllar i alla fotbollsspelares rätt att spexa, hoppas att vi får se mer av det.

Klassiker som Kenneth Anderssons pistoler, Klinsmanns dykningar eller Agahowas bakåtvolter tröttnar man väl aldrig på att se? Under en visit på youtube så hittade jag några riktigt grymma målfiranden - enjoy!

1, Fotboll i Korpen när den är som bäst! Note to self: fira på motståndarnas planhalva.

2, Bradbury borde uppenbarligen syssla med en annan sport.

3, Att ligga under med 5-0 med en minut kvar att spela är inte förnedrande nog, Ruud van Nistelrooy styr dock upp det på bästa möjliga vis.

4, En klassiker.

5, Älskar att killen firar rejält fastän hans lag ligger under.

6, Är detta en hyllning eller en diss mot tränaren...?

7, Vad har afrikanska spelare för relation med hörnflaggan? Kolla in den smått överviktiga dansanta killen till höger som dyker upp ibland, awesome!

Nu sitter jag hemma och taggar som tusan inför min egen träning ikväll, antar att jag är i den skara fotbollsspelare som sällan gör mål så en inövad målgest hade mest inneburit slöseri med tid...

[NJKC]

Som ni, mina tappra läsare, har märkt så har mitt skrivande varit lika passivt som Hammarbys försvarsspel (Allsvenska igen säsong 2011... knappast!) under de senaste veckorna men det beror inte på skrivkramp utan endast på att jag varit iväg och arbetat där det inte funnits tid eller dator. Jag är glad att meddela att båda dessa resor kan kopplas till min blogg eftersom de gynnar bloggens huvudtema... fotboll det vill säga. Stort Grattis till Spanien förresten, värdiga vinnare i slutändan även om Tyskarna var VMs bästa lag i mina ögon.


En vecka spenderades vid Stadium Sports Camp i Norrköping och det var en av de bästa sommarveckorna någonsin och jag är glad över att få jobba med saker som inte bara är roliga utan även utvecklande: detta är ju vad jag vill göra i framtiden. Som ansvarig ledare för en grupp fotbollstokiga elvaåringar fick jag dagligen träna dem och se till så att de mådde bra i övrigt, till er föräldrar som säger att det är jobbigt att uppfostra två barn: testa uppfostra nitton stycken under en vecka ; ) Mellanstadieåldern är verkligen rolig och jag hade flera killar som inte bara var duktiga spelare, de var helyllekillar i största allmänhet och de var som regel väldigt roliga att umgås med. Vi i grupp 17 mötte tre andra "lag" där vi vann två matcher och förlorade en, som tur var hamnade vi överst i "tabellen" tack vare bra målskillnad. Jag är inte den typen av tränare som till varje pris måste vinna matcher (i alla fall inte när det gäller ungdomsfotboll) men segrar medför en gemensam god stämning i en grupp och det märktes tydligt på pojkarna att de sträckte lite extra på sig efter en vinstmatch.

Jag var väldigt glad över att få träffa gamla bekanta från min tid vid Fotbollstränarlinjen på Eslövs Folkhögskola och det var spännande att träffa nya likasinnade människor, varav många man numer kan kalla vänner. Det känns klockrent att jag är välkommen tillbaka även nästa år och jag kan knappt bärga mig. Jag hoppas på fler veckor, det är bara två somrar kvar tills jag har klarat av mina studier och de vill jag spendera på fotboll och språk, precis som denna! Jag hade innan hört att detta sportläger skulle vara välskött och väldigt roligt men det överträffade mina redan höga förväntningar. Kolla in länken till höger om ni vill veta mera om fantastiska Stadium Sports Camp som arrangeras av IFK Norrköping, varmt rekommenderat av mig i alla lägen.




Efter en snabb tripp hem så påbörjades ett nytt äventyr med STS där jag jobbade som språkreseledare i London, "Chelsea Football Camp" hette det och våra dagar spenderades mestadels vid Chelsea's faciliteter i Cobham. Jobbet här var mer komplicerat än vad jag trodde eftersom våra scheman delades ut väldigt sent samtidigt som det ständigt kom fler och fler oväntade saker som måste lösas. Jag är inte en administrativ person, jag är mer praktiserande och det störde mig till viss del att jag inte fick leva ut på det sättet som jag föredrar men å andra sidan var det nyttigt att ordna saker utöver de man förväntat sig.



Jag hade turen att tilldelas en riktigt härlig grupp; jag älskar när människor är såpass trygga att de tål skämt och vågar bjuda på sig själva. Jag skojar aldrig med folk som jag ogillar eller med personer som inte kan hantera det. Det var tur för mig att jag hade så många som ville skoja tillbaka och det gav en väldigt trevlig stämning i gruppen och såvitt jag vet så blev det aldrig osämja. Individerna som jag hade var även respektfulla och förstod, som oftast, när det var läge att busa och när det var läge att vara seriös (SPOILER: Vissa av de andra ledarna sa att jag hade trevligast grupp och jag kände så med - även om det fans supergoa ungar i de andra grupperna också). För vad det är värt, så var det dessa kids som gjorde hela resan worth while.




Om engelsmännen är bra på att spela fotboll så är de bedrövliga på att laga mat, jag hade faktiskt inte bytt bort Allsvenskan mot Premier League ifall det ingått ett byte av lunchvanor också. Jag kränger det mesta men jag kunde för mitt liv inte gå med på att äta två halva vittbrödsbullar med kokt ägg, majonäs och rå lök samt en 40g påse med "Sainsbury's Salt & Vinegar Crisps" varje dag i två veckor: tacka Gud för KFC! Maten åsido så bjöd "The Chelsea Coaches" på bra träningar men vad jag insåg är att vi i Sverige inte ligger efter kvalitetsmässigt på ungdomssidan, det vi saknar är resurser och den galna vinnarmentaliteten som t ex Harry Redknapp eller Sam Allardyce har, vi kompletterar dessa brister med samlade sinnelag och en formidabel lagkänsla som t ex Sven-Göran Eriksson och Tommy Svensson utstrålar. Om ni minns U21 landslagets galna upphämtning från 0-3 till 3-3 i semifinalen av U21 EM förra sommaren mot just England så känns det ganska talande för ländernas respektive talangutveckling; England ligger före men Sverige kommer ikapp. England kan välja och vraka bland tonåringarna eftersom de kommit fram fort tekniskt och fysiskt på grund av den extrema konkurrensen som deras fotbollssamhälle har, i Sverige är vi mer måna om våra talanger och de kommer ofta fram senare i åldrarna men då är de även redo mentalt eftersom de har en trygghet i sig, en engelsk spelare är ofta stressad, nervös och lider av prestationsångest.




En av coacherna, Ben, var överraskad över hur bra svenskarna var på att utmana då engelska killar inte har samma nivå av kreativitet. Ben menade att unga engelska fotbollsspelare är så styrda av sina tränare att de fokuserar mer på tränarens förväntningar före egen spontanitet. "Frihet under ansvar" hade en av mina gamla tränare som motto - det ligger något i det. Vad de presenterade för övningar var inte någon direkt nyhet men vad jag tar till mig är att sträva efter att de flesta övningar ska erbjuda överlappande situationer - det är väldigt vanligt här att vi stannar övningen efter ett moment, till exempel en bruten passning, men det är mer fotbollslikt att bygga vidare på det initiala momentet: missar du en passning så måste du försöka vinna tillbaka bollen.




Hemresan kunde varit bättre för min del; blev illamående och febrig samtidigt som det redan börjat komma ångest över att ha sagt hejdå till ena halvan av kidsen dagen innan eftersom de inte skulle flyga till Stockholm. Som tur var kom vi hem tryggt och det var dystert att se resten av ungarna säga hejdå till varandra men det blir desto roligare på återträffen i Göteborg i höst; ska snylta till mig en sovplats hos min bror som flyttar dit pga studier om en dryg månad. Jag vet inte ärligt talat om jag vill tillbaka till Chelsea Football Camp nästa sommar eftersom vi tyvärr inte undervisade i engelska, vi pratade väldigt mycket och det gjorde de flesta av kidsen också men eftersom jag ska jobba inom detta så strävar jag efter att vara en mästare när jag väl ställs inför läraryrket - då är det kanske bättre att ta en kurs som erbjuder språk före fotboll...?




Nu har jag skrivit i totalt en fotbollsmatch och det är faktiskt ganska kort tid för ett så långt inlägg men nu flöt det på bra och det beror på att jag verkligen skrivit från hjärtat och inte så mycket från hjärnan - den jäkeln har en tendens att försvåra saker...

[NJKC]